Jag och Øyvind

Jag är grym på att förhandla.

Jag: Hallå där.. vi kom överens om att jag skulle jobba kväll! Vet du hur illa det är att jobba natt på NN5? det är kaos, bara vikarier som inte har någon koll på något. SNÄÄÄÄLLA låt mig jobba kväll.
Øyvind: Men det er jo derfor jeg setter min beste vikar på den jobben! Og det er ingen kveldsvakt ledig.. Så snääääälla ta nattevakten, så skylder jeg deg en tjeneste..:) Kommer på jobb 930 i dag så jeg er utilgjengelig frem til det
Jag: jag låter hellre bli att jobba alls så får varken du eller jag pengar.
Øyvind:Heiheihei.. Det var jo aldri noen kveldsvakt, vi må begge ha fått Alzheimerz.. Skylder deg 2 øl neste gang du kommer og jobber!!!:)
Jag: Öl kan jag köpa själv, men jag vägrar att jobba natt.
Øyvind: Må jeg virkelig ringe deg å be på mine knær???<3<3<3<3
Jag:det kommer inte hjälpa. :(:(:(
( Øyvind ringer, jag svarar inte)
Øyvind: Ikke vil du svare heller?:(
Jag: nej jag är sur.
Øyvind: Vær så snill å svare da, jeg vil jo bare høre stemmen din og love deg gull og grønne skoger om du tar vakten..:(
Jag: Nope. Jag är tjurig som en 3-åring.
Øyvind: Har slettet deg fra NN5, hva med NN2 i kveld i stedet?
Jag:NN2 kvällsvakt, jag tar det. och jag blev nästan kär i dig nu. tack och puss! :D



Blev ändå lovad öl nästa gång jag åker hit.

Maya.

Igår jobbade jag på infektion. Där jobbade som vanligt andra svenskar, bland annat Maya som jag aldrig hade träffat. Jag och Maya fann varandra på två röda och insåg att vi hade massor att prata om. Lunchade i gräset och diskuterade folkhälsa och sexologi. Efter jobbet tog vi bussen ner på stan och promerade, åt sushi, promenerade, drack rosé på stans mysigaste ställe, precis vid Aker brygge. Vi pratade om allt, som om vi hade känt varandra i tio år. Helt fantastisk tjej som jag hoppas jag kommer få se mer av. Bra att hon är från samma stad, det gör allt lättare.

Hela gårdagen levde jag i eufori över faktumet att jag äntligen fick ha schyssta diskussioner.

Dagens känsla: Somliga har TRE DAGAR KVAR :D

ops.

Jahaja brorsan. Hur länge har du läst min blogg?

Datorn har återuppstått.

okej. Jag har alltså haft med mig min trasiga dator till detta land, bara ifall jag hade fått möjligheten att lämna in den på lagning i Oslo. Möjligheten fanns inte så den har stått och samlat damm i mitt sovrum. Idag är jag åter igen hemma från jobbet av den anledningen att jag har yrsel och knappt orkar gå upp på övervåningen i huset. Jag drabbades av tristess och plockade fram datorn bara för att kolla om jag kunde få liv i den. Och HEY! It funks. Galet.

Dagens känsla: WOHOOO! (och lite yr och hostig)

Shoppa!!!!

Mitt shoppingbegær slog mig just i ansiktet, likt en bulimikers starka impuls att hetsæta. Ni vet alla vad mitt shoppingbegær innebær. HJÆLP!

HEEM!

Næsta fredag kl 18 ær jag på arlanda. Tio minuter senare står jag nog i min hall. YAAAY!

Tre veckor i Oslo.

Tre veckor hemma i vardagen brukar gå så pass snabbt att man inte ens hinner reflektera øver att dagarna och veckorna bara flyger. Tre veckor hær har kænts som en halv evighet. Den lediga tiden jag har hær ær rætt långtråkig, vilket ær precis vad jag behøver och før førsta gången på mycket længe har jag fått tid till att reflektera øver saker och ting.


Jag har inte kommit fram till några speciella saker egentligen, om hur jag ska leva mitt liv och varfør jag gjort vissa val och så vidare. Dæremot har jag kommit fram till något som troligvis ær den størsta insikten jag fått i mitt liv hittills: Jag stræver efter ett perfektion. Jag har skrivit tidigare att jag vill mjølka ut allt som livet har att erbjuda. Problemet ær att jag ska gøra det med en sjuklig kontroll øver livet hela tiden, vilket leder till att jag gør val som jag sedan aldrig reflekterar øver. Jag bestæmmer mig før att jag ska gå Sødra Latins yrkesmusikerlinje nær jag ær fjorton år gammal, sen gør jag det. Ville jag någonsin bli musiker? Eller var det faktumet att det var det svåraste gymnasiumet i landet som fick mig att vilja komma in dær? Bevisa før mig sjælv att jag klarade det? Likaså var det nær jag skulle søka sjukskøterskeutbildningen. Røda Korset eller inget. Jag kom in. Jag tar beslut, jag genomfør det jag beslutar.... och i slutændan vet jag inte alltid varfør jag gjorde som jag gjorde.

