Kärleksförklaring.

Detta är helt klart sevärt: Nimbe

Jag fick för övrigt en kärleksförklaring ikväll. Lätt chockerande, galet smickrande. Förlåt för att jag inte visste, hjärtat.

Jag vet faktiskt inte allt...

Nog för att jag ibland vet saker som ingen berättar.. men vem är "you_know_who "??

Tack för kommentaren dock.

Och fortfarande, Sundbyberg läser fortfarande febrilt utan att ge sig till känna.

Magnus Betnér

... är fan min drömkille. Lite äldre. Jävligt snygg. Rolig så att jag nästan kissar på mig, och med ett intellekt som inte är av denna värld. Hyffsad klädstil även om jeansen inte var de snyggaste jag sett. Plus för adidasskor o ed hardy t-shirt dock.

Magnus, gift dig med mig så ska jag deepa dig när du vill!!!

Tack Jocke. Du söt när du är aggro. Och du har varit på Nivå 22. HAHA

She is reeeally ugly.

Dagens känsla: Dansnerverna spritter i mig och jag skiter fullständigt i somliga just nu.



Sumpan är besatt.

Vardagsfilosofi....

Det kan inte vara lätt för någon som gillar att deep-throata, att samtidigt ha bulimi.

Uppgiven.

Du säger att du älskar mig....

Var naken med kläderna på. Var brutalt ärlig mot dig själv. Fundera på vad som är värt vad. Vad som är viktigt. Dölj inte en lögn med en lögn. Snälla, var naken med kläderna på.

Ingen får hur många chanser som helst...

Dagens känsla: Jag försökte i alla fall.

Andra delen av M&M..

... har också problem.

M: Alltså, jag har så mycket botox i pannan nu så jag kan inte se förvånad ut. Känner mig fan lite trapped!

Fortsättning på M´s förstoppningsproblem

M: alltså, jag skulle fan kunna skita i min Louis Vuittonväska om det hade hjälpt!

Desperationen ökar.

Sumpan v/s Luleå.

Ett långt inlägg blev till ett väldigt personligt brev. Det tänker jag inte publicera.

"En man kan bara slippa undan sitt gamla jag på ett sätt: genom att se ett nytt jag avspeglas i en kvinnas ögon". Citat: Clare Boothe Luce

Är det inte lustigt att bra citat nästan hoppar på en ibland?

Ett efterlängtat telefonsamtal väckte mig imorse. Ett till är utlovat till kvällen.

Okej sundbyberg, du håller fortfarande ledningen men vill ändå inte ge dig till känna. Och Luleå har plötsligt tappat intresset för bloggen? Vad hände med frekvent spanande? Det är väl nu om något som det är intressant för dig att läsa....? Du är ju omnämnd gånger flera för bövelen!! :)

Dagens känsla: Snäpp upp, kamma till och skärp dig grynet!

Dagens M

M säger:
hörru
Grynet säger:
m?
M säger:
ja drack typ 2 glas katrinplommonjuice för nån timma sen
M säger:
hur lång tid tar d ungefär
M säger:
dvs verkningstiden hahaha
Grynet säger:
med tanke på din förstoppning så vettefan
M säger:
haha ok
M säger:
ja önskar ja va brutalt ärlig i min blogg
M säger:
kunde ja skriva om min övernaturliga förstoppning
M säger:
nån har sytt igen mitt arsle
Grynet säger:
HAHAHA
M säger:
vet du vad hasse sa något som jag funderar på om det är sant
M säger:
´´du vet att analhålet växer igen om du inte använder det på länge´´
M säger:
det låter ju sjukt, men skulle förklara en hel del
Grynet säger:
HAHAHA det är inte sant
M säger: ok

This is fucking evil, i know.

Överföringen av xxx´s flickvän.jpg är färdig.

nibz säger:
hon är kvinnan som gav fostersjälvmorden ett ansikte
nibz säger:
alltså.. fostren tar livet av sig så fort dom känner hur ful morsan är
nibz säger:
det som kallas abort är inte alltid abortn

nibz säger:
naaw så vacker hon är
nibz säger:
-host- ugandahora-host
nibz säger: iofs.. hon kan inte hjälpa att hon är ful.. men hennes föräldrar kunde ju tagit tag i de där i tidig ålder..

nibz säger:
du är så jäävla fin så som du sitter just nu.. och de säger ja inte för att ja vill lira klitorisfiol innanför dina trosor.. utan mest bara för att ja tycker du är en jävla bra brud

Sumpan.

