Tavlor.

Vi har lite knapert med konst på våra väggar. Förutom Bengan (den klassiska da vinci gubben) i storlek megajävla stor så har vi bara ett par till konstverk på väggarna. Tur då att man har en man som kan det där! Jag la tidigare upp en bild på Lova som vi ska ha på väggen ovanför vår soffa, som andreas tagit.

Han har även kirrat detta, som ska printas. Eller helst tryckas på canvas.

En tavla till Lova.
Ska sitta ovanför spjälsängen.Egokonst. Ska sitta i sovrummet.

Dessutom är jag ett fan av hans lilla serie med tecknardockor. Det är faktiskt väldigt lyxigt att ha en man som kan rita. Själv kan jag bara rita streckgubbar som har skolios. Och polio.

Galna norrmän.

Städa städa alla dagar och så denna dag! Melody Gardot, Rigmor Gustavsson och annan skön jazz strömmar ur högtalarna och vi varvar städningen med att dansa med lilljäntan.

Farfar och Lizzy ska komma besök. Dags att harkla sig, spetsa öronen och ställa in hjärnan på norska. Jag blir impad om Andreas fattar vad tanten säger.

Imorgon är det 17 mai, dagen då norrmännen blir sedvanligt galna så fort de får en norsk flagga i handen.

Det är nästan så flickebarnet borde fått en bunad.

Dagens känsla: Lättsamt.

Att veta saker.

Andreas och jag diskuterar om att jag inte allt för sällan vet saker som ingen sagt.. ett fenomen som han själv upplevt flera gånger.

Andreas: Som den där gången när du visste att din kompis var gravid
Jag: Jag vet en som är gravid just nu
Andreas: Vem?
Jag: Det kommer du märka.
Andreas: Murre? Eller din mormor?

Ehm. Bra gissningar. Murre är singel, mormor är.. tvåtusen år.

Men grattis till dig som är på tjocken i alla fall. Du lär ju också undra hur jag vet.

Tuffingtjejen.

Dagens outfit

Jeans: Lindex,
Tröja: Adidas, (tack Emelie)
Mössa: morfars gamla , (tack pappa)
Vita babysneakers: Carter´s (tack Johanna).

Telefonsamtal med mamma.

Telefonen ringer.
Jag: Dom har ingen medhörning.
Mamma (skrattandes): haha nej, visst är det förjävla illa?!

Känner man sin familj när man kan skippa alla artighetsfraser för man vet precis vad dom ringer om?

I det här fallet handlade det om hur jävla illa deltagarna i "så ska det låta" sjunger. Och om de ska representera sveriges artistelit så får jag fan lust att emigrera. Vad hände med musik som största export? Vad hände med alla lovord om kommunala musikskolan och hur det är tack vare den vi är bra på musik? Vad fan hände med musiksverige?

3-åring. igen.

Åter igen vill jag härma en treåring. Den här gången vill jag bara stå och sträcka ut tungan och skrika "härmapa härmapa härmapa". Ungefär på den nivån är somliga andra på.
Så jävla fjantigt.

Kärlek.

And in this crazy life, and through these crazy times
It's you, it's you, you make me sing.
You're every line, you're every word, you're everything.

Följ min blogg med bloglovin

Softa.

Idag lyssnar vi på random jazz på spotify, glider runt i tofflor och mjukisar och bara är. Samtidigt längtar vi massor efter herrn i huset som är borta och drar in pengar till hushållet. Vi dansar en liten jazzig dans i hans ära.

Dagens känsla: Regn ute och vi gör det bästa av dagen - det vill säga inget alls.

Tavla.

Den här bilden ska vi ha som tavla ovanför vår soffa. Den togs imorse.

Lova övningsstår.

Jazz.

Jag tycker det är helt underbart att Lova blir lugn av jazz.

3-åring.

Likt en tjurig 3-åring vill jag bara säga "KAN SJÄLV".

Jag är inte framrunkad på en stubbe under stekhet sol.

.

Solbrännan Arne.

Om man tittar riktigt noga så kan man se att jag ändrat färg idag. Från ljusrosa till lite mörkare ljusrosa.

I år ska jag fanimej försöka bli så där äckligt brun.

Idag. (nu med bilder)

...kommer jag troligtvis inte göra många knop här hemma. Solen strålar som om den vore nykär och jag passar på att lapa i mig den allt vad jag kan på terrassen medan Lova sover i vagnen där ute. Lite pill med mina kära blommor och längtan efter hawaiian tropicolja och dess sötsliskiga kokosdoft. Hade det inte varit för att skolan har rak insyn till terrassen så hade det blivit betydligt mer avklädd solning, men det får vänta i några veckor tills det lyckliga små liven har sommarlov.