Jag strævar hela tiden efter ett perfekt liv. Jag har lovat mig sjælv att aldrig nøja mig. Det ær en sak om jag kænner mig nøjd, men jag ska aldrig nøja mig 'bara før att'. Kanske har denna strævan blivit absurd? Eller i det snaraste till ett oerhørt behov av kontroll?
Just nu ær jag i ett læge dær jag inte riktigt vet vad jag vill med mitt liv och massa løsa planer flyter runt i skallen på mig. Att inte veta vad jag vill gør mig lite stressad, eftersom jag ær van att alltid vara vældigt målinriktad. Samtidigt lever jag før førsta gången i nuet. Det blir frontalkrock i skallen då jag både vill leva før dagen och samtidigt ha någon slags plan.

Det skulle vara bra om jag læt livet styra lite mer øver mig, men min rædsla øver att tappa kontrollen ær før stark.
Det finns stunder dær jag tappar kontrollen - ett dåligt beteende. Kanske ær det ett sætt att slæppa taget?

Personer som bara lever før dagen brukar jag se som bekymmersløsa. De tycks inte reflektera utan tar allt som de kommer och grubblar inte særskilt mycket. Ibland vill jag vara en sådan person. Nu ær jag dock inte funtad så, men om jag skulle førsøka skulle jag nog kænna mig tom. Jag måste ha lite fighter inombords. Och framfør allt så måste jag tillåta mig sjælv att ta fighterna, att stanna upp... och att reflektera.

Dagens kænsla: Min hysteriska hemlængtan har lagt sig. Jag accepterar.

My place

Murre har beskrivit mitt hem i sin blogg. Ær detta vad jag længtar hem till?

Uj vad jag får pikar om att jag inte næmner æn den ena æn den andra i den hær bloggen. Ni som ær omtyckta borde veta om det ændå.

Chrille. Du ær grym och har helt klart ræddat min vistelse hær. Tack før att du finns.

Ett enda långt studiebesøk.

Jag lær mig faktiskt massa intressanta saker nær jag jobbar hær. Exempelvis har jag satt fler katetrar hær æn under 1.5 år i sverige. Jag har spolat konstiga sår. Jag har tagit suturer før førsta gången sedan utbildningen. Lært mig en hel del om CPAP och spirometri. Varit med och hjært-och-lungræddat. Så, helt illa ær det inte att vara hær alla gånger. Jag har hittills jobbat 53 timmar den hær veckan, och hoppas att det blir minst 30 till. Jag ser dollartecken!

Jag har nu jobbat på två olika ortopedavdelningar, hjærtøvervak, observationsavdelning, gastro kirurg øvre och nedre, gastromedicin, lungmedicin inklusive intermedier.....sækert något mer som jag glømt bort... snacka om studiebesøk.

Dagens kænsla: Hemresan nærmar sig och vistelsen hær kænns helt okej.

Love you.

Oh god, ni får mig fan att næstan børja bøla. Sitter på jobbet så jag får se till att låta bli att bedriva sådan verksamhet.

Fredrik innehar nu titeln som værldens bæsta kommentator.

J, miss you också. Tænker på dig. Ring mig, please?

Och M&M.... min lægenhet ær inte heller lika kul utan er. Så... flytta in før gott?!

JObbar 15 timmar idag igen. Och jag funderar allvarligt på att ringa helsenor och sæga att jag måste åka hem akut før ett par dagar i veckan... bara før att få umgås med er. Men hey, jag førlorar pengar som skulle ræcka før 2 par schyssta skor. Inte før att skor ær viktigare æn er.. men.. æh nu snurrar jag till det.

Det gør faktiskt lite ont i hjærtat. Jag vill verkligen hem.

Dagens kænsla: VAD FAAAN GØR JAG I DETTA U-LAND?!

Hallongrottor.

Kæra vænner. Ni tar upp all min tankeverksamhet. Vill heeeem!
M&M, ni ær bæst. Puss på er mina hallongrottor.

Fast just idag ær det nice. 17 mai. Normænnen firar och jag jobbar. 15 timmars jobb med 350:-/ timmen. Norska pengar. OOOH yeah.

Dagens kænsla: Tristess

Självanalys.

Mina tankar är ett enda virrvarr. Har haft massa intressanta diskussioner i det senaste, både med andra och mig själv. Varje gång tänker jag: Oh, detta är bloggmaterial. Men tankarna vill inte etsa sig fast så som de brukar, så när jag väl sitter här så är hjärnan tom. Tankarna är nog ännu för omogna, så om det vill sig riktigt väl kommer jag kunna prestera en jädra massa intressant i framtiden.

Det finns ett ämne som tycks sparka mig i ansiktet nästan dagligen. Det enda ämnet jag inte orkar tänka på. It´s my hodepine så jag får väl helt enkelt tackla det. Vet bara inte hur...
Jag har väldigt mycket framtidsplaner som tar upp en hel del hjärnverksamhet. Det innefattar resor och flytt och arbeten på olika platser. Vill så mycket, vill uppleva allt. Samtidigt blir det krock i min skalle då jag tänker att jag kanske borde satsa på allt det där andra. Satsa på ett sådant liv som jag lämnade. Märkligt hur allt förädras så mycket på kort tid, bara på grund av ett mindre roligt besked.

Jag har analyserat min hemlängtan också. Innan längtade jag ju bort. Nu längtar jag hem. Vad är det jag vill till? Självklart mina vänner, men mer då? Tryggheten? Vill jag tillbaka av samma anledningar som jag ville bort? Eller är det bara att jag inte har ro inombords? Konstigt nog så vill jag mest tillbaka till Risör. Det var lite som att komma hem..... eller var det bara en illusion för att jag hade extremt bra dagar där allt klaffade?

Dagens känsla: Jag vill inte vara ledig. Ge mig jobb, Öyvind!

Fight.

Jag har skrivit hur mycket som helst om mina borttappade känslor. Oh well, dom är tillbaka nu. Big time. Blir fruktansvärt påverkad av allt möjligt. Det är nog en kombination av vad som hände strax innan jag åkte, avståndet till alla jag älskar... och att den lediga tid jag har här ger mig massor av möjligheter till tankar och reflektion.
Kanske jag borde fortsätta jobba 70 timmar i veckan? Eller bara låta det ske? Hur som helst så är jag oerhört ovan med att känna så mycket.

Jag slåss med rätt mycket inombords just nu.

Att jag är tårögd konstant beror förstås mestadels på min pollenallergi som i år har accelererat.

Dagens känsla: Vad är det som händer?

Hum?

Vilken respons.

Dagens kænsla: Har jag inga vænner? :O

Midsommar

Nu anvænder jag bloggen lite som kommunikationsmedel istællet før att skriva konstiga krønikor om konstiga tankar..

men kæra vænner. Midsommarfest på min terass? Sill, nubbe, midsommarstång, jordgubbstårta, grilla.. rubb och stubb + några norskor som vill læra sig att festa på svenska. vad sægs?

Heaven on earth.

Jag har spenderat helgen i sødra Norge i Risør. Heaven on earth! Åkte hit før att træffa føredetta pojkvænnens føredetta flickvæn och fira hennes fødelsedag. Hur trevligt som helst. Skulle egentligen åkt tillbaka till Oslo igår, men den hær staden har givit mig så mycket euforiska kænslor så jag stannade en dag extra. Jag tror jag skulle kunna flytta hit. Har på nolltid skaffat mig nya bekanta som jag hoppas att få træffa snart igen.

Lite skakis idag efter sjukt mycket vindrickande på en riktigt riktigt trevlig bakgård. Ska snart sætta mig på bussen mot Oslo igen, trots att jag verkligen inte vill det.

Dagens kænsla: Skakis.

Tack.

Imorgon kväll när jag går av mitt dubbelpass så har jag på en vecka jobbat 80 timmar. En normal arbetsvecka i Norge är 35.5 timmar.

Fick en inbjudan på födelsedagsfest hos föredetta pojkvännens föredetta flickvän. Blir nog nice. En 3 timmars busstur till Risör, grilla och dricka öl. Precis vad jag behöver.

Igår hade jag en riktigt ruskigt dålig dag. Jobbade 15 timmar. Var låg. PMS. Kroniskt sötsugen. Kramsugen. Ensam. Blah. Idag är det betydligt bättre tack och lov.

Tack för helt fantastiskt underbart stöd.

Dagens känsla: Varför sitter jag här när det är 25 grader varmt ute?

Svenskar.

Här omkring Akershus sykehus vimlar det av svenskar. Norska sjukhus brukar kallas svenskkolonier av norrmännen. Konstigt system egentligen, att de hyr in så mycket folk från bemanninsföretag, det måste kosta norska staten sinnesjukt mycket. Häromkvällen var vi 5 svenskar och 2 norskar på avdelningen. Crazy.

Men det verkar inte bara vara kring sjukhusen det är så. Var på skattekontoret idag, där vimlade det också av svenskar. Det var trevligt, vi kunde hjälpas åt att fylla i konstiga formulär.

Konstigast av allt var ändå när jag skulle fråga en person om vägen till en butik. En person som sålde tidningar på gatan. Hon var också svensk.

Jaja trevligt, då kommer jag inte glömma bort språket i alla fall.

i love oslo

Sitter på internetcafe i oslo. I love den hær staden. Har fixat massa praktiska grejer, sen bara gått på karl johann och suttit vid aker brygge och solat och haft det såååå bra. lite sællskap hade inte varit fel dock.

Dagens kænsla: norsk eufori.

Sjukvården i Norge.

En sak har jag kommit fram till sedan jag kom hit : jag ska aldrig flytta till Norge på heltid och jobba som sykepleier. Jag tycker inte att de är så duktiga faktiskt. Sjukgymnaster tycks inte existera vilket leder till att PEP-flaskor och förebyggande av kontrakturer och så vidare är lika med 0. Deras medicinlistor är hopplösa och jag är därför glad över att jag oftast inte har ansvar för läkemedel. De är rätt duktiga på att bädda sängar dock. Hey.

