Tack och försvarstal.

För att förstå detta inlägg måste ni först läsa detta: Egobloggen.

Jag tackar och bockar för att jag fått bloggkärlek. Det känns som att få en riktigt bra bloggkommentar, vilket jag önskar mig av er, kära läsare. Både av er som gillar mig och ni som gillar mig ännu mer. Och om det finns någon ute i vida världen som inte skulle gilla mig så kan ni ju klämma dit ett par rader också.

Jag håller med Fredrik om att bloggen tappat sting. Den här bloggen var från början brutalt ärlig och jag skrev ibland texter som snarare liknade krönikor än blogginlägg. I början var den här bloggen helt anonym och jag var nybliven singel vilket gav mig stor känsla av frihet att skriva vad jag ville. Jag ifrågasatte kärlek, relationer och tvåsamhet och jag fick mer vatten på min kvarn av att läsa sexologi. Ärligt talat kanske jag skrev om saker som jag ville vara lite anonym med. Bloggen började i alla fall på något mystiskt vis att spridas och plötsligt hade alla adressen. Där sprack anonymiteten.

Jag kunde ju trots detta fortsätta skriva om saker och ting, men kanske med en större distans och inte direkt från hjärtat. Bloggen var ju inte längre anonym så jag kunde ju likaväl slänga upp bild och ge den till alla. Några låtsas som att de inte läser den, typ mamma, Jenny, säkert Emma med flera. Men skitsamma, jag vet om det och ni är minst lika välkomna läsare som alla andra (men jag undrar vilka det är i Sumpan och Solna som läser?). Dessutom finns de flesta gamla inlägg kvar så varsågoda att rota runt om ni är nyfikna.

När man får barn lever man plötsligt i en bubbla. Som beteendevetare kanske Fredrik borde känna till det? Det är ju bara min familj som är prio ett och man blir faktiskt ganska primitiv när man blir på tjocken. Hjärnan ändrar fokus och plötsligt har hela livet omvärderas. Det viktigaste för mig är ju min familj och det är dit min tid och energi går. Så för att försvara mig så handlar min blogg fortfarande om mina tankar, känslor och funderingar, men fokus har flyttats.

När jag sent igår kväll läste Fredriks inlägg så funderade jag på vad jag nu skulle hitta på. Jag vill ju fortfarande skriva på samma sätt som innan. Ska jag kanske skaffa ny blogg, typ grynet2.0.blogspot.com? Men jag kan ju inte krysta fram djupa tankar och funderingar. Ska jag börja läsa mer så att jag får en massa saker att käfta om igen? Men när jag funderade ett varv till kom jag på att jag faktiskt ibland skriver liknande som förut. Jag skriver om genus i relation till barnuppfostran och andra liknande ämnen. Det lättaste är kanske att bara skaffa en kategori för de inläggen så att läsare som Fredrik lätt sortera ut allt dravel om mammeriet.

Jag har gått från att vara åhörare i föreläsningar av Sveriges bästa och högst utbildade sexologer. Sexoligimastern vid Malmö högskola håller sanslöst hög klass. Jag var på ganska god väg att uppnå drömmen om masterexamen och i framtiden kanske även doktorstitel... Men jag har något mycket bättre nu. Jag har min familj..jag har mitt livs allra högsta dröm.. och de höga akademiska titlarna går faktiskt att roffa åt sig senare i livet.

Nedan följer länkar till några av de inlägg som jag tror Fredrik kanske uppskattat, för er som började läsa min blogg efter att jag blev gravid.
Normalitet och humor.
Diskussion om feminism.
Jalla jalla och bli utbränd.
Kärlek. Respekt. Tillit.
Att längta bort.
Från allt till inget.
Vita lögner.