...

Recognize problems when they are still small and deal with them before they grow. And learn how to distinguish between a quick summer rain and a devastating hurricane. 

Paulo Coelho 

Jämställdhet är en självklarhet som jag kräver.

Hur kan man som kvinna kalla sig jämställd med sin man, om man ger honom beröm och guldstjärnor för att han själv tar initiativ till hushållsarbete? Hur kan man som man, kalla sig jämställd om man förväntar sig beröm och guldstjärnor för att man själv tar initiativ till hushållsarbete? Och hur i helvete kan man som kvinna säga att man har en bra man för att man får "hjälp" av honom med hem och barn? Och hur i helveteshelvete kan man som man stolt slå sig själv för bröstet för att man har "hjälpt" till med hem och barn?

Om man är genuint jämställd, behöver man då beröm och guldstjärnor för att göra det som är en självklarhet?

Överallt och i alla generationer kan man se hur detta pågår. Folk ger dunkar i ryggen för att mannen lagar mat och han får veta att han är duktig och bra. Hans hustru/flickvän/sambo får hör att hon ska vara glad och tacksam som har en så bra man. Är det inte bara ren och skär självklarhet att man delar lika?

Nu när jag är mammaledig ser jag det som en självklarhet att dra tyngsta lasset gällande hushållsarbetet. Jag ser det lite som mitt jobb just nu. Jag kan inte kräva av Andreas som först är borta 10 timmar per dag, kommer hem halv 8 och sedan jobbar vidare som grafisk formgivare, att han ska diska, tvätta, laga mat och allt sådant. Men det är vår överenskommelse och om jag någon dag är alldeles för trött då gör han sakerna utan problem. Jag kan förvisso tacka honom för att han orkar fixa efter att han jobbat hela dagen, men då får jag oftast ett "tack för att du tar hand om vår dotter hela dagen" tillbaka av honom. Vi är både medvetna om att saker och ting kommer förändras den dagen jag börjar jobba, men vi pratar redan nu om hur det kommer bli och hur vi ska undvika konflikter.

Jag har tidigare skrivit om boken "Familjens projektledare säger upp sig", som handlar om vardagen i en familj och om hur kvinnan är den som håller i alla trådar. Mannen hjälper väl till med saker och ting, men det är oftast kvinnan som har kollen. Det är hon som vet när nya kläder måste inhandlas, gympapåsar packas och så vidare. Jag tror att det är svårt att dela helt på ledarskapet hemma, absolut, men det är väl där man ska sträva efter jämställdhet? Det är just det där med ledarskapet och att hålla koll och ordning på allt, som är uttröttande. Mycket mer uttröttande än att dammsuga lite.

Jag tvingade Andreas att läsa boken. Jag tycker förresten att den borde vara obligatorisk för alla att läsa, under varenda läsår i skolan. Andreas och jag är jämställda, men jag ville ändå att han skulle se hur det kan se ut och vara. Och var fällorna finns. Och jag kan säga att vi har blivit ännu mer jämställda efter det, inte minst angående ledarskapsbiten. Vi pratar om det, han vet att jag är glad över att han är så jävla bra... men han får inga guldstjärnor för självklarheter.

Om ni nu uppfattar mig som tokfeminist så kan ni läsa min åsikt om saken nedan, taget från ett inlägg som jag skrev för ganska precis ett år sedan.

Jag vill inte kalla mig feminist på grund av att feminism likställs med de vänsterpolitiska könsmaktsfeministerna. Enligt mig är det dessa feminister och eventuellt i kombination med militanta lesbiska feminister som fått feminismen att bli något fult, och begreppet som sådant att bli ett skällsord. Jag är för jämställdhet, men tycker inte om begreppet eftersom det är könsbetingat. Jag frågar mig om det borde finnas en motsvarighet i form av Maskulism för att få  balans, men tror att det skulle leda ännu mer till könskamp. Vet inte om jag borde kalla mig liberal feminist heller. Nåja, jämställdhet är skitbra och det uppnås inte genom att kvotera in män på högskolan, eller ha könsfördelning 50/50 i bolagsstyrelser. Satsa på kompetens istället och arbeta aktivt för jämställdhet utifrån alla perspektiv, inte bara manligt kvinnligt. Ta med etnicitet och annat i debatten för bövelen!