Sumpan gillar min blogg.
Vem är du?

Att längta bort....

Ibland hör jag någon säga "ååh, allt är så jobbigt, jag vill bara åka härifrån". Det kan vara en önskan om att komma bort till ett varmt land i några veckor, eller att faktiskt ta sitt pick och pack och flytta. Jag känner igen den där känslan. När jag själv tycker att lite för mycket går emot i livet så vill jag också bara försvinna. Börja om, med nya människor nytt jobb och nya erfarenheter. Eller så vill jag bara åka bort i någon vecka och dricka paraplydrinkar vid en pool och glömma vardagen för en stund.
Oavsett vad det är som ger en önskan om flykt från den grå vardag vi lever i, tror jag att problemet inte blir löst av att byta miljö. Hur vi än vänder och vrider på det så tar vi med oss planeten och det är ju i den som huvudvärken sitter. Så min leda, eller tristess, eller ångest kommer att följa med. Kanske kan ett miljöombyte göra att känslan försvinner för en stund, men den kommer alltid komma tillbaka.

Jag är på väg bort. På väg mot nya äventyr i en ny del av landet, där jag visserligen känner folk men jag lämnar ändå all trygghet. Det fina i kråksången är att jag inte längtar bort. Alls.

En av mina absoluta favoriter skrev om detta igår. Det kan ni läsa här.

Min egen kommenter på hans inlägg citerar jag här:

jag tror att den längtan bort som du beskriver, egentligen mest handlar om en längtan bort från sig själv en stund. När livet är lite tufft och man inte står ut, det är oftast då man vill dra... men hur du än vänder o vrider på det så tar du alltid med dig din skalle.. och det är ju där huvudvärken sitter. (moahaha jag är fan kul idag)Dessutom är livet nästan aldrig i full harmoni och glasklart. Man får ta vara på de stunderna. Själv tror jag att den känslan inträffar som mest när självkänslan och självförtoendet väger lika i livets vågskål.SOm jag alltid hävdar så tror jag att brutal ärlighet är nyckeln till detta. Och då menar jag brutal ärlighet mot sig själv. Ju mer du vet om dig själv och om vem du är, desto lättare blir det att ta rätt beslut. Men det kräver rannsakan o grubblande. O då kanske mindre bra känslor inträffar.... men för att nå målet: total harmoni, så är det värt det.Och du, kom ihåg att det är hela spektrat av känslor som gör livet intressant.
Tack för att du finns. love ya.
Kram gryn

Dagens känsla: Det är fan så tyst.

Murre är klokast.

Chokladtryffel, nachochips och bra vänner. Ibland behövs det inte mer än så för att livet ska kännas lovely.

Kära bloggläsare, ni har säkert redan räknat ut med arslet att något har hänt. Igår trillade jag tillbaka i diverse taskiga beteenden... men det var igår. Idag är en helt annan dag och jag har lagt massa energi på att tänka på roliga saker jag har framför mig. Orka ta skit, som Murre hade sagt.

Dagens känsla: Tillfredställd.

Malmö, jag kommer snart!

Yaaaaay! Jag har någonstans att bo i Malmö. :D

What ever. (gör schyssta tobbe-tecken)

Tänker faktiskt inte bjuda er på det ni vill ha, kära läsare.

"Bara du ger mig klartecken så....".
Grynet älskar sanna vänner. Vissa förtjänar kompiskärlek i kvadrat.

Dagens känsla: Väggarna krymper, är rastlös och vill hitta på något kul.

Paus.

Att pausa en relation är väl egentligen bara ett sätt att försöka rättfärdiga sex med andra?
Eller?

Har han rätt, månne?

"Jag har ju sagt att du är annorlunda än de flesta i din ålder. Du lever i minst två åldrar. Du är ju spännande för att du är komplex. Men du är absolut ingen leksak"

Överdos av flickor och av medicin.

Grynet, Ingrid, Sandra, Jenny och Jenny.. (eller hur var det?) hm.. Marika, var där någon Elin också? ... vad hette kompisen där då? Har säkert glömt någon.

Det är imponerande med folk som har många bollar i luften.

Sjukskriven resten av veckan för luftvägsinfektion. Känns som att jag kommer överdosera cocillana-etyfin.

Dagens känsla: Mitt liv har gått på repeat i snart ett år.

...

.... eller så kanske ni vinner ändå.

Ex.

Jag kan verkligen se fördelarna med att träffa killar som inte har haft ett speciellt aktivt kärleksliv innan. I mina tidigare långa förhållanden har inte ex-flickvänner existerat. Har aldrig ens reflekterat över det, inte förrän nu. Kos har ex. Han har tjejer tamejtusan överallt. Allt verkar inte vara överspelat, vilket faktiskt stör mig en del. Jag blir kallad fet kossa och säkert diverse annat. Han får sms så det står härliga till. Jag kan förstå att tjejen hoppar på mig, men egentligen känns det rätt lamt. Dock är det väl ett relativt typiskt sätt att hantera en desperation (eller vad det nu må vara) på.

Jag kommer troligtvis plocka bort mig från den där communityn på grund av detta. Jag har inte gjort någon någonting egentligen, inte mer än att springa på en sjukt mysig kos som jag trivs oerhört bra med. Störande moment gör dock att fokus lägges alldeles för mycket på negativa aspekter och jag har svårt att uppleva positiva fullt ut. Störande tjejer som mer eller mindre utstuderat försöker förstöra. En och annan kille som gör samma sak. Missunnsamhet är en egenskap som borde kriminaliseras!

Trots att det stör så tror jag inte att detta kommer förstöra. I så fall hade vi kunnat lägga ner för länge sen... men vi trivs fortfarande bra tillsammans, i vår röda bubbla som smakar jordgubbar och champagne och som doftar liljor. I vår värld.

Dagens känsla: hmps? på väg att bli sjuk? näääe, har ju årets helg framför mig!!!

Dagens Murre.

Murre: varför dricker du coca cola light?
Jag: vill inte ha massa socker vettu.
Murre: men åh, det är ju bara kemikalier istället
Jag: ja, men du... är det inte massa andra kemikalier i cola då?
Murre: Men då kan man ju lika bra äta bara kemikalier. Fullkorn my ass. Jag ska börja äta radioaktivt bröd.

.... och så fattar hon inte att man garvar...

Dagens känsla: middag med trevliga vänner, det var länge sen. Åh så skoj!

hoppsanhejsan,

Grynet : du är alt för mig.-.. du har mitt hjärta min själ min kropp... vill inte leva utan dig... skulle ge upp all för att få vara med dig... du är som ögat i stormen som är mitt liv... den enda lugna punkten.. älskar dig Grynet... puss baby

Nattens känsla: Det är så koselig.

Autism o kärlek.

Den senaste veckan, eller ja sedan Kos åkte hem, har jag haft ett skov av autism. Jag har inte varit direkt depp, men heller inte glad. Har bara varit.... likgiltig. Lite feber och halsont och stannade därav hemma en dag från jobbet. Hade redan ångest över att jag inte visste vad jag skulle hitta på under mina två ordinarie lediga dagar, som nu råkade bli tre. Jag har spenderat mycket av tiden med att betrakta väggarna i mitt hem. Och jag har haft kos i örat mer än någonsin.

Autismen gick över efter ett möte med A. Ville träffa honom, prata om vårt uppbrott och kanske bara få ett fint avslut. Vi pratade mestadels om hans kärlek och sedan fipplade vi med våra datorer. Han åkte hem rätt snabbt. Mötet blev inte alls som jag tänkt mig, men på något sätt kände jag total harmoni efteråt. Apatin var som bortblåst och jag tog tag i massa saker jag hade tänkt göra i flera dagar.

Kos tar upp mest tid just nu. Jag får så mycket kärlek att jag nästan inte vet hur jag ska hantera det. Men bara nästan. Jag njuter i fulla drag och jag gillar verkligen förändringen jag ser hos honom sedan jag råkade avslöja vissa sanningar. Flytten till Malmö känns mer motiverad än någonsin, mycket på grund av honom. Jag är försiktig som tusan, kanske inte riktigt vågar tro på det? Jag är dock inte rädd. Jag har haft en rejäl dos singelliv. Precis som jag skrivit tidigare har jag varit singel på ackord.. och vet ni, kära läsare.. jag saknar faktiskt att gnabba om vilken färg på paprikan man ska köpa.

Dagens känsla: Oförskämt pigg efter en natt på jobbet.

Årets Kos...

"Vet du.. jag tycker om dig cp-mycket.. så där mycket som en långtradarchaffis tycker om horor"

Grattis, du vann OS-guld i att leverera världens sämsta komplimang! haha

Dagens känsla: Apati hela dagen och saknad hela natten

Från allt till inget.

.....till dubbelt så mycket?

Från samboliv med trygghet, god ekonomi och alla materiella saker jag någonsin önskat mig.... till galet osäkert liv där den ena killen är svinigare än den andra och söndagsångesten är verklighet. Där tjafs om vardagliga saker faktiskt saknas..
Från fast jobb med en trygg inkomst, till att frilansa. För pengarnas skull. Tänk om jag inte får så mycket jobb som jag behöver då? Tänk om det bara blir värre?
Från älskade lägenhet i samhället jag vuxit upp i. Samhället där hela familjen och en massa vänner bor.. till att leta lägenhet i ny stad där jag endast känner några få och kommer vara långt ifrån tryggheten.

Besluten kändes så bra. Jag kan inte låta bli att tveka..

Men.. Hade det varit bra att vara kvar i relationen med alla saker? Troligtvis inte, jag trivdes ju inte. Kunde jag ha stått ut? Varför ska man stå ut?
Ett fast jobb, med skamligt låg lön, kanske jag borde ha stannat? Pisslön, men i alla fall en säker lön. Borde jag nöja mig med det? Kanske inte, jag vill kunna leva roligare än så.
Borde jag kanske bo kvar bland vänner och familj? Gifta mig med någon snubbe från samma håla som heller aldrig kommit här ifrån? Bli allt det jag föraktar.

Ska man välja säkra trygga kort, eller satsa högt och kanske förlora allt?..... eller vinna....

Dagens känsla: jag vet tamejfan varken ut eller in och var i helvete kom apatin ifrån?

Varför hatar jag facebook och funktionen " X "went from being "single" to "in a relationship.""

Kos återkomst

Nya länkar under bloggeliten... Tobbe och Nimbe. Kika in vettja.

Imorgon kommer Kos. Vi har inte setts på en halv evighet och det är med blandade känslor jag imorgon bitti efter att ha slutat mitt nattpass, får se honom i ögonen igen. Veckans insikter har helt klart satt sig som en tagg i hjärtat, men jag är förvånansvärt accepterande. Han tycker till och med att jag är konstig. Ja, men har jag någonsin hävdat något annat?

Jag inser mer och mer att min syn på relationer är märklig. Jag hade inte kunnat hantera den här situationen om det inte vore för "liquid love". Jag vet spelreglerna - de sanningsenliga. Det är aldrig så vackert och fint som i filmerna. Pessimist eller realist? Skillnaden är hårfin. Romantiker? Jävligt tveksamt va.......

Dagens känsla: Kan det här jävla nattpasset ta slut någon gång?!

Helvetet har frusit till is...

När det har gått så långt att jag bloggar från pendeltåget. Men bra sätt att fördriva tid. Jag tror faktiskt att jag ska gifta mig med mobilt bredband. Funkar bättre än män!

Oktoberväder i augusti.

Dagens känsla: Huvudvärk så in i helvete.

Nytt motto!

I´ll stop fucking with your head when you stop thinking with your dick!

Jag kan inte låta bli att skratta åt dagens insikter. Jag har varit med om det så många gånger förr, så jag är så van. Förvisso borde man inte behöva vänja sig kanske, men nu är det som det är. Jag spelar efter samma regler, stå ut med det.