Nyvaken knoddas i sitt superpimpade vrålåk.

Handtagsmuffen kan tas bort nu..

En bit av vår balkong.
(Krukorna längst in i hörnet ska planteras snart)

Dagens känsla: NIIICE!

Låt kattfan dö.

Jag hatar Hello Kitty. Varför ska den där fula katten finnas på alla flickkläder? Blir så förbannad så jag blir arg! Nu har jag en himla massa rabatter på babykläder på H&M men hittar inte ett skit att handla. Hälften av grejerna är Hellofuckingkitty och i övrigt hittar jag inget. Önskar jag hade lika mycket rabatt på den barnbutik jag råkade besöka i Malmö idag... bara massa finafina snordyra barnkläder från Ralph Lauren, Burberry och liknande märken. Men inget jävla hello kitty så långt ögat kunde nå.

Nu sova. Karin trött.

Förresten kommer nog Lova få en alldeles egen blogg, fast låst sådan. Detta för att inte exponera henne för mycket men också för att skapa oss ett litet ställe där vi kan samla bilder och tankar och annat smått och gott och som Lova kan få titta på i framtiden. Om du är intresserad av att få lösen dit när den är klar så säg till!

Malmö ToR.

Lova är bästa bebisen och det tål att upprepas. På vägen ner till Malmö pep hon inte en enda gång. 65 mil glad och nöjd och oftast sovande unge. Vi har flängt runt, varit på caféer, käkat ute. Hon har blivit gullad med och pillad på och gått runt som en vandringspokal. Och hon har smilat upp sig och jollrat sitt allra bästa. Bara ett par gånger har hon gnällt: en liten sväng på LBS (andreas förra jobb, Ljud och Bildskolan). Där blev det nog lite för mycket med alla elever. Och sen fick hon prova på sin lungkapacitet på vägen hem i bilen en sväng. Jag måste med stolthet åter igen säga att Lova är bäst.

Vi hann även med lite shopping i Malmö. Andreas hittade en kostym. På MQ. Det finns säkert en halv miljard MQ-butiker i Sthlm, men ändå var han tvungen att hitta en 65 mil bort. Vi hittade även en sommaroverall till Lova, en sån som vi letat efter. Tunn, lagom varm och framför allt fin. Dessutom råkade vi köpa ett par skor. Ungen kan ju inte bara ha några par, när mamma och pappa har många par! ;)
Nedan följer några bilder från resan, i total oordning. Lite varierande kvalitet då några bilder är tagna med vår systemkamera och några med våra HTCisar. Klicka på bilderna så blir dem större.

Ey. New baby on the block. Ffs.

USK? Redan?

Jaaha, det är dääärför den finns?!

Vilopaus i mammas knä.

Pappan och mamman.
Matpaus för Lova på vägen ner.

Matpaus igen. Funkar skitbra att käka i bilen
(och Lova funderade nog på om bilen var vårt nya hem).

Flyger lite på LBS.

Sådan far sådan dotter.
Snart har vi säkert likadana träningsoveraller hela familjen.

Gladskit i bilen.

Om ni fortfarande känner att ni har tid över, så kan ni hoppa in här och läsa vad min kärlek har plitat ner.

Dagens känsla: Borta bäst, hemma ännu bästare.

Blogspot.

Suger. Det går fan inte att lägga in bilder snyggt på den här jävla skitsidan.
Jag har länge funderat på att flytta min blogg och mina planer kommer väldigt snart genomföras. MOrr för fan.

Dagen.

Är i Malmö. Sjukt skönt. Har idag varit på mitt gamla jobb och kramats med snälla jobbarkompisar. Har sedan varit nere på favoritcaféet och träffat sjuukt många kompisar. Vi skickade ut mass-sms och förvånansvärt många dök upp!

Imorgon blir det åter igen en sväng till jobbet för att träffa folk som inte jobbade idag. Men först ska vi till Lund och hälsa på Andreas gamla jobb. Sedan måste vi bara hinna med att äta falafel (en delikatess som i Malmö kostar 25 spänn och smakar underbart, och som i Sthlm kostar 75 spänn och smakar kass). Vi ska även försöka hinna med att mysa i västra hamnen, om vädret tillåter.

Det var skumt att komma hit: som att komma hem och bort på samma gång.

Dagens känsla: Sååå mysigt.