Dagens känsla: Hoppa och skit era jävlar!  

Fotografera.

Det är ju faktiskt lite kul att kuta runt med kameran. Men fortfarande kan jag ingenting. Jag tänkte att eftersom Andreas ändå har undervisat i ämnet så kanske han skulle få hjälpa mig och lära mig, vilket jag i förbifarten nämnde. Snabbt som attans sa han "steg ett, lär dig hålla kameran rätt". Blaah, jag insåg att det skulle vara en dum idé att ha honom som lärare då det skulle få mig att känna mig korkad och underlägsen.

Eller?

Bilder som säger allt.

Guuuudruuun!

Mmmm...

Reklam.

Finns det någon som tycker att den här reklamen är lockande, bra, pålitlig? Sanslöst.

(om du tycker det så borde du nog läsa nedanstående inlägg också förresten)

Dagens gästbloggare: Peder.

Jag tänkte mumla lite om ett ämne som intresserat mig länge, om än på olika plan – psykologi. Jag har ingen som helst avsikt att skaffa mig en fin titel inom detta ämne, det överlåter jag gärna åt de miljoner andra på den här planeten som gör det - tyvärr utan att uträtta de storverk det medger. Nej, jag skulle benämna mig själv som rödvinsfilosof. Det får räcka.

Anyway, till saken. Det var en gång en kille som hette Stanley Milgram. Han var socialpsykolog och utövade en rad experiment på sin tid (tänk 60- och 70-talet) som skapade kontrovers utan dess like. I korthet kan man säga att han kollade vad folk gjorde som en auktoriär person sa åt dem att göra, trots att många av befallningarna stred emot deras bättre vetande. Inte oväntat blev svaret ”i de flesta fall”, oavsett hur jävla galet det var. Intressant är bara förnamnet.

Om man nu tänker lite kring detta ämne och försöker pin-pointa vad en auktoritet är inser man snart att det är luddigt. En chef eller en polis – givna ”ja”. Men hur är det med vänner? Grupptryck? En rånare? En harmlös bloggare?

Allt beror ju på. Som vanligt. Men i korthet kan vi säga att källorna som kan påverka oss att göra som vi inte tänkt är fler än vi kanske medger för oss själva. Milgram visade att begrepp som rätt och fel blir meningslösa när de ställs emot auktoriteter. Vi är lydigare mot en annan persons auktoritet än mot våra egna instinkter. Skrämmande, men sant. Tänk själv på hur ofta du är osäker och lyssnar på ”någon som vet”.

Varför gör vi sådär då? Well, om du av en auktoritet blir ombedd att utföra en sak gör du ”som du blir tillsagd” eller i vissa fall, ”bara ditt jobb”. Skulden ligger således inte på dig, vilket är ett enkelt svar på frågan.

Egenskaperna som gör en vanlig nolla till en maktperson är många. Bildning, hot, ålder, hierarki och yrke är bara några exempel. Skulle en XXX be dig göra YYY skulle du nog tro på denne, trots att du förstår att det kommer sluta i katastrof. ”Men XXX sa ju det.” Huvudet på spiken.

Vart vill jag komma med allt det här då? Det bottnar nog i min uppgivenhet som tyvärr växt sig allt starkare, bara i år. Skälet är samhället. Inte ”storebror”, utan mer att allt skall gå snabbt och geschwindt (felstavat, jag vet) som fan så vi hinner med att leva våra perfekta, små liv. Allt är light. Lättsmält. Snabbt. Tänka? Tänka efter? Vara källkritisk? Helst inte, det hinner vi inte med.

Objektivt sett får vi nyheter genom t ex Metro. Det är ingen lögn, men vi borde allt oftare ifrågasätta trovärdigheten, källan och själva nyhetsvärdet på vad de skriver. Ofta finns det otroligt mycket mer bakom rubriken, men den delen jobbar inte Metro med. De vill bara förse oss med det allra viktigaste, så vi kan fortsätta tro att vi är konstant uppdaterade på det allra senaste.