Jag vill inte besitta den där jävla förmågan.

Communityn där jag hänger ger och tar mycket energi. Tror att det ligger på minus faktiskt. Kanske inte borde vara med där? Men jag har kul också.

Dagens känsla: Jag är full av skratt och glad över att slippa sova själv i natt.

Grynet hjärta skor.

5 par skor på en vecka. Sexlusten är i schack. Min teori stämmer fortfarande.

Dagens känsla: Saknar att ha någon som hjälper till att städa.

Längtan.

Kahlil Gibran skriver: Ditt barn är inte ditt barn. Det kommer från dig men tillhör inte dig. Det är livets längtan efter sig själv.

It hurts. Ordentligt. Gör ont i själen, ända in i benmärgen. Jag vill. Jag vill inget hellre.

Och jag önskar att du kunde sluta säga så där. Du vet hur läget är, ändå säger du det om och om igen. Är du så oempatisk? Eller har du inte förstått? Försöker du förneka sanningen? Det är knappast stöd du ger, tvärtom så får du mig att känna mig förjävlig.

Det finns bara en anledning till att jag gråter. Och det är tamejfan inte över någon man.

Dagens känsla: Det gör så ont.

Välkommen ängel.

Under hela graviditeten hävdade storasyster Nadja att bebisen i magen skulle heta MARGARETA, oavsett kön....

Vanja Karin Margareta. Välkommen till jorden fasters ängel.

Älskar mina flickor.

Dagens känsla: Att kramas med Nadja och Vanja samtidigt är livets bästa.

Faster Grynet

Idag blev jag faster för andra gången. Schysst leverans; mindre än 2 timmar efter ankomst till sjukhuset och 2-3 krystvärkar senare så var ungen ute. Ett flickebarn.
Jag fick äran att berätta det hela för storasyster som är 2.5 år. Hon var lite skeptisk till en början, men efter en stund sjöng hon "JAG HAR BLIVIT STORASYSTER"... den lilla sången fick vi höra om och om och om igen....

Dagens känsla: Min egen längtan efter barn blir bara starkare.

Kärlek till murphy

Det är mitt ego som gör mig arg. Som gör mig frustrerad. Min empati förstår fullt ut. Redan på vägen hem hade ilskan lagt sig och jag kände någon slags harmoni över situationen. Det innebär dock inte att jag tar vad som helst. Om det inte finns plats för mig så backar jag, jag tänker inte vara i vägen.

Ibland gillar jag verkligen gamla klyshiga talesätt. "Handlingar säger mer än ord", är det senaste som känns mest aktuellt i mitt liv just nu. Eller det har det väl alltid gjort kanske.... Det blev övertydligt då jag för ett par år sedan insåg att mina föräldrar ofta snackar massor, men visar lite i handling. Idag insåg jag att jag har riktigt stora problem med det. Brutal ärlighet handlar inte bara om att kunna snacka, det handlar om att visa. Att visa att man står för det man säger. Tomma ord är ingenting värt.

Drömde den där drömmen i natt, för första gången på mycket länge. Drömde att jag var höggravid. Kunde känna den lilla bebisen i mig sparka. Ska jag tolka det som att jag har massa överflödig kärlek att dela ut? Eller är det helt enkelt så att någon bjuder mig på ett smakprov av mitt livs dröm? Suck. Och idag säger mamma något i stil med "jag hoppas jag blir mormor någon dag".

Dagens känsla: Murphy, jag ääälskar dig!

Ge mig looove.

När jag var i Norge fick jag miljarder kommentarer om hur saknad jag var.
HAAALLÅÅÅÅ jag är en bekräftelsetorsk just nu. Ge mig kärlek och bekräftelse!

Vita lögner.

Vad hände egentligen med den totala lycka och eufori jag kände för ett tag sedan? Som jag kände när kos var här...
Jag saknar känslan av att allt är fulländat, perfekt. Jag saknar den där perfekta dagen på stan.