Ingen planering för patienterna görs, och palliativ vård förnekas. "nej nej patienten ska hem till sitt boende". Ja eller hur, eller så dör patienten inom 24 timmar. Suck. Ge god omvårdnad och morfin istället.

De är sjukt snåla med smärtlindring vilket får mitt hjärta att svida. Mobilisering verkar de inte veta vad det är, patienterna ligger platt på rygg hela dagarna. Om man inte tvingar någon att hjälpa till att vända dem ibland.
Dessutom är sykepleierna sjukt dåliga på att sticka. Och jag får inte ta prover, men jag får sätta venflon/PVK/infart/nål.
Hey, sjukvården i svergie är nog riktigt bra. Där har vi struktur och planer. Vi är inte rädda för att ge smärtlindring åt de som behöver. Vi vet hur man förebygger trycksår. Vi vet nog mer om det mesta.
Sjukhuset jag är på är dessutom en jävla miljöbov. Plasttallrikar, plastbestick, plastmuggar... allt är engångsmaterial.

Sitter nu och surfar på min snälla roomies lilla ultraportabla. Tror grannarna står för bredbandet faktiskt! Ägaren till datorn, tillika den enda mannen i huset är ute och springer. Jobbigt ärtigt folk.

Ikväll är jag ledig, imorgon ska jag in till Oslo och dels ordna praktiska saker, men även bara glida runt.

Förövrigt funkar mina nya mediciner sjukt bra. Tack och lov.

Dagens känsla: YAAAY jag är ledig! men vad faaan ska jag hitta på?

Trøttis

Trøtt. Har inte mycket mer att sæga.

Dagens kænsla: Jag vill leka med kompisar.

Saknar er.

45 timmar ska jag jobba på 4 dagar. Hej och hå. Fortsætter det i den takten kommer ni få se en blek och trøtt Grynet nær hon kommer hem. Lite rikare också.

Saknar er så jædrans mycket, sjukt surt att min dator pajade. Ska se om jag kan fixa till det, men hur?! Jag vet inte om jag ens kommer hinna titta på Oslo. hehe

Språket smittar tamejfan. Jag kommer snart prata Norska.

Om man tar bort all lækemedelshantering och allt administrativt från en sjukskøterska, vad ær man då? Underskøterska? Hittills har jag mest gjort sådana uppgifter. Well, jag får løn som en sjukskøterska så det funkar.

Dagens kænsla: Miss you guys soooo much.

Ankomst till Oslo.

Nå ær jeg i Oslo. (MOHAHA)
Har snart avslutat mitt førsta pass, som jag gjort på en gastroavdelning. Kan inget om gastro så det har varit spænnande. Ska æven gøra ett pass på hjærtovervak. Thats just scary.

Bor i ett litet kollektiv i ett radhus, jag och tre till Svenskar. Har bara træffat en av dem hittills.

Jag kommer jobba ihjæl mig hær.

Dagens kænsla: Trøtt och lætt førvirrad av allt som ær nytt

Jag är ett kap. Faktiskt.

Hey, både jag och BloggF har många läsare, ändå är det ingen som anmäler sig i utlottningen av mig? IT HURTS! :P

Äntligen reaktion.

Igår blev det för mycket. Igår reagerade jag. Jag fick ut massa känslor, både genom ilska och gråt. Diagnosen var droppen som fick bägaren att rinna över och jag har insett att jag måste tänka om. Något folk i allmänhet tar för givet måste jag nu se som en bonus. Mitt största mål i livet är inte längre självklart.

Glasskärvorna som ligger utspritt över golvet säger en del vad som hände igår. Undrar om glaset eller jag är mest trasigt? Nå hej, jag ska slänga och dammsuga så det blir fint på ytan igen. Inom mig ska jag laga laga laga.. laga det som går.

Dagens känsla: Lätt apatisk, men samtidigt förvånansvärt tillfredställd.

Dröm

Har precis vaknat efter några timmars sömn. Det sista jag drömde när jag var i något gränsland mellan dröm och verklighet, handlade om S. Har knappt ägnat honom en tanke i det senaste, men i drömmen stod han mitt framför mig, nära nära. Han log. Jag tittade rätt in i de där vackra blå.

Sen vände drömmen drastiskt (tror verkligheten kom ikapp mig, eller graden av medvetande ökade för en sekund) och jag bestämde mig för att ragga på hans tvilling som var identisk. Inte för att han har en tvilling, men det var en fin dröm. HAHAHA

Dagens känsla: Ny dag, nya tag

Barn

Det bästa jag vet är barn. Barn får mig alltid på gott humör. Jag gillar deras genuina brutala ärlighet. Deras sätt att vara 100% i en känsla eller sinnestämning. Barns hjärtliga skratt gör mig tårögd. Deras nyfikenhet ger mig inspiration. Och de är så oförstörda.

Nadja är nog den coolaste av dem alla. Min brorsdotter, blott två år gammal med ett lite för välutvecklat vokabulär.

Nadja pratar om alla hon kommer på: "Mamma är tokig. Pappa är tokig. Farmor är tokig och farfar är tokig. Morfar är tokig och Tias är tokig" osv.
Min mamma svarar: "Men Grynet då, är inte hon tokig?"
Nadja: "NEEEJ Grynet är inte tokig.... Grynet är CRAAAAZY"
Well. Thanks sugar.

