Exet förstör hejvilt tydligen. Det har brunnit i skallen på honom. Han låter sin egen bitterhet gå ut över mig och har troligtvis förstört en relation jag haft till en kille i 5 år. Det känns så där bra. Bittert av mig att dela med mig här? Må så vara, men jag har redan förberett er, kära läsare, på att jag är brutalt ärlig i bloggen. Känner mig faktiskt lite lätt aggressiv. Skönt - det var länge sedan. Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg. Tack Lasse Winnerbäck.
Jag var och shoppade med mamma igår. Ett initiativ från mig för att försöka jobba lite på vår minst sagt ytliga relation. Det var trevligt, dock lite stelt. Försökte verkligen öppna mig, men blir förvånad att jag inte får fler frågar. Det finns saker som mamma och pappa fattar, men inte pratar med mig om. Vågar inte fråga. Vet inte om det kanske är för att jag är läskig att ha att göra med.
Varför är mina närmaste så rädda för att konfrontera mig, på riktigt?
2 kommentarer:
ah, en fråga jag ställt mig många gånger. Konfrontationsrädsla är kanske en folksjukdom ? ^^
Tack för de fina orden.
Varför inte rannsaka dig själv en sekund eller två innan du yttrar dig på ett sådant sätt? Det finns ju alltid två sidor av bladet, eller hur?
/Exet
Skicka en kommentar