2011-10-28

Lova 20 månader.

Efter bara ett par dagar på dagis hade Lova lärt sig två nya och användbara ord. Nej och Min. Det första av dem använder hon nu ungefär hela tiden då hon upptäckt att med ordet nej kommer makt.

Jag: Lova är du söt?
Lova: NEEEJ!

Hepp, liksom.

Lova kan räkna också. Hon brukar räkna sina leksaker.

Lova: Dätt, våååå, teeee
Jag: Fyra
Lova: Eeex.

Fem känns ju rätt onödig, kan jag hålla med om. För övrigt vet hon vem Andreas och vem Karin är och säger inte allt för sällan Kain till mig. Jag tycker bäst om att hon använder ordet "Tack" flitigt och för henne är det användbart att kunna säga Kojv, då hon skulle kunna äta det åtta dagar i veckan minst.

Hon har skaffat sig en ovana att vakna på nätterna och nu kan hon plötsligt kliva ur sängen och komma in till oss på egen hand. Hon tar alltid med sig sin lilla Spöknattlampa så att vårt sovrum lyser upp ordentligt och eftersom den skiftar i färger så känns det lite som disko. Sedan sover hon kors och tvärs och upp och ner mellan oss medan jag brukar försöka skydda lillebror i magen genom att lägga en kudde som barriär.

Lova som aldrig varit särskilt mammig eller pappig har den senaste tiden turats om och haft varannandagprincip, typ. Fast de senaste dagarna har hon blivit extra mammig, vilket jag har en tro om att det handlar om att hon känner att förändringarnas vindar blåser nu när lillebror är på gång. På tal om det så känner hon gärna på magen, klappar den och kramar och har sjungit för den. Vi pratar mycket om bebisen och tittar på bebisens saker. Även om hon är för liten för att fullt ut förstå något så abstrakt som att det ligger en bebis inuti mig, så tror jag ändå att hon förstår något av det.

Lova älskar skor (lyckad indoktrinering) och vet precis vilka skor som är hennes, mammas, pappas, morfars, dagiskompisars och så vidare. Och när någon ska gå ut så hämtar hon skorna. Eller som härom dagen då Andreas hade tofflor inomhus, då tog hon av honom dom och ställde i skohyllan. Efter att först plockat bort andra skor så att tofflorna skulle få plats.
Ordningssinnet är det inget fel på över lag. Hon städar, plockar undan och kastar sopor. Ställer skorna prydligt i skohyllan och ger mig min telefon och Andreas sin. Vi har fått erfara att det är en god idé att kika lite i soporna för annars hade bland annat våra elvispsvispar blivit sorterade som matavfall. Vi har haft en hårsnodd mellan knopparna på dörrarna under diskbänken för att hon inte ska kunna öppna, men nu för tiden är den hon som går och sätter dit snodden och dess verkan är lite...off så att säga.

Dockorna, duplo och att rita är favoritsysselsättningarna. Och att diska, vilket hon gör i timtal. Att avbryta en rolig aktivitet är inte populärt och slutar oftast med skrik och tårar, även på dagis.

På tv vill hon gärna se Fåret Shaun eller I drömmarnas trädgård. Vi har släppt rätt rejält på det där med tv-tittande nu, inte minst efter vi upptäckte att SVTplay på smartphones ger oss extra tid under täcket på morgnarna. Känns så där ibland, men hey, orka vara pretto jämt.

Kramas och pussas gör hon mer än gärna och har ingen som helst känsla för ifall det är uppskattat eller inte. Dagisfröknarna får snorpussar och hennes arma föräldrar blir lite förskräckta när hon försöker pussa främmande föräldrar i parken.

Hennes käraste ägodelar är napp och snutte. Eller napparna och snuttarna. "Bapp" ber hon om. Jämt.




Inga kommentarer: