Svar till Michael Moore.

http://www.dailykos.com/storyonly/2010/12/17/929815/-Dear-Michael-Moore

#prataomdet

Har ni hört talas om #prataomdet, som startat på Twitter? Det handlar om att vi helt enkelt ska börja prata om sexualitet och dess nyanser och om var gränserna går. Som bekant är inte våldtäkt synonymt med att en ful gubbe hoppar fram ur buskarna en sommarnatt, utan gråskalan är betydligt större och verkligheten mer komplicerad.

Jag har nu följt #prataomdet på Twitter under ett litet tag. Det tycks mestadels vara kvinnor som är villiga att prata. Betyder det då att män aldrig utsetts för sexuella övergrepp? Troligtvis inte. Men eftersom fördomarna kring manlig sexualitet är många och väl förankrade så vet knappt män hur deras sexualitet egentligen ser ut. Det finns en tro om att män alltid ska känna lust och ha testosteron så att det räcker för hela fotbollslaget. Medan kvinnor alltid är offer som har rätt att säga nej. Men i verkligheten kan män känna olust och kvinnor kan vara kåta så att det räcker och blir över.

Sedan har vi det här med sexuella scripts (som jag var inne och nosade på i mitt inlägg om Michael Moore tidigare idag). För att gravt förenkla vad sexuella scripts är så kan man säga så här:

Sexuella scripts är det du bär med dig i din sex-ryggsäck. Allt som du har fått med dig via uppfostran, undervisning, media, partners ja helt enkelt i alla situationer i livet. Där samlar du dina åsikter om rätt och fel, bra och dåligt, skönt och oskönt. Dina egna åsikter om när, var, hur, med vem, påverkar din sexualitet. Därför kommer varje människas sexualitet vara  individuell.

Finns det då några sexuella rätt och fel? Det som är övergrepp för vaniljsexarn, kommer vara helt normalt för BDSM-utövaren. Med den individuella synen på sexualitet, blir ju ett påstående om att den andra har fel, ett övergrepp sig.

Tidigare i höstas frikändes en man vid Malmö tingsrätt, som varit misstänkt för sexuellt övergrepp  (eller misshandel?) på en betydligt yngre kvinna. De hade haft avancerat BDSM sex som gav kvinnan blåmärken, varpå hennes mamma (om jag inte missminner mig) anmälde detta. De hade pratat om det. Mannen och den unga kvinnan hade skrivit ett slags kontrakt över vad som gällde. Därför var det inte våldtäkt eller misshandel.  Anledningen till att fallet drevs var enligt åklagaren själv, för att pröva fallet juridiskt.

Inom BDSM verkar det vara vanligt förekommande att man pratar om gränser och regler innan. Men kan man kräva ett sexuellt kontrakt av krogragget på fyllan? Borde vi ha kontrakt med våra partners?

Att #prataomdet efteråt är förvisso väldigt bra.  Men sen då?
När vi pratat om det kanske det är dags att ta av offerkoftorna och försöka hitta lösningar och förändringar innan det ens händer.

Men hur?




Twitter, Johanna Koljonen - DN, Katrine Kielos - Aftonbladet, Prata om det, Prata om det på Facebook.


(Läs John Gagnon och William Simons om du är intresserad av Sexuella scripts)

Just idag.

Efter att ha varit mer eller mindre instängda i en vecka, alla tre under samma tak, börjar situationen bli lite påfrestande. Hade det varit helt utan snor och hängighet så hade det varit mycket roligare, men å andra sidan hade vi ju då inte varit särskilt instängda. Just idag, när våra tålamod är som sämst, så vägrar LovaLiten att sova. Har man nyligen upptäckt att man kan stå i spjälsängen så måste det göras hela tiden. Och mitt tålamod tryter. Det där behovet av att vara ensam och få lite space gör sig påmint för första gången på väldigt länge.

Så när hon somnat så tänker jag sticka iväg och kolla på juliklappisar till Andreas. Och kanske något litet mer till LovaLiten.

Michael Moores brev till regeringen. (uppd)

Michael Moore har skrivit ett brev till  den Svenska regeringen. Han skriver att Sverige är ett drömland för våldtäktsmän och att endast 9 av 10 anmälda fall går till domstol.