Nadjas mamma: "Nadja, är pappa crazy?"
Nadja: "Nej, pappa är ren och fin, för han har duschat".
Hmmm?

Alla: "Nadja, vad ska bebisen i magen heta om det blir en flickbebis?"
Nadja: "Maaaaarrrrrrrrrgarrreta"
Alla: "Men om det blir en pojkbebis då"
Nadja (lika självklart): "Maaaaarrrrrgarrrrrreta"
Hey, why not?

Nadjas version av imsevimsespindel: "IIIIIMSEE VIIIIMSE GRYYYYNEEET".
Snacka om insiktsfull unge.







Världens vackraste tokfia, 1.5 år.

Cute and charming.

wohooooo!!

missa inte den här länken för allt i världen!!

Borta med vinden?

Den lilla positiva energin jag hade kvar är nu som bortblåst.

Jag är inte bitter.

Mobilen gick sönder. Jag köpte en ny. Datorn gick sönder. Jag kan inte skicka in det på lagning eftersom jag ska åka till Oslo. De tycker att jag ska skicka in den i Norge, men jag har ju knappt en adress där så jag vet inte om det är möjligt. Datorn som jag alltså skyndade mig lite med att köpa just på grund av Norge-resan är nu oanvändbar. Ena högtalaren pajade. Jag orkar inte bry mig. Bajsmacka.

Min sykepleieautorisasjon strular fortfarande. Kan norska myndigheter inte använda telefonen och ringa upp? En kombination av att autorisasjonskontoret och helsenor fuckar sig gör att allt blir strul för mig. Jag ska åka till Oslo på torsdag är det tänkt. Men har ingen autorisasjon. Bajspuck.

De två vännerna har fortfarande inte ringt, trots att jag meddelat dem båda att jag snart drar. Jag ska vara borta i en månad, för er som inte vet.

Sedan hela grejen med sjukdomen. Har svårt att bestämma mig för hur ärlig jag ska vara om det i den här bloggen. Det är en sak att jag är brutalt ärlig med mina tankar och känslor, men frågan är om det blir för personligt att dela med sig av sådana saker till okända bloggläsare. Vad tycker ni? Tappar jag greppet om jag väljer bort den brutala ärligheten i vissa avseenden, eller är det bara så att jag behåller lite integritet? Troligtvis är ju de flesta av mina läsare folk som känner mig.

Summa summarum: Det är lite väl mycket motgångar just nu. Jag kämpar på i motvind med orkanstyrka.

Det som ändå får mig att stå upprätt är att jag får massa positiv energi från alla möjliga håll. Norgeresan är trots allt spännande och jag ser fram emot erfarenheten (låt det bara bli av, för bövelen!!). Att jag och M har hittat varandra igen är min största tacksamhet just nu. Jag älskar henne verkligen, min babycousin. Det händer kul saker hela tiden och äntligen har jag blivit social igen. Jag är inte bara social mot folk över internet och telefon. Jag står inte längre och gömmer mig bakom en gardin. Jag leker med mina kompisar varje dag.

Fick en skön kick igår. Jag och M på en uteservering i gamla stan. Vin. Mat. Sedan mötte vi upp lovely J och sänkte några öl. Bra stämning och det var ju trevlig att få bråka lite med J. :) Det är sommar.

Dagens känsla: Vet inte i vilken ände jag ska börja, men det löser sig.

Grynet målar fan på väggen.

Efter ett jobbigt läkarbesök finns bara en sak att göra - shoppa. Och ensamfika med en dator, mobil och dubbel espresso. Mindre kul för visa-kortet, men ger en kortvarig välbehövlig tröst.

Undrar om någon kvinna i världen tycker att ett vaginalt ultraljud är en trevlig upplevlse. Jag har genomgått mutt-besiktningar så pass många gånger nu att jag börjar bli van. Nya mediciner, remiss för vidare undersökningar hos en annan typ av läkare. Suck. Känner mig som en försökskanin, men är samtidigt glad över att äntligen bli tagen på allvar. Sjukdomen är ju inte dödlig eller så, men ger ändå upphov till många jobbiga tankar.

Hur kläcker man viss information om man träffar en ny partner..... information som skulle få mig själv att välja att springa där ifrån. Brutal ärlighet på en gång, eller vänta, med risk för att bli tagen som lögnare? Suck igen.

Jag hoppas att de nya medicinerna itne ger mig alla biverkningar som tas upp i FASS, och jag hoppas sannerligen att dessa mediciner har effekt.

Dagens känsla: :S

Utekväll

Igår var jag ute med mitt ex-ex E. Han gjorde marknadsundersökning i en busskö. Frågeställningen var om McDonalds eller Burger King var att föredra. Han gick in på sheraton för att se hur långt han kunde gå utan att bli stoppad. Han sjöng för folk. Ja herrejävlar, jag skrattade så att jag nästan kissade på mig.