Sötaste.

Lova älskar att sitta i babysittern och kika på mig när jag grejar,
eller bara spana ut över ägorna...

Fredagsmysmiddag.

Mamma och pappa kommer på middag och jag tänkte bjuda på

*Chevrétoast med rödbeta och honung.
*Kreolsk gryta med basmatiris
*Kaffe och lyxig chokladbit.

Väldans enkel middag. Och väldans gott.

God morgon världen.

Jag sov skapligt dåligt i natt så jag hade ingen större lust att kliva upp klockan 9 när knoddas vaknade. Så vi låg och drog oss till 11! Hon klagade inte...

Märker att jag blir efterapad i andra bloggar. Lite kul är det.

Dagens känsla: Fredagsmys?

Bra sagt.

"Gräset är grönast där man vattnar"

Mamma är lik sin... mormor.

Vårt kök är just nu så rent att man skulle kunna utföra operationer där. Den tanken är lite skrämmande. Har jag blivit skvatt galen som skurar och fejar så mycket? Eller har jag helt enkelt blivit min mormor? (Min mormor har norra Europas renaste hem, minst). Eller är det kanske samma sak?

Jag tror att mitt höga tempo (enligt andra då, jag tycker jag har softaste livet!) beror på mitt tidigare sätt att leva och jobba och plugga alldeles för mycket. Mitt husfruande är som en slags ersättning. Och det passar ju mig bra: Långa arbetspass, uppgifterna tar aldrig slut, frihet att ta raster när som helst och man är sin egen chef. Dessutom är uppgifterna varierande och ibland riktigt kul. Det sämsta med att vara hemmafru är väl lönenivån. Den kanske är i underkant, en aning..

Men Andreas drar in pengar till hushållet och ser till att vi får mat på bordet så jag är nöjd. Och om han bara ger mig nåt fint någon gång ibland så kan jag vara hemmafru länge. :) (OBS, detta var en pik).

Hahaha

Jag till Lova: Ska du ha mat snart?
Lova svarar klockrent: Ja.

Inte illa för en två månader gammal bebis.

Hörrni skåningar.

Se till att fixa fint väder i helgen! Såg nyss väderleksrapporten på tv och det var ju inte direkt muntert. Vi ska ju sitta och glassa i solen i västra hamnen ju.

Dagens känsla: Jahaa, är det t o r s d a g idag?

Mums.

Riskakor med ost och gräslökssmak smakar varken ost eller gräslök. Mest bara frigolit med något misstänkt syntetiskt puvler. Uäck.

Jag behöver massage.

Nu.

Ååååka bil.

Lova gillar att åka bil och vanligtvis somnar hon efter 50 meter. På lördag ska vi åka till Skåne, (i pappas fina bil, yaaay!) en resa som brukar ta 5.5-6 timmar beroende på om jag är själv eller har sällsis i bilen. Det ska bli spännande att se vad hon tycker om en långresa. Andreas har på jobbet tagit reda på att hon kan sitta hur länge som helst i babyskyddet, vilket var ny info för mig. I diverse forum och på de flesta föräldrasidor tycker jag att man får annan info. Hur som helst så menar farbrorn på Sakta att hon kommer att säga till när hon ledsnar och det finns inga studier som visar på att det skulle vara skadligt för små barn att sitta länge i stolen.

Trött Lova-söt i babyskyddet.

Telefonsamtal med min mormor.

Mormor: är du vaken? (min tanke: varför ringer du i arla morgonstund klockan 09.30 om du är osäker? men ja jag var vaken)

Mormor: Har Lova ätit?
Jag: ja, nyss
Mormor: Har hon sovit?
Jag: ja massor
Mormor: Hon skitit?
Jag: Ja, högljutt klockan 5 imorse.
Mormor: Men vad bra, vill ni komma hit?

Hahaha var Lova tvungen att uppfylla de kriterierna först eller? Toktanten.

Då var alltså den här dagen planerad - Besök hos mormor och sen hem och ta reda på disk och tvätt som vi inte hann igår. För igår lekte vi med Charlie och hans föräldrar, och sen fixade vi barnvakt i ett par timmar och åkte och shoppade.

Dagens känsla: Trött. Märkligt, men det är jag.

Svensk tv.

Just nu kan man se Petra Mede i två kanaler. Det är ju inte enda gången samma person visas på flera kanaler i svensk tv. Det finns alltså för många kanaler i relation till tv-personligheter i det här landet. Det är illa.

Tillbakablick.

På valborgsmässoafton var det precis 2 år sedan jag fick diagnosen PCO-S.

Igår var det precis 2 år sedan jag åkte till Norge för att jobba. En riktigt bra erfarenhet, inte minst för mitt yrkeskunnande, men det var den längsta perioden i mitt liv. Dagarna segade sig fram, men pengarna flödade in på kontot.

Imorgon är det precis ett år sedan jag och Andreas påbörjade hans flytt ner till Malmö. Efter bara några månader tillsammans så valde vi att bli sambo. Jag hämtade honom och hans flyttlass i Sthlm, i en hyrbil. Det fanns folk som hade stark misstro till vår relation, men hey - verkar det ha gått dåligt? Assholes.

För snart ett år sedan blev jag gravid.

Det verkar hända mycket i mitt liv den här årstiden. Undrar vad som ska hända i år? Det enda vi har planerat i maj so far är resan till Malmö på lördag.

Dagens känsla:

Gliddy gloop gloopy
Nibby nobby nooby
La la la lo lo
Sabba sibby sabba
Nooby abba dabba
Le le lo lo
dooby ooby walla
dooby abba dabba
Early morning singing song

Klänningen är nu provad.

Okej, det var nog inte så farligt. Om jag bara ger mig fan på det så kan jag säkert droppa 5 kilo innan bröllopet (vill påminna er om att jag har PCO-s, så det blir en kamp emot hormonernas lagar...). Men jag har ju gjort det förr, när jag för precis två år sedan åkte till norge för att jobba. Hade inte en spänn med mig och snittade 80 timmars jobb i veckan. Jag hade inte råd, och hann inte äta, så jag gick ner två jeansstorlekar på fyra veckor. Tack vare lite smörgåsstölder på jobbet överlevde jag i alla fall. Ha.

Klänningen jag skrev om tidigare sitter i alla fall helt okej, men det är ju den där sladdriga magen som stör. Jag får väl helt enkelt köpa någon sån där hålla-in-allt-fett-så-det-inte-går-att-andas-historia. Det blir billigare än att köpa både klänning och skor i alla fall!

Tjohoo! Nu ska jag gå och sova. Imorgon börjar knäckebrödsdieten och därför får jag nog flytta fram planerna på att hobbybaka fina tårtor och cupcakes.

Klänningspanik.

Klockan är lite för mycket och jag sitter och kollar på nätet efter klänningar. Jag greps av någon slags panik-light då jag insåg att det snart är dags för Simon & Helenas bröllop och jag har inte ens börjat kolla på kläder. Jag är inte alls ett fan av att bära klänning, så jag har noll koll på vad som gäller. Jag har också noll koll på vilken nivå jag ska lägga det på när det gäller bröllop. Sist jag var iklädd en klänning var snart två år sedan, på Anna & Mats bröllop. Då köpte jag någon märkesklänning, en jädrigt dyr sak. Och så klart har jag bara använt den en gång. Nu är det ju så att en graviditet sätter sina spår och även om vikten är som innan graviditeten så är ju kroppen inte riktigt samma form på sina håll. Dessutom var vikten före graviditeten inte densamma som när de gifte sig - då var jag singel och levde på luft och skumpa och därmed några kilo lättare. Jag hinner knappast bli av med mina kärlekskilon (alltså de jag lagt på mig efter massa myskvällar med Andreas) tills det är dags för bröllopet. Hujedamig, jag ser inte fram emot letandet. Och dessutom trivs jag inte för fem öre i att ha klänning på mig, men det kan ju kvitta.

Funderar nu allvarligt på om jag ska våga mig in i garderoben och prova den där klänningen ändå....

Snälla tomten.

Jag önskar mig en kurs i hur man dekorerar tårtor. Om andra klipper och klistrar och kallar det scrapbooking så vill jag fördriva fritid med att gegga med sugarpaste. Dessutom känner jag att jag verkligen behöver pyssla med något estetiskt, eftersom jag alltid tidigare gjort det.

Cupcakes.

Fan. Jag glömde ta bilder på de grymma choklad-kokos cupcakesen jag gjorde idag. Nedrans.

Förvånad.

Jag är faktiskt genuint förvånad över att Lova är så bra. Vi bara lägger henne i sängen när vi tycker att det är läggdags för henne, släcker lampan och går ut ur rummet. Sen somnar hon. Hoppas det håller i sig. Fast det är klart, ibland får hon sova hos mig eller andreas, bara för att det är så mysigt.