Ja, det är som bekant jävligt enkelt att vrida på fakta. Om man i överhuvudtaget ska jämföra sexualitet i olika kulturer så behövs en mängd kunskaper. Man måste förstå historia, socialantropologi, juridik, psykologi med mera med mera med mera. Vi förstår ju knappt hur vår granne tänker när det kommer till sexualitet, så ni kan förstå skillnaderna när det kommer till olika världsdelar. Här tar han enkla fakta (tagna från kvällstidningar bland annat, hur seriöst är det?) och översätter dem..
Det Michael Moore tydligen inte vet någonting om är vår syn på sexualitet i Sverige, som kan tyckas vara lite speciell. Vi har stränga lagar och öppna sinnen, skulle man enkelt kunna säga.

Att vi har högst andel anmälda fall, är inte samma sak som att vi har högst andel våldtäkter. I Sverige har kvinnor, som ni säkert vet, en ganska stark ställning idag. Vi anmäler alltså, istället för att tänka "det är ingen idé" "ingen kommer tro mig" eller liknande. Vi har blivit matade med att vi ska anmäla, även om vi blir våldtagna av vår partner exempelvis. Vi (eller ja, de flesta av oss) tar ingen skit. Tack feministerna.

Han tar i alla fall något som är oerhört komplext, förenklar det till det yttersta, skriver ett brev och får folk att tro att var och varannan man i Sverige är våldtäktsman,

Jag tycker detta är förjävligt och jag hoppas sannerligen att någon kunnig kommer bemöta detta på ett proffsigt sätt och skjuta ner allt han säger. Och hoppas det blir en av våra oerhört kompetenta sexologer istället för en okunnig politiker.

Från och med nu kommer jag omvärdera allt som Michael Moore tidigare gjort och inte tro ett skit på det, förrän någon lägger fram trovärdiga bevis.

Här kan ni läsa hans brev. Aftonbladet.

Claes Borgström (Tidigare JämO) kommenterar brevet i Aftonbladet.

Uppdatering.
Jag sitter just nu och följer kommentarerna som trillar in på Farbror Moores hemsida. Tänker bjuda er på en av de bästa, som visar lite hur man kan vrida och vända på statistik.

Dear mr More

I am a plain guy from Sweden (who by the way have not raped anyone).
The way You portrait Sweden is quite one dimensional, there is a reason for the rape rate is so high in our country.
We encourage our population to report every wrong doing and we take it very seriously.

Sweden has one of the highest equality between women and men in the world, and our female population is very aware of what is OK or not in terms of sexual acts. I think that the low number of rapes in other countries is just can be a sign of huge amount hidden assaults. Or do you suggest that Swedes have a higher tendency to rape people?

USA have 29 reported rapes per 100 000 persons, Sweden has 53 reported rapes per 100 000 persons, Egypt have 0.1 reported rapes per 100 000 persons. So if you are forced to sleep nude in the open the safest place to do that according to statistics is Egypt, you are 290 times more likely to be raped in USA and 530 times more likely to be raped in Sweden.

I don’t know about statistics but I am by nature a bit causes to through them around like you Mr. Moore.
I believe that the more secure a nations population feels it will increase the reported assaults in that country.
1 reported rape per 100 000 people in Sierra Leone says it all I think.

And by the way I believe that Mr. Assange is not guilty based on reported information in that particular rape case.
But that might be according to Moore because I am Swede and pro rape, well wrong you are.


timtin

Mupparna filosoferar.

När man pratar i en tråd-och-mugg-telefon kan man inte låtsas att det sprakar för att man tappar mottagning så att det bryts.

På vårt soffbord.

Det känns som att den här bilden, som visar vad som ligger på vårt soffbord, 

mycket väl beskriver situationen just nu.

Perspektiv.

För precis ett år sedan idag, skrev jag ett blogginlägg som inleddes så här.

"Åt helvete med compact living.

Det ska bli så in i norden skönt att få bo på 70-11 gånger större yta än vi gör nu. Bara balkongen där i 08 är dubbelt så stor mot vårt nuvarande boende. Igår konstaterade vi att vi nog är mer trötta på att bo så här trångt än vi erkänt för det är ändå bara att gilla läget."

Nu sitter vi här, i vår "stora" lya. Och vi sitter och planerar för nästa flytt och känner att det ska bli sååå skönt att flytta eftersom vi bor så trångt här i våra två rum och kök på 75 kvadrat. Vi som hade så fantastiskt mycket plats när vi flyttade hit, från vår studentlya i Malmö på 26 kvadrat. Var tog platsen vägen? Snart har vi 105 kvadrat, och två rum till. 10 garderober och en större klädkammare än nu, att fylla upp. Snart.


Och kanske viktigast av allt: snart har vi en diskmaskin.


Dagens känsla: Eländiga förkylning FÖRSVINN!
Dagens lärdom: Sjukt trist att behöva ställa in kalas för att virus kalasar i våra kroppar.