Dagens känsla: Dagen efter kväll före

Ny mobil

Jag har impulsshoppat en ny mobil, för min andra strulade för mycket. Fick knasryck och lånade A´s bil och köpte den snyggaste jag hittade. Blir förhoppningsvis bra, men eftersom mobilen är av ett annat märke än jag är van vid så känner jag mig mest förvirrad.

Mitt mobilbyte har inneburit att alla nummer är borta (de ligger kvar utspridda på 3 gamla mobiler). Om ni vill ha kontakt med mig så föreslår jag att ni skickar sms till mig och skriver era namn.



Jag är kär i en viss peugeot 307.



Dagens känsla: Jag älskar verkligen att köra fort.

Datorhaveri

Datorhaveri åter igen. Bajspuck. Bloggsvårigheter har alltså uppstått.

Kul när man får höra att främmande människor läser bloggarna.

Förövrigt kanske jag blir utlottad, eller ja, bortskänkt eller nåt.. i BloggFs blogg.

Dagens känsla: Solbränd

Singelliv i Stockholm

I höstas läste jag den första sexologikursen i masterutbildningen, som jag numera har uppehåll ifrån. Kursen handlade om sexualitet ur ett historiskt, kulturellt och politiskt perspektiv - galet intressant. Under en av diskussionerna med min basgrupp kom vi att prata om hur olika uppfattningar råder i olika delar av landet. Eller kanske snarast om man jämför städer och landsbyggd. En av tjejerna i gruppen är ifrån Östersund och hon berättade om en väninna, 30+ som var singel. Självvalt. Folk hade en uppfattning om att något måste vara fel på henne, för vem väljer att vara singel vid den åldern? Själv var jag då inte ens 25 fyllda, var förlovad och sambo och hade ett väldigt uppstyrt liv. Mina vänner, Stockholmare, tyckte att det var konstigt. Jag borde vara singel, jag borde leva loppan och jag borde sannerligen inte leva som jag gjorde.

Jag blev singel. Jag lever sannerligen inte som jag gjorde. Jag lever loppan.
Vad blev reaktionerna då? Dömande attityder och åsikter om allt blev resultatet. Idag har jag fått höra att jag är desperat. Inte bara av en, utan av ett par av mina killkompisar. Detta bara för att jag väljer att dejta, och för att jag vid ett tillfälle på ett halvår blivit kär så är jag inte en äkta singel enligt dem. Jag måste vara helt ensam för att vara en äkta singel. Inte enligt mig, då jag får kickar av att träffa nytt folk. Jag letar inte med ljus och lykta efter en pojkvän, jag tycker om att träffa folk i största allmänhet. Blir jag kär och träffar mannen i mitt liv så blir det så, men jag letar inte. Åsikterna om att jag är desperat kom inte från folk i Stockholm. Jag diskuterade detta med min numera gode vän J, som garvade lite. Han är väl rätt mycket Stockholmare och han delar min uppfattning om att singelliv inte behöver innebära celibat. Och att dejta innebär inte att man är desperat, snarare att man är social.

Hade jag varit desperat hade jag sett till att få ligga. Det är inte speciellt svårt, det är bara att sänka ribban, eller till och med gräva ner den. Ligga kan vem som helst få göra.

Torkan är dock ett faktum och det syns i min plånbok.

Dagens känsla: Norgeresan känns väldigt läglig. Jag är trött på folk i största allmänhet och några av mina vänner i synnerhet. Det blir bra att komma bort.

Männen i mitt liv.

...ja några av dem i alla fall.


Den här bloggen publicerade jag tidigare idag, men tog bort den. BloggF frågade varför och mitt svar blev: "folk kommer ju tro att jag ligger med de flesta i listan". Han talade klart och tydligt om för mig att jag håller på att tappa greppet. Han ifrågasatte vad som hänt med min brutala ärlighet och min tidigare attityd om att jag skiter i folks åsikter. Oh, well han har rätt. I dont give a fuck. Tro vad ni vill.

• Hank... ja, han finns i mina tankar rätt mycket just nu.
• J har en tendens att fortfarande göra mig förvirrad. Och ibland även lite ledsen. Men oftast gör han mig glad.
• S visade sig vara... feg? Han sa till mig "försvinn aldrig", sen försvann han.
• SysterC hörde aldrig av sig, trots att han sa att han ville ses. Sådant ogillar jag.
• P vill komma och hälsa på. Får se om det är mer verkstad den här gången.
• K.... ja vad ska jag säga. Han är snäll. Och kramig.
• A är för upptagen jämt och ständigt. Trist. Tvivel har uppstått, till min stora fasa.
• F vill jag träffa. Mörk röst och skåning. Oh yeah.
• Simon... har försvunnit lite. Han spelar väl så stråken glöder och pratar skånska.
• Christoph är världsklass. I love him. Öl och fotboll, hell yeah.
• BloggF är riktigt bra han också. Han är värd sin kärlek. Hoppas allt blir som han vill.
• Fidde. Var tog Fidde vägen? Saknar honom nåt djävulskt.
• MrM. I vått och torrt.
• Pappa. Pappa är bäst. Honom kan man alltid lita på. Nästan.

Allt på en gång.