Kära läsare, nu ska ni bli drabbade av en filosofisk fråga.....
Fråga vem som helst "Drar du någonsin en vit lögn?" och svaret personen ger kommer säga en hel del. Den som svarar "nej", drar ju en vit lögn redan där. Den som svarar "ja" är ärligare. Det tål att tänkas på.
Det är inte lätt att dra vita lögner för mig. Eller att ljuga oavsett färg på lögnen är relativt svårt om jag är målet för lögnen. Vita lögner konfronterar jag sällan, då det upplevs som provokativt mot lögnaren. Men jag kan inte låta bli att bli besvärad av att få lögner uppkörda i fejjan. Jag tar det som ren och skär avsaknad av resepekt och samtidigt som en förolämpning då personen uppenbarligen tror att jag är dum nog att tro på skitsnacket. Vita lögner är dessutom alltid onödiga, då sanningen egentligen är bättre. Fortfarande handlar det väl om att jag förespråkar och högaktar brutal ärlighet och att jag själv undviker spel. Men hade jag fått frågan om huruvida jag drar vita lögner så hade svaret blivit "ja"..........

Oavsett om lögnen var vit eller grön eller svart så leder den alltid till ett minskat förtroende, och det är väl det största problemet. Släng sanningen i ansiktet på mig. Sanningen må svida, men jag kommer ha betydligt högre respekt för dig.

Värmande ord.

Spent an hour viewing a dear friends blog, realizing just how much i miss her, the lovely laughter she has and her remarkable way to point out just the right thing to make you go huh... hadn't thought of it that way.Reading her blog made me wonder again how she is, what she's doing... K, miss you lovebug.

Det är ju inte utan att ögonen tåras. Tack hun, miss you som faan!

Dagens känsla: Vad hände med perfektionen i mitt liv?

Grynet tar tamejfan ingen skit.

Bråk med chefen som slutade i tårar. Sa precis vad jag tyckte om att jag ställer upp och är kliniken trogen, men att jag aldrig får något tillbaka. Jag brukar inte bråka, men nu känner jag att jag inte har något att förlora. Jag står upp för vad jag tycker och vad ska dem göra....sparka mig?

Bråk med kos som slutade med..... det vetefaan. Är less som tusan på att vrida och vända mig själv ut och in och ändå bara få.... absolut ingenting tillbaka. Då kan det vara. Jag försöker hålla mig själv överst på priolistan fortfarande med det är svårt ibland. Jag mår uppenbarligen inte bra över att inte prioritera mig själv.

Ett sms till A idag också, utan svar. Ouch.

Ena delen av M&M håller sig undan. Är kluven där.

Fuck, i love my life. Jag hade mått så mycket bättre om jag fick stå överst på en persons priolista. Nu är det bara gilla läget och släppa det. Birro med Christoph känns som ett utmärkt sätt att avsluta den här dagen.

Dagens känsla: Fuck you all.

Män....

Långa telefonsamtal med Mia leder ofta till snack om män. Insikter om män. Tankar om män. Dagens samtal handlade om att män allt för ofta är pojkspoligar. Det vill säga omän. Vad har hänt med att sätta på piedestal och uppvakta? Vad har hänt med att bjuda ut på restaurang och behandla tjejen som prinsessa? Är det kanske så att vi svenska kvinnor för skylla oss själva efter hundra års strävande efter jämställdhet? Eller måste vi ragga halvdöingar för att få känna oss speciella.....?

Fuck jämställdhet. Sätt mig på piedestal och ge mig dyra presenter så är jag din för alltid.

Dagens känsla: jag vill ha en man.

Slitigt på jobbet...

Idag är vi 6 sjuksköterskor och 5 undersköterskor. På 7 (snart 6) patienter. Det är årets finaste dag. Hey, vad motiverat det känns att vara på jobbet.

Bryt ett ben eller något så att jag slipper ha tråkigt på jobbet? snälla?

Dagens känsla: jag vill guppa runt i en segelbåt!!

phuuu

......eller så var det bara så att minneskortet hade hoppat ut lite... bilderna är kvar och jag är glad.

Grynet är en skicklig soverska.