Jag är rätt yr efter att ha surfat runt på bröllopssidor hela dagen. Jag kan inte låta bli att fundera på hur folk kommer ta det att de inte blir inbjudna. Vi skippar nämligen stora delar av släkten och väljer istället att bjuda många vänner. Reaktionerna kan bli minst sagt intressanta.

Och jag älskar min nyinköpta shabby chic skylt som lyder: Please god - if you can't make me thin make my friends fat.

Bröllopet.

Det är väldigt lätt att timmarna flyger i väg när man spånar bröllopsidéer. Vi har många förslag, vi har nog listat ut ungefär hur vi vill ha det med de flesta större grejerna. Det svåraste är nog när det kommer till maten. Hur vet man om olika cateringföretag är bra? Dyrt är det i alla fall.

Sen var det den där lilla detaljen med att spika ett datum....

Vad tror ni det kommer bli för typ av bröllop då? Prinsessa-isch, tema, traditionellt osv? (M, du får inte svara).

Morr

Less.

Älskade unge.

Skåne, snart kommer vi!

Trots att min bil fortfarande är paj så kommer vi i väg till Skåne. Om pappa inte har hunnit fixa Märta så får vi låna hans. Och jag ska erkänna att jag nästan hoppas på det för det är en helt annan upplevelse att köra hans. Betydligt nyare och turbo - det händer ju faktiskt något när man trycker på gasen.

Igår hade vi barnvakt för första gången förresten. Pendeltågen stod stilla så jag slängde mig iväg och hämtade Andreas (i tidigare nämnda snabba bil) så mamma fick ta hand om Lova en skvätt. I knappt en timme var hon utan oss och det var första gången sedan hon föddes som jag och Andreas var ensamma utan henne. Skum känsla. Trevligt, men skumt.

Våra samtalsämnen tar aldrig slut.

Dagens känsla: Världens bästa liv.

Lova, min lilla accessoar.

Vi har blivit bjudna på två bröllop i sommar. På det ena inbjudningskortet står det något i stil med att barn inte är välkomna men att ammande barn självklart får följa med. På det andra står att barnen får stanna hemma. Punkt.

Det här leder till en himla massa funderingar för oss som har barn. Och i det vårt fall ett väldigt litet barn. Bröllop nr 1, där var det ju okej med ammande barn. Nu helammar jag inte så jag frågade om Lova ändå var välkommen. Självklart, de menade ju mest att de riktigt små barnen får följa med, de går liksom inte att välja bort.

Gällande bröllop nr 2 så har jag bara sagt att vi inte vet hur vi ska göra i och med att Lova inte får komma. Och det har jag inte fått svar på. Saken är den att bröllopet och festen kommer att äga rum i en annan stad, så om vi ska ha barnvakt så kommer det innebära att vi får lämna bort Lova i ett helt dygn. Jag helammar som sagt inte, men vill gärna fortsätta ge henne det lilla jag kan, så länge som möjligt. Ett dygn utan att amma och jag kan troligtivis säga tack och hej till det. Men om vi tackar nej, kommer vi då anses som sämre vänner för att vi inte kan göra den "lilla uppoffringen" att lämna bort vårt barn? Och om vi tackar ja och lämnar bort henne, kommer jag då må speciellt bra, och kommer jag kunna njuta av festen?
Man hamnar liksom lite mellan två stolar. Problemet hade nog varit väldigt mycket mindre om Lova var några år gammal och van att ha barnvakt.

Efter en diskussion med min svägerska angående detta (hon har varit i samma situation tidigare) så började jag fundera ett varv extra kring det här. Mig veterligt vill båda dessa par ha barn sen, så de har alltså inget emot barn. Men barn stör deras tillställning. Är det för att barn låter? För mig så känns Lova som en del av mig, en del av oss. En del av vår familj och en del av livet. För barn är väl en del av livet och inte en accessoar?

Det ska nog krävas mycket för att jag ska välja bort Lova, någonsin.

Dagens känsla: Villrådig.

Mitt barn är finast. I mina ögon.

Vera sa till mig när Lova var helt färsk "visst är det speciellt att man tycker sitt eget barn är det finaste som finns. Man tycker nästan synd om alla andra som får så fula barn".

Haha kanske lite drastiskt att kalla dem fula, men det ligger väl någonting i det Vera sa. Och det är väl en av naturens smarta grejer att man ska tycka sitt eget barn är finast. Annars kunde det bli rätt trista problem tror jag.

Lova vet.

