Det jag behöver mest av allt just nu är lite brutal ärlighet. Det spelar tamejfan ingen roll hur mycket den brutala ärligheten skulle svida - tystnad svider ändå mest. Försök förklara för mig i alla fall!
Idag har ämnet vänskap åter igen snurrat en himla massa i mitt huvud. Tveksamhet mot vissa vänskaper har kommit som ett brev på posten. (Varför man nu säger så vet jag inte, posten är väl rätt känt för att göra ett dåligt jobb?). Vad kan man förvänta sig, och vad kan man kräva av sina vänner? Jag förväntar mig att få tillbaka saker jag lånat ut, utan att det krävs tjat i ett halvår, för att senare inse att sakerna var borttappade. Jag förväntar mig att saker jag lånar ut, inte lånas ut i tredjehand, i synnerhet då saker som är förbrukningsvara. Jag förväntar mig att mina vänner åtminstone hör med mig om det är okej att ta saker som är mina. Och att de när de ändå gjort så, inte använder det som ett helt oväntat betalningsmedel för något jag inte ens visste jag var skyldig.
Jag förväntar mig att mina vänner inte talar om för mig hur jag ska leva när jag inte ens bett om det, eller dömer mig för mina val. Jag ger sällan goda råd, jag försöker lyssna och komma med motfrågor. Om det inte är ett specifikt råd personen vill ha förstås. När jag inte ber om goda råd, utan bara behöver prata, så vill jag inte få höra hur jag bör leva med en fördömade attityd.
Kanske är det därför jag trivs så bra med mina manliga vänner? Oftast är det rakare rör och de är inte lika dömande. Jag har haft svårt för tjejkompisar större delen av mitt liv då jag tycker att sådana vänskapsrelationer är för komplicerade. Snack bakom ryggen och sådant...
Kom alltid ihåg att rannsaka dig själv innan du dömer någon annan. Det är galet svårt, det är jag medveten om. Men att döma någon annan för ett leverne man själv har, eller har haft, är fruktansvärt skenheligt och något jag föraktar.
Säg mig om jag är helt ute och cyklar.
Jag funderar på att börja ta betalt för de gånger mina vänner ber om hjälp och råd av mig som sjuksköterska.
Dagens känsla: Jag vill verkligen flytta.
4 kommentarer:
Det är svårt med vänner ibland, jag brukar på test se hur poppis jag är genom att låta bli att ringa mina vänner på ett tag för att se hur lång tid det tar för dem att plocka upp luren och ringa. Kan säga att det är rätt skrämmande svar jag får ibland.
Tycker inte att du förväntar dig onormalt mycket av dina vänner. Visst måste man som vän ibland lägga sig i en väns liv. Men enligt mig så är det bara i nödfall man gör det.
Håller med Fredriks kommentar till fullo. Och mer har jag egentligen inte att säga. Mer än att jag tycker att du har alldeles rätt i allting. Ja,det vi pratat om privat också. You Go Grynis!/partner in crime ;)
Jag tycker du ska göra det! Ta betalt för de gånger de ber om råd av dig då du måste agera som en yrkesroll. Skaffa F-skattesedel och sälj kunskapen för en så där 3-4 tusen i timmen :D
Fredrik. Ja ett sånt test kanske jag borde göra, men jag gillar inte att spela spel.
Miya. Love ya!
Peo. Fatta vad rik jag skulle bli!
Skicka en kommentar