Och där har vi det: sluta tro så jävla mycket! Ta reda på fakta! Detta är bara ett exempel på hur en auktoritet lätt kan fucka upp era små liv. Så lägg av att tro på allt ni hör. Känn efter med hjärtat. Var nyfikna. Läs mer böcker. Sålla hårt bland kunskaper och försök och skapa er därigenom en egen uppfattning om saker och ting.





Vill ni läsa mer av Peders oerhört välskrivna tänkvärda blogg, så hittar ni den här.

Lovaliten.

Det blev en svart sittdyna tillslut. Andreas kom hem med den. Blir snyggt faktiskt. Nu är sittvagnen mycket mjukare och skönare. Och jag börjar ångra att jag skippade att shoppa på rean, både Geggamoja och Diesel. Såg ett par sjuuukt snygga dieseljeans som det var 50% på. Jag valde att inte köpa dem eftersom Lova fick en jädra massa jeans nyligen.

Lovaliten har skällt på mig hela dagen. :)

Imorgon kommer ett gästblogginlägg från Peder. Och förmodligen ett inlägg från mig om genus och jämställdhet.

Dagens känsla: Att tala är silver, att tiga är guld.

Snobbar och lantisar.

alltså i dag ba när jag skulle åka in till stan med bilen. ni vet som pappa har betalat till mig så ba var det värsta köerna. säkert massa lantisar på väg in mot stan. och sen ba när jag skulle köpa min latte så var det sån himla kö alltså. och sen när jag hade ställt latten på mugghållaren på vagnen för att promenera så var det en massa lantisar igen som var i vägen för min promenad. alltså ja blir så trött. Åk hem till landet liksom, ingen fattar ändå vad ni säger.
jag ba plockade fram min superflashiga HTC som jag inte klarar mig utan. Liksom, folk har ifån, men jag tycker det är lite töntigt och dessutom gillar jag inte designen. Aaa. jag ringde min väninna kristiina som har schysstaste lyan i hammarby sjöstad så vi möttes och åt sushi och diskuterade pradas nya kollektion.

Kristiina kom iaf och hon ba kom med sin as schyssta nya klänning och nya mobil (asså hon har köpt en iPhone, men hon kan liksom bära upp den på ett helt annat sätt). hennes hund som ni vet kostar mycket var lite vild och behövde springa av sig. men alltså tror ni verkligen att vi skulle in till skogen. Eeh näää, vi älskar storstan. hallå, hunden får liksom vänja sig med asfalt, seriöst!
alltså, jag skulle nog inte kalla mig snobb. Dessutom är jag myyyycket mer än bara yta, till skillnad mot alla lantisar som varken har yta eller innehåll men framför allt inte smak. men seriöst, jag kan inte låta min unge ha ärvda kläder på sig utan bara måååste ha sådant som trendiga föräldrar har på sina barn, typ molo, kik kid och annat. Liksom, ärvda kläder är för losers som inte har råd med bättre. Och hallå, tradera?! hur tänker folk? köpa begagnat?????? det kan ju vara värsta äckliga lantisen som haft den innan! aah så vi gick så här på biblioteksgatan och shoppade bebiskläder. Kristiina är ju gravid också så jag köpte lite grejer till hennes unge. Rea, så vi kom billigt undan på Ralph Lauren (men det hade ju inte spelat någon roll för jag hade ju pappas kort).


Nä hörrni, gott folk. Nu ska jag klä på Lova kläder som hon fått ärva av sina kusiner och ska vi gå och handla lite på Willys. Snobbigt...

Det man inte vet om sig själv, vet alla andra.

Framför allt de som känner en minst.

Fördomar, när de är som bäst.

"Åh, spännande! Jag vill också veta saker om mitt liv av folk som inte känner mig, det verkar roligt!"

Jovars.

Big baby.

Idag ska jag och Lova åka till Big baby och kolla efter sittdyna till vagnen. Anledningen till att jag inte åker till Andreas butik är för att det är för långt, plus att de inte haft så många sittdynor inne när jag varit där och letat.

Mina finaste.

Ljuvlig är sommarkvällen.