• Två kompisar lyser med sin frånvaro efter att de vet att jag blev sne på dem
• En kompis har försökt begå självmord
• En annan har nyupptäckt diabetes
• En blev misshandlad i helgen

Det är lite mycket nu.

Dagens känsla: Jag räcker inte till

Mänskliga rättigheter.

Jag tycker det borde vara en mänsklig rättighet att få sova sked. Jämt och alltid.

SysterJ är för övrigt så sinnessjukt kul. Att han ska sluta på jobbet är tamejfan en förlust för alla. Bajsmacka är vad det är.

Dagens känsla: Längtar ut i solen. Och längtar efter pussar.

Medvetslös bebis.

Min tre veckor gamla bebis vill inte vara med mig. Något är galet med min sängkamrat, därför kommer bloggandet vara problematiskt i det närmaste. Datorhelvete.

Ett nattligt besök var minst sagt intressant och innehöll både blod och kräkning. Härliga tider. Trots kroppsvätskorna var besöket uppskattat.

Dagens känsla: Trevlig.

Vardagstristess.

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Resa lite mera.

M&M ger mig massor med välbehövlig energi. Jag ger dem mat.
Att bila ner till Holland med dem i sommar låter lockande. Likaså en stadsresa någonstans i Europa i höst. Och kanske hälsa på farbror i Jakarta runt jul?

I need it. M´s argument för hysteriskt resande: "jag kan lika gärna lägga pengar på resor, som på krogbesök. jag skulle kunna resa typ varannan helg eller så, istället för att lägga pengarna på alkohol".

Dagens känsla: Lättsam.

Rosa fluff som luktar vanilj.

Finns det något bättre än att krypa ner i en underbar säng som är full av fluffiga kuddar och täcken som är rosa och luktar vanilj.... aaah lovely! Lite trist bara att sängen är enorm och jag är ensam.

Förresten. Varför ligger jag på ena sidan jämt?

Dagens känsla: influensa på g?

Discofeber?

Om man är sinnessjukt trött efter att par dagar på jobbet, men ändå vill och behöver städa.. då finns det bara en sak att göra: dratta några bilboardlistor från slutet av 70-talet rätt in i winamp. Garanterat bensprattel utlovas och städningen går bokstavligt talat som en dans.

Tur att ingen ser mig. Jag skrattar åt mig själv.

Dagens känsla: trött och dansig.

Jag ser igen.

Wohooo, jag hittade glasögonen. Kan ju vara avsaknaden av dem som bidragit lite till de senaste dagarnas migrän. De hade trillat ner i en låda med ett nätaggregat. Snacka om att kamouflera sig snyggt.

Ser fram emot den här veckan.

Tack älskade Nadja.

Jag tror att jag är på väg ur det apatiska tillstånd jag varit i de senaste veckorna. Låt oss hoppas att det är så i alla fall. Jag har dragit upp persiennerna i vardagsrummet, påbörjat en välbehövlig sanering. Usch vad det ligger kläder och skor överallt. Jag hatar det egentligen, men energin har varit som bortblåst.
Jag har dessutom inte orkat vara social mot mina vänner. Jag har pratat i telefon och chattat, mestadels med mina internetkontakter. Jag har inte orkat styra upp träffar med någon. Nu har ju ett par telefonnummer raderats också, så det är lite mindre att engagera sig i. Vänskaper kan ha ett bäst-före-datum. Om inte annat så kan en paus vara välbehövlig.

Nu ska jag i alla fall sluta spendera all min hemma-tid i sängen och försöka ta hand om mig själv lite bättre. Tack lilla Nadja för att du ger mig energi. Tänk att några kramar och pussar och lite tid i lekparken med en 2-åring kan vara en sådan enorm energiboost. Faster älskar sin ängel.

Dagens känsla: Huvudet är tungt, men jag har lite energi.

Någon som sett mina glasögon någonstans månne?

skitdag

Den här dagen har varit allt annat än bra. Blivit tokdissad från diverse håll. Det ledde till slut till att jag faktiskt raderade ett par av telefonnumrena, som jag så länge tänkt göra. Har haft migrän hela dagen.

Nu ska jag dra täcket över huvudet och hoppas att morgondagen kan innehålla något roligt. Jag är skeptisk.

GUSSI!

Snälla Jultomten. Gode gud. Kära mamma. Älskade läsare.

Jag vill ha guccis nya parfym.

Dagens känsla: Tokdissad.

Sova sked ofrivilligt?

Det är bra med riktiga killkompisar. Sådana som det går att sova i samma säng som utan att det för den sakens skull blir hett.

"Om jag råkar skeda dig inatt, så ta det inte personligt"

Ett av årets roligaste citat levererat av min kompis Christoph.

Förövrigt föredrar jag verkligen att bli behandlad med respekt.

Det förhatliga spelet.

Gästblogg skriven av Fredrik.