Vår julfest blev pannkaka. Nästan bokstavligt.

Vi skulle ha julfest på lördag. Vi hade skrivit ett fint inbjudningsrim som vi skrev ut på blankt papper. Pappret vek vi och slog ett sidenband runt med en fin rosett. Vi stoppade det i ett rött kuvert och skickade till tjugofem personer.

Andreas har gjort varenda tomte och gran och kula. Snyggt va?
(Uppd: Ser ni några tomtar? Inte jag heller)

Och jag började göra knäck och annat som skulle kunna mätta ett litet land i afrika. Eller våra vänner.

Så blev vi sjuka. Det suger stenhårt, men vi fick ställa in hela kalaset. Även om vi är friska på lördag så kommer vi inte hinna fixa och dona inför festen. Vi är helt däckade här. Så vi bjöd in allihop på en nyårsdagenbrunch istället. Mjukisbrallor och gårdagens smink, ägg och bacon hos paret som har småbarn - de som är nyktra på nyårsafton och somnar tidigt. Det kan bli bra.

En helt ganska ovanlig dag ändå.

 Denna dag har vi ägnat åt snor och jul. 

De här paketen ligger just nu ihoptryckta men

 förhoppningsvis hela på väg till norrland.

 Vi har klätt granen. 

Jag föredrar egentligen en äkta gran, men det var nog vara tills LovaLiten inte är så sugen på att käka barr.

Jag såg paniken i Andreas ögon när jag började bossa och såg hur han tänkte "shit, ska det vara så här i typ 40 år?". Jajjamen! Men det slutade med att HAN flyttade runt kulorna för att det skulle bli perfekt. Jag är nöjd.

Kolla på det här.

Slå på ljudet. Klicka. Vänta lite. Njut.

HÄR.

Inte riktigt synkade.

Vår dotter tyckte det var bra att ta en timmes powernap klockan arton. Vanligtvis somnar hon för natten åttasnåret. Gissa om hon är pigg nu, trots att klockan är efter halv tio. Dessvärre är hela familjen genomförkylda så mamman och pappan tycker inte att hennes pigga lekar och bus är särskilt kul just nu.

Gummiklubba?

Tack Soran Ismail!

Att efter att en extremist sprängt sig själv i Islams namn säga ”titta, jag sa ju att muslimer är farliga!” är som att efter en våldtäkt säga ”titta, jag sa ju att män är farliga!” Ja, det kan finnas extremister som också är muslimer, men lika lite som män ska hållas ansvariga för andra mäns våldtäkter ska muslimer hållas ansvariga för andra muslimers terrordåd.  

Soran Ismail 

Resten kan ni läsa på svt debatt. 

Anställningsintervju.

Ja just ja! Jag var ju på anställningsintervju på trauma/akutkirurgisk avdelning på Karolinska Sjukhuset i Solna idag. Fick höra "Med din erfarenhet är  du väldigt intressant för oss". Och så fick jag frågan om att komma och provjobba i några timmar, för min egen skull, om jag var intresserad av tjänsten.

Trevligt!

Älskade Lucia. Älskade Södra Latin.

Vi har nyss njutit av Luciafirandet på SVT. För första gången på mycket länge var det kvalitet, om man bortser från att Darin fullkomligt slaktade den annars så vackra "O helga natt". Varför engelska? Och varför så fult? Sen var det tre tanter som slaktade världshistoriens sämsta låt "Tänd ett ljus".

Men jag har alltid gillat Södra Latins luciatåg. Och det är klart att jag är partisk, för Södra Latinare är man i själ och hjärta, eller vad var det Staffan Ström sa där på studentdagen? Jag minns det som igår, när vi på luciamorgonen fick höra de elver som inte var på tv4. Och hur jag, Simon och Christoph alltid lussefikade i gamla stan. Luciatåget hade då som nu kransar av buxbom, hemmagjorda stjärngossestrutar och en Lucia som blir sjungen för. Traditionsenligt och korrekt, om ni frågar mig. Fast jag tycker det är snyggare när tärnorna har vita band i midjan, för de blev ju trots allt inte dödade. Men inget jävla julgransglitterbös. Usch. Fy. Fult!

Det första jag mindes imorse var förra årets Luciakonsert i någon kyrka i Malmö som vi var och tittade på tillsammans med ett par gulliga vänner. Fy bubblan, det var det värsta jag hört. Ett gäng 30 -taggare som sjöng som om de vore 14 - och dessutom riktigt riktigt falskt. Vi kräktes lite i munnarna och dog en smula till deras totala slakt av "det är en ros utsprungen".

Även i år kan jag konstatera att jag fortfarande är musiksnobb.

LusseLova.

Vi som skulle åka runt och lussa för gammelmormor och tanterna och farbröderna där mormor jobbar... Men liten är ju fortfarande förkyld så det sket sig.

Lite hängig, men klappar händerna och sjunger i alla fall.

 Med en leksak blir allt lite roligare.

  Kryp-Lucia.

Andreaspapadopoulos

Andreas (tänkte just skriva Ante. Varför? Jag har aldrig kallat honom det förut. Kanske är dags att börja?)....eeh nu tappade jag bort mig, ja, jo! Böte bjöd på middag idag. Grekiskt så det förslog. Köttfärsbiff, bulgur, fetaost och youghurtcreme och massa annat gotteligott. Själv gjorde jag 14 burkar barnmat till Lovaliten.

Imorgon ska jag på anställningsintervju och det är inte utan att det pirrar till lite i magen.

Bomb.

Redan igår kväll läste vi om nyheterna om de två bomberna i centrala Stockholm. Men nu på morgonen börjar det kännas riktigt obehagligt och det är med största motvillighet jag tar del av nyheter i tidningar och på tv.
Märkligt att inte en enda av mina facebookvänner har skrivit någon kommentar, men som vanligt börjar twitter koka.

Direkt gör sig SD påminda när Jimmie Åkessons sekreterare på twitter skriver så här:

a_brunell Alexandra Brunell 

Är det nu man får säga "vad var det jag sa"? #äntligen

Förresten är det väldigt tydligt att journalister och poliser väljer sina ord väldigt noga här. "Terrorism" vågar de knappt andas och ingen har sagt ordet "självmordsbombare", fast vad jag förstått så är det väldigt tydligt att han sprängde sig själv. 

Om man nu råkar ha en önskan om att bo någonstans i Sverige där varken SD eller terrorism kommer att existera, vart ska man bo då? 

Hjärtsäng.

För att underlätta för Lova så att hon inte slemproppar igen en gång till så har jag lagt en kudde under hennes madrass. Men självklart glider hon då ner i sängen och hamnar som en liten klump i fotändan. Så jag rullade ihop en handduk och la under hennes knän (håhåjaja, ni märker att sjuksköterskeskolan och min gedigna erfarenhet har gett mig mycket va?). Så nu ser det ut som att hon ligger i hjärtsäng och i allt det hemska kan jag inte låta bli att fnissa åt det.

hej barnakuten.

Lova har som sagt haft feber sen igår. Ikväll la vi henne som vanligt men efter en stund började hon hosta. Jag gick in för att kolla på henne och såg då att hon kiknade. Slet så klart upp ungen och försökte ruska i henne men hon fortsatte hosta och sluta andas om vartannat. Upp kom segt slem, när jag höll henne nästan upp o ner. Andreas ringde 112 för att tillkalla ambis och fick så klart prata med surkärringen Arne. När Lova började bli allt mer tagen och slapp så tyckte jag att syrran i luren skulle sluta lalla och faktisk skicka hit lite blåljus, men vi fick lära oss att vår adress inte finns, precis som när vi ringer taxi. Lova började lugna sig allt eftersom och blev istället likblek. Vi blev erbjudna ambulans, men fixade skjuts istället. Valde ackis istället för Astrid lindgren av förklarliga skäl....
Lova blev undersökt o genomkollad och hemskickad med natriumklorid och order om att komma tillbaka vid behov.

Det var vårt fredagmys.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Mammas lilla sjukling.

 Bus orkar man tydligen med ändå.

 Så här går det när mamma vänder ryggen till för att diska.

 39 grader. Igår.

Lite småhängig så där. 38 grader. Idag.

Barnens brev till tomten #9

Snälla tomten
Jag vill följa med dig hem
Jack, 7 år

Sjukstuga.

Japp tempen stiger på den lilla, är uppe i 39 grader nu. Har inte gett henne någon paracetamol än, förvisso är hon slö och vill mest sitta i knät men hon har ätit och druckit skapligt i alla fall. Feber har ju faktiskt en funktion, tror man, och det är ju att döda bakterier som trivs i 37 grader. Därför är febern bra och en del barn är knappt berörda av 40 grader. Det är första gången hon har feber och det värsta jag kan tänka mig är att hon skulle börja feberkrampa. Uscha.
Ska ge henne en skvätt alvedon sen när hon ska sova för natten. Kanske det här blir första vaknatten? Spännande.