Jag, Lova och mina föräldar plockade med oss lite sallad och hämtade upp Andreas efter jobbet. Därefter åkte vi till Waldemarsudde och käkade och njöt av sommarkvällen i lusthuset där.
Bilderna är tagna av både mig och Andreas.

Ett träd.

Färdiginristat. Smidigt.

Lova chillar.

Mormor och grönskan.

Bästa barnet.

Uuuääck!

Mannen jag tycker mest om

(förutom pappa då)

Tröttfis med de vackraste ögonen.

(och numera betydligt snyggare napp)

Dagens känsla: En regning dag hade varit en perfekt ursäkt för att besöka fotografiska.

Kommentarerna.

Tänk att det ska vara så svårt ibland, att respektera någon annans önskan.

Nog om det.

Jag har märkt att det är lite tjall med kommentarsfuktionen här. Ibland försvinner kommentarer när jag publicerar dem. Därför händer det att svaren kommer upp långt senare. Sorry för det.

Hurra igen!

Igår fick jag veta nyheten att Helena & Simon har köpt lägenhet och kommer att flytta upp hit. Hurra!
Idag fick jag veta nyheten att Lova har fått ytterligare en syssling! Hurra för Stefan & Linn och deras son som jag inte vet namnet på!


Det råder verkligen babyboom. Babyboomen Arne.

Arbetslöshet och fjanteripolitik.

Nu ska jag skriva ett sådant inlägg som jag vet att många kommer ta illa vid sig av.

Jag är trött på da-da politiken. Jag är trött på att det är samma människor det alltid är synd om. Det är synd om de som inte gått i skolan som inte får jobb. Något jag inte visste förrän alldeles nyligen, är att man redan under högstadiet kan slippa undan allt utom kärnämnena. Mig veterligt var det ett val man kunde göra i den frivilliga gymnasieskolan innan, alltså IV-programmet. Jo, först förstår ni, nu kan man skita i skolan redan i högstadiet. Sedan är det synd om dem som inte har tillräckligt goda resultat för att bli något annat än arbetslösa. Och det är förstås skolans fel, ja samhällets alltså, att skolgången blev katastrof. För barnet eller föräldrarna behöver väl inte ta ansvar? Det borde skolan tagit tag i ju! Eller? Herregud, inget har då fan varit gratis för mig. Jag slet för att klara alla ansökningar till gymnasiet. Jag slet på gymnasiet för att få betyg för att komma in på högskolan. Jag har jobbat och pluggat som en galning. Det kan de flesta göra, men det är just inte gratis.

Jag är trött på att det är synd om alla de arbetslösa som sitter hemma på sina arslen och spelar tv-spel och väntar på drömjobbet. Va fan, ta ett kneg, vad som helst! En arbetsgivare anställer hellre en anställd än en arbetslös. Men om man inte får drömjobbet, oavsett om man har tvåtusen högskolepoäng eller 0.00 i betyg, så får man ta vad som finns. Jag är trött på alla undanflykter. "jag har inte svensk efternamn så ingen anställer mig". Men det finns andra som inte ens pratar svenska som har jobb inom ett par veckor efter att de kommit till landet. (Nu vill jag bara förtydliga mig att det senaste bara var ett exempel taget från verkligheten och inget generaliserande exempel som skulle kunna uppfattas som rasistiskt).

Det är ofta samma människor som drabbas. Av allt. De får inte jobb, de får alla sjukdomar, de blir utsatta för diverse saker som går att anmäla och så vidare och så vidare. Men det är alltid alla andras fel. Det är samhällets fel allting. Själva går de skuldfria.

Nu är det enligt Mona även ett straff för barnen (tack Peo) att de måste vara hemma med sina föräldrar. Barnomsorgen bör utökas tidmässigt, det håller jag med om. Men att barn ska gå på dagis när deras föräldrar är arbetslösa känns konstigt. Om barnen behöver vara sociala med andra barn, ja då finns öppna förskolor. Men åter igen är det tydligen så att någon annan  ska ta hand om oss och de våra, och inte vi själva.

Vidare vill jag bara poängtera, att jag tycker att det ska finnas ett samhälleligt skyddsnät. Jag tycker att folk ska få hjälp, om det behövs. Jag tycker bara att det i allmänhet ställs alldeles för låga krav på individer.