Det förhatliga spelet
Precis som Grynet så är jag en stor supporter av ärlighet. I mina ögon så skulle vi lika gärna lägga ner världen om vi slutade att vara ärliga mot varandra. Det är min fasta övertygelse att spel och annat otyg bara leder till problem. Kanske inte direkt men jag tror att det kommer att hinna ifatt personen som spelar spelet tillslut. Många tror att vi bara ägnar oss åt att spela spelet undertiden vi dejtar någon, jag vill påstå att spelet fortsätter under hela förhållandet. Det är inte bara i kärleken det spelas spel utan det spelas spel i alla typer av relationer.
En gång var det någon som sa till mig:
Att spela spel kan vara roligt till en viss grad, så länge man är medveten och kan spelets regler.
Det är ord som jag då och då har funderat på ända sen jag hörde dem. Det första jag reagerade på var att hur någon kan tycka det är kul att göra någon annan människa osäker. För det är faktiskt det som det handlar om att göra den andra osäker. Det andra var, vart går gränsen? Vem sätter gränsen? Sen kom självklart reglerna. Vem är det som sätter reglerna? Hur sätts reglerna? Det har vart många tankar rörande det här genom åren.
Låt mig börja med spelreglerna. Vem är det som sätter regler för spelet? Är det hon, jag eller vi båda tillsamman? Jag vill påstå att det inte är ett spel längre om jag har satt upp regler tillsammans med en tjej hur vi ska förhålla oss till varandra i det förhållandet som vi har. Det är först när det inte existerar regler som det är ett spel enligt mig.
Tänk er in i följande scenario. Jag träffar en tjej och vi kommer överens om att det är helt okej att bara mysa med varandra när det passar båda. Vi ska inte ställa några som helst krav. Utan vill någon av oss träffa andra så är det bara att gilla läget. Då är det enligt mig inte ett spel men tänk er in i följande. Jag träffar en tjej som jag gillar men jag vet inte om jag vill ha något mer än bara mys av henne. Jag träffar henne då och då för att mysa men bara när det passar mig att mysa med henne. Det händer även att jag träffar någon annan ibland. Det behöver inte vara för att mysa utan jag och den andra dejtar. Varje gång jag får ett sms av mystjejen så funderar jag på vad jag ska skriva så att jag har henne kvar i min närhet samtidigt vill jag inte vara på. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha av henne. Jag har aldrig berättat för mystjejen eller henne jag dejtar om den andra. Då kanske jag förlorar båda två. För det är bäst att ha flera ifall det skiter sig på den ena fronten.
Jag anser att jag skulle spela ett spel i scenario två eftersom jag inte är ärlig mot den andra parten. Dels berättar jag inte att jag träffar flera och dels så berättar jag inte för mystjejen att vi bara myser och att jag inte vet om jag vill ha mer än mys av henne. Min erfarenhet av känslor är att vi vet rätt fort om vi kan tänka oss att starta något allvarligare med en person vi träffar. Visst kan känslor växa med tiden men oftast så vet vi redan från dag ett.
Sen har vi det här med gränser. När är det inte längre kul att spela spel? Och vem sätter egentligen gränsen. Sätter jag en gräns för något tillsammans med någon så har vi skapat oss en regel enligt mig. Finns det regler så är det inte något spel. Går gränsen annars så långt som ens egna samvete låter en gå? Är det okej att utnyttja någon så länge som jag själv mår bra av det. Jag tycker inte det. Visst är det en vuxen människa som ska kunna ta vara på sig själv. Kan den inte det så får den skylla sig själv. Jag tänker sticka ut min haka lite och säga att då kan jag faktiskt påstå att en vuxen människa som blir sexuellt utnyttjad av något också för skylla sig själv. Den människan är faktiskt vuxen och har ett eget ansvar för sina handlingar. Är inte precis lika fel att utnyttja någons känslor. För ska jag hårdra det hela så tycker jag faktiskt att det är att sexuellt utnyttja någon om man har sex med någon som har känslor för en utan att ha känslor själv.
Det spelet egentligen handlar om enligt mig är makten. Den som visar att den behöver den andra minst har makten i relationen. Det behöver inte självklart vara så att den som visar minst känner minst. Självklart så kan den känna mest. Men visar jag att det är jag som känner mest så är det jag som får jaga den andra. Alltså har jag gett bort makten över relationen till den andra. Alla människor söker bekräftelse och i ett relation har vi behov att få det bekräftat att vi betyder något för den andra. Får vi lite bekräftelse så söker vi bekräftelsen intensivare tills vi får lite, när vi har fått lite så vill vi har mer.
Eftersom det är min övertygelse att alla egentligen är medvetna om maktkampen i relationer. Så är det förvånansvärt några som törs erkänna att de njuter av att ha makten i förhållandet. Den som har makten är den som hela tiden får det bekräftat för sig att den betyder något. Jag tycker också att det är märkligt att vi låter kampen om makten styra våra relationer. Alla har vart den som vill ha bekräftelse och vet hur det känns att behöva jaga den. Är det en bra känsla att vara den som jagar? Nej det är det inte. Varför kan vi då inte bara vara ärliga mot varandra istället för att kämpa om att ha makt över den andra?

Arg.

Idag har jag lust att dela ut ett gäng skrevsparkar till diverse olika människor. Doktorer allihop. Jävla sekretesslag.

Dagens känsla: Arg