När jag blir väckt ohyggligt tidigt, sisodär runt kl 9 på morgnarna så vet Lova hur hon ska göra för att bota mitt annars inte så gulliga morgonhumör. Hon spricker helt enkelt upp i sitt största leende och jollrar och det räcker för att hon ska vara förlåten för allt.

Det kan bli farligt!

Tradera.

Jag har just fyndat en jättefin röd stickad tröja från Esprit för 1 kr och en ännu finare svart body från Sophie Catalou för 11 kronor. Båda till Lova förstås.

Det är lagom priser det.

Lite kul skit.

Som fick mig att dra lite på mungiporna i alla fall. Checka det här.

Bvc, jobb, jobb och blända solen.

BVC idag. Lova växer så det knakar. Men tyvärr har viktkurvan planat ut lite, fast det beror troligtvis på förkylningen hon haft. Envis historia det där, hon är fortfarande lite slemmig.

Jag sprang på en gammal kollega från tiden då jag var joursjuksköterska här i kommunen så jag passade på att ragga timjobb. Hon tog mitt nummer och skulle prata med chefen. Hoppas jag kan få några ströpass där och hoppas framför allt att jag får behålla min tidigare lön (okej, helst lite högre. Dock ej troligt eftersom landstinget tagit över och de betalar vanligtvis inte lika bra som kommunen).

Eventuellt kommer Andreas få heltid också. Fina fisken.

För övrigt har vi spenderat tid på terrassen och medan Lova sov i vagnen planterade jag lite blommor och tvättade av grillarna. Men solen gick snabbt i moln och efter en stund började det regna. Det var nog min vinterbleka hy som bländade solen. Allvarligt talat, jag ser ut som en alvedon i klorin - jag har nog aldrig varit så vit.

STHLM jazz.

Jädrar i mig vad mycket bra skit det blir på STHLM jazz i år! Vi kommer garanterat hänga där.

Hörselskydd ska införskaffas till den lilla. Och dessutom barnvakt. Någon frivillig?

Dagens känsla: Jag och solen tävlar.

Underbara familjeliv.

Dagen i korthet:
Upp klockan 7, fixa i ordning, väcka stackars barnet. Iväg i bilen till försäkringskassan, köer på E4an. Möte på försäkringskassan och sen vidare till plantagen. Jord och plantor, kånka och släpa. Ge barnet mat i bilen. Maxi, storhandla. Ingen vagn, bära barn. Lindex, göra ett byte av barnkläder, fel storlek. Hem, ingen ledig parkering. 15 minuters parkering, stressa upp med alla kassar, sortera tvätt. Tvättstuga, flytta bil, kånka mer grejer från bil. Tvätta ungefär 25 maskiner. Iväg ensam i bilen, kolla efter megastort parasoll, känna sig lurad. Till coop, leta vettigt kött, köpa dito. Hem, tända grill, städa, diska, fixa mat, gulla bebis, trösta bebis. Samtidigt. Grilla. Äta. Byta 118 trasiga glödlampor runt om i lägenheten. Gulla med barn, trösta barn, mata barn, bada barn, söva barn. Lägga barn i sängen.

Blunda för ouppackad, men dock ihopvikt och manglad tvätt. Blunda för lite stök och bök.

Landa utslagna i soffan. Phu.

(Och nej, min bil är inte lagad. Jag fick köra finbil - pappas).

Försäkringskassan.

Eftersom alla föräldrautbildningar var inställda i Malmö på grund av svininfluensan, så missade vi det. Därför har vi varit ganska förvirrade gällande föräldrapenning. Försäkringskassan har ju ett sådant system att man ska använda internet till allt och ta reda på all information på deras hemsida. Jag och Andreas är båda högutbildade som förstår det svenska språket utmärkt, men ändå har vi inte fått grepp om hur det funkar. Dåligt upplägg är det minsta man kan anklaga försäkringskassan för att ha.
Efter många om och men fick vi i alla fall till ett personligt möte med en försäkringskassantant. En sån där riktig medelålders, lite för ärtig 50plusare med mummelbyxor och polotröja med ett för stort halssmycke utanpå. Hur som helst så var hon riktigt snäll så nu vet vi hur det funkar. Och jag fick en glad överraskning då jag insåg att vi hade dubbelt så många dagar att ta ut, mot vad jag hade fattat innan. Det innebär att jag faktiskt kan plocka ut ersättning för 5-7 dagar i veckan konstant vilket innebär ett klirr i kassan. Och plötsligt ökade chansen för bröllop nästa sommar.

Senare idag blir det premiärgrillning.

Dagens känsla: Dagarna går.