Om krav inte ställdes på mig, både av andra och av mig själv, så skulle jag nog tappa respekten för mig själv. Och tappar man respekten för sig själv så blir man apatisk. Vips, så har en nedåt gående spiral börjat.

Haha!

Den här gången har inspiration hämtats från något som Andreas gjort. Men väl från min blogg. Andreas garvade.

Hurra!

Hurra för goda vänner som kommer hem!

Converse.

Ett par skor ur Converses nya Chuck Taylor All Star Cup Collection  är ett måste i skosamlingen. Bra jobbat Converse.

På vår terrass.

Tomat

Dahlia

Pelargon

Million bells 

Stjärnöga 

Petunia

Fuchsia

För övrigt har vi ytterligare en sorts tomat, basilika, timjan, mynta, murgröna och andra typer av pelargoner, men de var inge roliga att fota idag!.

Glad nyhet.

Igår fick jag en glad nyhet, idag sitter jag på helspänn och håller allt tummar för att allt går i lås.

HURRAAAAAAA!

"Kom hem, vi börjar om igen. Vi glömmer allt, i Danmark (läs:skåne) äääär det så kallt!"

Pappas ögon.

Lova till vänster. Jag till höger.

Jag fotade knoddas idag.

Löneförhandling?

Jag har idag planer på att gå och prata med chefen där jag ska jobba, om lön och så. Alltid lite pirrigt, inte minst nu när jag blivit tillsagd (av en annan chef) att sätta ribban högt. Riktigt högt.

Fan att vi inte har någon skrivare inkopplad, för det hade kanske varit lite snyggt att ta med sig en CV. Nåväl, jag ska se om jag kan skrapa ihop andra papper, så som Legitimation (-er), Intyg, Betyg och så vidare.

Dagens känsla: Pirr.

Dra åt helvete politikerjävlar.

Schyman är en jävla idiotkärring. Oetiskt. Hånande mot de som är hungriga. Fy fan vilken skata hon är.

Jag är fruktansvärt less på sandlådepolitik. Vem granskar skitsnacket? Vad får de allt ifrån? Siffror hit och statistik dit. Baserat på vadå? Vem har tjänat på att göra studien som siffrorna kommer ifrån?

Och härskarteknik. Under en debatt får man mest höra namnkastning mellan parterna och dessutom försöker de bara klaga på varandra, istället för att faktiskt presentera vad fan de står för.

Goda vänner.

Varit hos Dijana tillsammans med Åsa och Åna. (Vera för fan, bestäm dig för vad du heter, jag blir helt förvirrad!). Blev förhörd av Dijana "jaha, det har hänt en del sen sist. Förlovning och barn.....". Mmm, det var nog ett bra tag innan jag flyttade till skåne som jag träffade henne senast, alltså runt två år om inte mer.

Riktigt mysigt att samlas igen. Och lite skönt att för första gången komma bort utan att det är för att uträtta ärenden, eller handla eller så. Denna gången var det bara för min egen skull och jag njöt.

Min dag.

Idag har jag:
Förundrats över vilka dåliga försäljare det finns. På Barnens hus visste inte ens barnvagnskärringen om att det finns sittdynor till Teutonia (nej jag är inte otrogen mot babyproffsen, jag bara gjorde lite spionjobb typ). Det känns märkligt att som kund behöva visa.

Häpnats över folks stupiditet när de ska tanka. Alla på en gång, åt alla håll och i vägen för andra.

Herrgårdsfikat med mamma och pappa. Njutit av den svenska sommaren vid Mälaren (läs: Förvånats över hur kallt det kan vara).

Fått en sommarpeng av mamma och pappa så att jag och Andreas kan gå ut och käka eller något. Tror fanimej vi ska göra det någon dag när de kan vara barnvakter!

Bra dag.

Ikväll ska kanske jag och Åna/Vera fika hos Dijana. Fast det beror på om Andreas ska designa nappar ikväll, vilket han brukar göra om kvällarna numera. Rätt intressant ändå, att han fått jobb som försäljare i babybutik och jobbar lite med sånt han vill på kvällarna - i samma bransch. Galet sammanträffande.