Jag vaknade av att min telefon ringde. Den låg någonstans under mig. Hur den hamnat där är ett mysterium. Jag har sovit skickligt på min telefon, för 300 bilder och några låtar är borta. Trist. Men skickligt.

Kärlek är bajs.

Att mestadels ha kompisar av det manliga könet har helt klart både för- och nackdelar. Fördelarna är den raka kommunikationen och den brutala ärligheten som i större utsträckning bedrivs från män. Nackdelen är samma sak.

Jag har haft intressanta samtal i det senaste om spel, framför allt spel som spelas när pojke möter flicka. Vad män säger och vad de egentligen menar. Jag försöker att inte spela spel och har därför någon sorts naiv tro om att jag ska bli bemött på samma sätt. Det är nog bullshit.
Enligt både MrBig och Kenny är det helt vanligt att killar använder rätt stora lögner för att få ligga. Fina, romantiska kärleksförklaringar exempelvis. Eller att låta tjejen veta att killen minsann aldrig har varit otrogen. Att säga att man ska ringa, sedan inte göra det....för att få någon slags makt.

Det är sådana spel som får mig att ge upp tron på kärleken. Och kenny säger till mig "men grynet, man måste ju våga lita på folk". Varför egentligen? När till och med vetenskapliga studier visar att folk i allmänhet inte är att lita på. Då kanske det faktiskt är dags att omvärdera. Omstrukturera. Strunta i sociala konstruktioner. Har jag rätt ändå?...även om kärlek gör mig mysigt blind?

Dagens känsla: Vem ska jag tro på tro på tro på när.............tro på när det är så här?

Det här sommaren.......

Den här sommaren smakar sparkling chardonnay och låter som I´m yours.

Den här sommaren är som ett stormigt förhållande - riktigt äckligt bra när det är bra, och fruktansvärt kass när det är dåligt.

Om tillvaron är som en tråkig, mörk, kall fängelsecell.... och så tänder man ett stort ljus eller en ficklampa..... Då är jag som ljuset. Lyser upp och är piff! Tack Prince för den finfina komplimangen som du levererade igår!

Dagens känsla: Jag börjar bli för gammal för att offra sömnen till fördel för festande!

Småfolkisar.

Så fort något känns lite obra vill jag omge mig med barn. Ärliga, raka oförstörda individer som fortfarande har en positiv syn på livet. Barn får mig att må bra.

Undrar om det bara funkar med lånade småfolk eller om egna skulle ha samma effekt?

Dags att sluta leka?

Idag känner jag att det är färdiglekt. Idag vill jag ha familjeliv och trygghet. Idag vill jag inte lalla längre. Idag känner jag att det räcker. Idag vill jag kliva in i vuxenvärlden med hela mig själv.

Någon frivillig som hakar på?

Dagens känsla: ...

Balans mellan olika världar.

Jag skrev nyligen att jag förlorat lite av den harmoni jag levt i den senaste tiden. Jag insåg det när jag fann mig själv ensam på Göteborgs gator för ett tag sedan. Ensamheten gav mig inte känslan av frihet och eufori, snarare var det en gnagande känsla i bröstet. Visst, saknaden efter mitt kos var ju enorm, men det var även något annat som spökade. Medicinerna påverkar självklart, då jag blir något mer labil. Fast det är nog inte det primära ändå.

Sedan jag blev singel har jag, som jag skrivit tidigare, levt som singel på ackord. Det är inte singellivet i sig som är grejen, utan kanske snarare att uppleva den tonårsperiod som jag hoppade över. Att flytta hemifrån och bli sambo som sjuttonåring verkade som en toppenidé just då. Jag ångrar inget, men jag måste ta igen det jag missade. Jag vill inte ta ansvar, jag vill inte vara vuxen... jag vill leva i min rosa bubbla som smakar hubbabubba!

