Vårt barn.

Föräldrar är självfallet väldigt stolta över sina barn och tycker antingen att de är tidigare än andra barn och är barnet inte det så blir föräldrarna oroliga för att något är fel. "Mitt barn går redan" "Mitt barn började prata ovanligt tidigt" och så vidare... känner ni igen det? Jag tror förvisso att det där jämnar ut sig så småningom och det är faktiskt så att barnen i de allra flesta fall inte blir så speciella. De flesta människor är ju bara medelmåttor när allt kommer omkring.

Vårt barn är mycket bättre och tidigare än andra! Den sparkade tre veckor tidigare än vad den ska enligt alla bebis-manualer. Nu har den utvecklats till en avancerad breakdansare! Och den är troligtvis flerspråkig och kan redan skicka ut morsesignaler till mig genom sina sparkningar. Synd bara att jag inte kan morse så jag förstår inte mitt eget barn.

Men jag är ingen medelmåtta.

För övrigt har vi nog kommit på ett bra flicknamn nu, även om vi fortfarande tror att det är en pojke. Pojknamnet har länge varit spikat!

Dagens känsla: Jag saknar min fina man!