Sommartider hej hej!

Det är så trevligt på sommaren i Sverige, för folk blir så sociala och kommer och hälsar på! Speciellt nu när vi har flyttat hit, för här har folk faktiskt vägarna förbi ibland, till skillnad mot när vi bodde i Skåne. Ikväll ringde Andreas moster Åsa och frågade om vi var hemma, för de var i krokarna. En stund senare njöt vi av sommarkvällen och inmundigade glass och kaffe. Att äta middag, det hade vi totalt glömt bort att göra, så när Åsa och Timo åkt iväg i sin fina husbil, så delade jag och älskling på en pizza.

Tand?

Undrar om Lova håller på att få en tand... I så fall i överkäken. Dreggel dreggel.

Palsternacka var poppis.

Helgen i bilder.

Grillfest igår kväll. Mycket trevligt! Vi åt, drack, skålade och njöt av sommarkvällen och natten. Jag och Andreas gav upp vid 2-tiden, våra övernattande gäster höll sig vakna till 04. Väl upp igen i skaplig tid för att äta dunderfrukost på balkongen.

Maria No 1.

Andreas och Helena

Fina Åna.

Idag var vi på barnkalas! Tyra fyller 1! Hon fick lite kläder av oss och vi fick äta tårta på Hello Kitty- tallrikar. Förresten vet vi sjukligt mycket om Hello Kitty. Nå väl. Istället för att städa bort resterna av gårdagens festligheter och dagens utomhusbrunch, så packade vi ihop oss och drog till sommarstugan. Åt god mat och busade med brorsans tjejer.

Pappa

Såpbubblesommarflicka. Nadja.

Badflicka som provsmakar. Vanja.

Frisyren hela dan. Lova.

Vi avrundar helgen med att ta en varsin liten öl och slöhäng. Nu ska jag försöka lägga undan alla kläder vi fick (se tidigare inlägg).

Sorterat.

Nu har jag sorterat och vikt. Antalet plagg vi fick till Lova, i storlekarna 68-80 landade på hela 181 stycken! Heeelt sanslöst! Bland annat 35 par byxor, 22 t-shirts, 31 bodies...... Galet. 

Dagens känsla: Den bästa sommaren.

En blå ikea-kasse och två papperskassar.

Ja, de är skörden av bebiskläder som brorsan kom hit med nyss. Lova har det oförskämt bra.

Tack snälla ni.

Somliga har det bra i värmen.

OMG LOL BBQ.

Ikväll har vi grillfest. Egentligen var det Simon & Helena som skulle komma förbi, men så kom vi på att vi skulle bjuda in till grillfest istället. Vi bjöd runt 20 pers, men eftersom det var med väldigt kort varsel så antog vi att en del inte skulle komma. Vi har fortfarande några "kanske" och några har inte svarat alls. Tror vi kommer bli 10-12 pers i alla fall! Kul!
Två potatissallader är kirrade, ska göra fetaostkräm och kanske en salsa. Funderar på rosévinsbål också. Det som ska läggas på grillen och hällas i strupen tar gästerna med sig själva, eftersom alla vill ha olika.

Nu ska parasollet och seglet upp så att plattorna inte hinner bli tokvarma där ute.

Pappasnäll och Lovaliten.

Pappa Andreas kom idag hem med fina presenter till Lovaliten. Ett mjukisdjur i form av en döskalle och en haklapp från Elodie Details. Tant Mamma gladast.

Rock- Lova.

Mössa: Yorrik

T-Shirt: Name it

"Jeans": Kapp ahl

Bästaste.

Jag älskar det faktum att Lova skiner upp och lägger av sitt största leende när jag visar henne bilder på Andreas.

Han är vår favvis.

Men va fan.

Det var väl själva fan vad jag fortfarande blir härmad. Skriver jag om hello kitty, skrivs det om hello kitty i en annan blogg. Skriver jag om Molo, skrivs det där om Molo. När jag lägger upp en bild så kan man ge sig fan på att en motsvarande bild läggs upp. Skriver jag om jobb så skrivs det där också, och så vidare.

Barnvakt.