Så.. varför tappade jag bort mig själv och snurrade till det denna gång? I och med att kos dykt upp står jag plötsligt med ena foten i vuxenvärlden igen. Jag måste ta ansvar. Ansvar för hans känslor, att inte såra. Ansvar för mina handlingar. Vill jag det? Egentligen inte..... jag vill fortfarande vara en strulig sjuttonåring som fjantar runt. Men nu till dilemmat: sjukdomen. Den där jävla diagnosen som gör mig så förbannad. Jag har inte all tid i världen att leka, jag måste snart kliva in med hela mig själv i vuxenvärlden igen. Eller kanske gå miste om något viktigt. Dessutom vill jag nog inte slarva bort mitt kos.

Så.. med en fot i varje värld, samtidigt hormonstinn på grund av läkemedel och dessutom lite PMS... ni förstår va?

Att ha kakan och äta den.... är det så att det egentligen handlar om att välja värld?

Dagens känsla: YAY! Ett par insikter! Då är jag på väg åt rätt håll. :)

Den fule ankungen.

Jag förstår verkligen inte vad det är som händer plötsligt. Förfrågningar om dejter, kärleksförklaringar, uppvaktning... från alla möjliga håll. Sjukt trevligt, men förvirrande. Berättade för en person idag hur många kärleksförklaringar jag fått det senaste halvåret. Tydligen var det ett onormalt stort antal. Vad tusan gör jag för att förtjäna sådana trevligheter (som förvisso kan vara hemskt besvärande också)?
Kos har en teori om "den fula ankungen". Det handlar om personer som aldrig sett sig själv som snygga, kanske blivit mobbade, men som i vuxen ålder plötslig har något attraktivt. Dessa personer kommer aldrig se sig själva som snygga eller förstå varför de är tilldragande. Vet inte om jag är en sådan person, men något är det ju som jag inte förstår.

Dagens känsla: Jag hyser en stark hatkärlek till facebook.

Ironiskt.

D ville hellre bli kallad för Mr Big och kos betyder kuk. Vad säger man...?

Kakmonster.

HAHA "jag vill ha alla kakor och samtidigt goffa dem som en äkta bulimiker"... skriver jag samtidigt som jag äter ballerinakex. En för kos, en för mamma, en för... en för..... MOHAHAHA

Humorn är på topp på kvällskvisten. D, du smittade visst.

Flumdum i kvadrat?

Ytterligare en natt på jobbet. Lite mer att göra i natt än vad det var sist och det tackar jag för!

Behandlingen av den sjukdom jag fick diagnos på i våras är nu i full gång. Hormonera spelar mig ett spratt och ger mig ökad aptit och gör mig aggiterad. Hugger på ingenting, känslor stormar och jag kan vara all four seasons in one day. Hemsk bra när jag precis hade landat i en fullkomlig harmoni med mig själv. Eller inte. Kombinera detta med nyfunnen frånvarande kärlek och kanske lite annan uppvaktning och förvirringen är ett faktum. Helt plötsligt vet jag inte var jag har mig själv och vad jag vill med något. Faktiskt. Och åter igen funderar jag på beslut jag fattat och hur i hela friden jag kommit fram till vissa saker. Min impulsivitet är större än någonsin och jag skyller på och tackar kos för detta. Bra personer plockar fram de bra sidorna hos oss sägs det. Jag gillar min spontanitet, men kanske låter jag jag nu hjärtat styra för mycket?
Det kan även vara så att det är när jag försöker använda hjärna och hjärta som det blir lite kaos. Distansförhållande är inget jag någonsin längtat tillbaka till och jag vill inte bli samma Grynet som jag var när A spenderade tid i Kosovo. Vill inte sitta och vänta på telefonsamtal eller msn-konversation och bli besviken när ett utlovat samtal inte blir av. Då tappar jag ju spontaniteten. Jag blir arg på mig själv för att faktiskt väntar. Kära läsare, märker ni förvirringen?

Det kan även vara så enkelt att detta bara är nattligt flumdum.

Impulsiviteten ledde häromsistens till en filmkväll med D (läs föregående blogg). Mycket trevligt med denna nyfunna bekantskap som attackhånglade med mig en utekväll för några månader sedan. Att vi gått i parallelklass för ungefär hundra år sedan är inget han minns, vilket jag flinar brett åt. Jag minns honom. MOHAHA.

Dagens känsla: Jag vill ha alla kakor kvar och samtidigt goffa dem som en sann bulimiker.