Det känns så konstigt att inte ha Lova nära. Nåväl, nu blir det storhandling i lugn och ro, medan mamma visar upp barnet för folk.

Stooooockhooolm i mitt hjäääärta!

Idag åkte jag in till Kungsholmen för att spana på babyproffsen där, plus några andra superduperniceiga barnbutiker. Pizzalunch med älskling och så pekade jag i hans butik "den vill jag ha. och den. och den. och den" och ibland "den vill Lova ha". Köpte en keps från KikKid på Vildänglar.  Jag hade smsat Anna som bor i samma kvarter att jag var i krokarna. Och hon ringde faktiskt upp! Så hon bjöd in mig på kaffe och vi snackade bort en bra stund. Plötsligt var det dags för Andreas att sluta jobbet så då gick vi till Mosaik och käkade middag. När vi var klara med matintaget kände jag och Andreas att vi inte alls ville åka hem. Underbara fina Stockholm i underbara kvällssol. Jag vet att många ogillar det som Stockholm är känt för, det vill säga stress och drottninggatan. Men om man fullkomligt skiter i turiststråken så är Stockholm bättre än någon annan stad jag varit i, både i Sverige och utomlands. Nåväl. Vi åt glass i Vasaparken och snackade om hur mycket hellre vi skulle bo där.....

Under hela dagen bedrev jag omedveten kändisspotting. Fast inte på kändisar i vanlig bermärkelse, för de intresserar mig inte för fem öre. Men jag började med att springa på en person på granit som försiktigt sa "är det inte karin?". En sambo till en bekant till familjen som jag inte sett på massor av år. Senare sprang jag på två gamla kollegor från St Görans sjukhus. Och tillslut sprang jag in i en gammal klasskompis från Södra Latin. Galet, Stockholm är ju inte skitlitet liksom. Förresten så såg jag en annan person från Södra på vägen hem, och kunde dessvärre inte komma på om han gick i parallellklass eller någon klass över...

Självklart hade jag glömt kameran hemma, så det fick bli usla HTC-bilder.

Glass och kärlek!

Coolaste bruttan!

Det var massor med folk i parken. Stockholm är bara bäst.

Mys.

svullen mage rapar under revbenen

Jag fullkomligt älskar att dessa sökord (svullen mage rapar under revben) på google, har lett till mig blogg. Thats so wierd.

Jisses.

Enligt SMHI ska det bli 31 grader på lördag och 32 grader på söndag. Herrejösses, ge mig en segelbåt så att jag kan guppa på sjön!

Suck.

Jag skrev nyss ett långt inlägg där jag i princip bad folk att fara och flyga. Men jag har ingen lust att publicera det.

Kan bara säga så här:

Vi är förbannat trötta på alla andras åsikter om vad som är bäst för Lova. Vi vet. Det gör inte ni.

Vi kommer till er när vi behöver hjälp, råd, tips eller något.

Mmmmorot.

Potatis var inte riktigt Lovas grej. Idag testade vi morot, och det blev succé! (även om hon har lite svårt för att... hantera maten så att säga) Vi får helt enkelt försöka med potatis senare och i ärlighetens namn så förstår jag henne. Morötter är sötare och dessutom blandade jag inte ut morotspurén med hennes hundmatsluktande ersättning, utan bara med kokvattnet. Kalas!

Jag fick ett motsägelsefullt mail.

"Erbjudande om visning av lägenhet!
Vänligen bekräfta Ditt intresse på denna lägenhet! Då denna lägenhet är under byggnation kan ingen visning ske." 

Värme, sömn och jobb.

Skitnatt. Efter att Lova käkat klockan 4 i natt, kunde jag inte somna om. Fick tillslut lägga mig i soffan med balkongdörren på vid gavel. Klockan 06.30 visade termometern 23 grader ute och 27 grader inne. Inte konstigt det kändes lite klibbigt.

Mamma ringde nyss. Tydligen är det sådan kris på syrror här i krokarna att jag eventuellt sitter i en galet bra sits. Lönerna hon nämnde når svindlande höjder, ungefär de dubbla mot vad jag hade i snål-Skåne. Håhåjaja. Vill jag börja jobba? Den största anledningen till att gå in och jobba är dock inte pengarna, utan snarare för att Andreas ska få vara hemma med Lova. Jag hade nog gillat om han jobbade typ 70% och jag 30%. 

Han har provanställning nu och cheferna vägrar ge honom besked ännu om huruvuda han får fortsatt tjänst. Men med tanke på att han säljer så bra att han skulle kunna sälja sand i sahara så tror jag inte det är något att snacka om. Hur som helst, om han inte får tillsvidare tjänst så får han bli föräldraledig. Och jag sitter omedvetet i en guldsits.

Hur kan man inte sakna det här? 

Dagens känsla: Sugen.

Jobberbjudande.

Jag blev just uppringd och erbjuden deltidsjobb från och med i höst, med flexibelt schema så att det kan passa mig optimalt, sannolikt bra lön (eftersom de ringer och erbjuder något som jag inte sökt!). Arbetsnarkomanen i mig kom fram och jag började genast fundera på hur jag ska lösa det. Men allvarligt talat, vem skulle tjäna på att jag jobbar? Okej, kanske att vi skulle få in mer pengar, men vi har så vi klarar oss. Nåväl, det blir en diskussion ikväll med Andreas.

Dagens känsla: Kluven.

Hej hej.

Vem i Väsby googlar mitt namn för fullt?

Adjö penséer.

Min finfina penséer sjöng på sista versen, precis som de bör runt midsommar. Då kom grannen helt lägligt med två Pelargonier och två Dahlior till mig. Sjukt snällt. Jag hade dock lite svårt att skiljas från dessa vackra blommor så de får stå på soffbordet tills de avlider.

Mmmmmarabou.

Marabou passion & chili eller Caramelized almonds & sea salt. Stentuff tävling.

Jobb!

Tristessen vände snabbt då jag fick ett samtal nyss. Jag ska börja jobba lite igen! Tjofaderittan! Det verkar dock väldigt simpelt, eftersom hela organisationen är omgjord (far åt helvete Filippa Reinfeldt) vilket innebär att sjuksköterskeuppgifterna idag är vad undersköterskeuppgifterna var när jag jobbade inom hemsjukvården förut. Jag kommer alltså springa runt och dela lite piller, ta prover och kanske lägga om sår. Men ändå, det ska bli skönt att komma ut och jobba.

Nu återstår det bara en sak: Löneförhandling. Sist jag jobbade där hade jag en riktigt bra lön och fan ta dem om de tänker försöka sänka min lön (då kommer jag nog ringa den där Filippa och tala henne till rätta!).

Med en suck.

Idag vaknade vi alldeles för sent. Klockan 10 steg jag upp och gjorde frukost till Lova och gav henne maten i sängen. När jag vaknar så sent blir jag rastlös, känner att jag slösar bort dagen eller något.
Jag vill hitta på något idag, men vet inte riktigt vad. Känner mig uttråkad.

Förresten är vi tydligen världsbäst på att stöka ner. Fattar inte hur vi lyckas. Har ingen lust att plocka och städa idag. Rydde, som norrmännen säger. Bra ord, jag saknar det i Svenskan.

Önskar att Andreas var hemma, allt är så mycket roligare då. Snart har han sin enda semestervecka och då ska vi åka upp till Umeå. Det ska bli skoj, men jag ser inte fram emot att köra den förfärligt trista vägen. E4an är på sina håll mest likt kostigar och jag kan inte låta bli att förundras över att man tydligen missat att det finns civilisation, eller ja folk i alla fall, ovanför Gävle. E4an söderut är klockren ju.

Dagens känsla: Tråk.

Bästa sambon, bästa dottern, bästa dagen, bästa livet.

För flera år sedan var jag hemma hos en kompis, som var relativt nybliven mamma. Det var en söndag och hon, hennes sambo och deras son gjorde inget speciellt. De hade inget de behövde göra, lägenheten var städad och allt annat var fixat. Jag minns att jag tänkte "Så här vill jag ha det. Det här är fan livet".

Idag har jag det.

 Andreas snickrade ihop en pastasallad som vi åt på terrassen.

 Hängmattehäng.

 Finaste tjejen.

Dagens känsla: Skön-slö.