För att liva upp stämningen bjuder jag er, kära läsare (och lite extra till Johanna) på detta:

Kön spelar ingen roll. Men det är samtidigt skitviktigt.

Jag skulle behöva ett samtal med en genusexpert som kan förklara nedanstående för mig.

Det ska vara genusdagis där det inte spelar någon roll vilket könsorgan man har, för man ska kunna leka med alla leksaker. Det ska helst inte vara pojk-och flickavdelningar bland barnkläder, för barn är barn och färg spelar ingen roll. Varför är det då så viktigt att tjejer inte har rosa, om det inte ska spela roll? Sitter åsikter och jämställdhet i färger för det första? Om det stör, så köp Hello Kitty kläder till din son då eller Spindelmannen till din dotter. Ska det vara så svårt? Om du inte gillar könsuppdelade klädavdelningar så behöver du inte handla pojk till pojk eller flick till flick. Eller så kan du helt enkelt köpa allt på Polarn o Pyret.
Tjejer och killar kan göra samma saker och är lika värda och kön spelar ingen roll. Tjejer kan leka med fotbollar och sitta i bolagsstyrelser, precis som män. Det är väldigt mycket fokus på vad tjejer kan och väldigt lite fokus på killar. Ska vi ta och tacka radikalfeministerna en gång till?

Men jag fattar det inte. Varför ska vi lära barn att kön inte spelar någon roll, men när de är växer upp får de lära sig att det ska kvoteras hit och dit för att det ska vara jämt fördelat med snoppar och snippor. Killar kvoteras in i sjukvården och tjejer i mansdominerade yrken. Plötsligt spelar könsorganet (för det är ju det vi ser till i ett sånt sammanhang - vår fysiska kön snarare än vårt sociala) till viss del större roll än kompetens. För mig är det samhället största motsägelse just nu.

Summa summarum: Kön spelar ingen roll. Men det är samtidigt skitviktigt.

Jag kan ju inte låta bli att tänka ett steg längre och fundera på var dubbelkönade personer hamnar i allt detta.

Inkvotering på dagis.

Vi har sökt ett dygnet -runt- dagis till Lova. Nu vet jag att folk redan här tänker "Va, finns det sånt?" eller "men guud stackars baaarn varför dååå?". Jag har själv jobbat på det dagiset. Det är det bästa av alla dagis jag jobbat på. Och dessutom går brorsans barn där.
Både jag och Andreas kommer jobba skift. Så Lova kanske kommer få gå på dagis en lördag ibland, men slipper troligtvis att sova över. Förmodligen och med största sannolikhet, kommer hennes timmar på dagis vara betydligt färre än vanliga 7-till-17-barn. Hon kommer kanske gå på dagis lite andra tider bara. Så är det med det. Vi vill för övrigt ha in henne på dagis när hon är ungefär ett och ett halvt, alltså till hösten. Fast själv vill jag vara hemma väldigt mycket längre, för det känns skevt att jag ska gå och ta hand om andra så att jag kan betala skatt som går till hennes barnomsorg.

Tydligen är det så många killar på dygnet-runt-dagiset, att de vill gärna ha in fler tjejer. Så om Lova kommer in på dagiset så innebär det att hon blivit inkvoterad för att hon har snippa. Eller för att tjejleksakerna används för lite.

Dagens känsla: Blandat.
Dagens tanke: Om nu kön inte ska spela någon roll, varför är det då så viktigt med 50/50?

Barnens brev till tomten #8

Hej!!! Tonten. jag har varit snällast så skicka 100 kilo godis och en dator. Om du hinner så packer ner en cykel. God jul.
Jonathan, 8 år

Slarver.

Idag har jag varit en fruktansvärt dålig hemmafru. Först har jag fikat med Kattis en låååång stund, kollat barndomsfoton och snackat en himla massa. Sen har jag kollat in Maria och Christians nya lya och pratat ännu mer och försökt få Maria att haka på lite framtidsplaner. Jag har idag glömt bort tiden helt, medvetet förträngt berget av disk och köpt en färdiggrillad kyckling till middag. Snacka om att jag är en slarver, fy skäms på mig.

Men det var gött.

Grattis Fia!

En av mina barndomsvänner har fått en Emilia till sig i natt. På hallgolvet. Bebisen förlöstes med hjälp av pappan och mormor och morfar till bebisen och det tog visst inte ens 2 timmar. Tror ni jag bölar av det eller?

Jag har själv sett förlossningar, både vaginala och kejsarsnitt och det är så fantastiskt att man slutar andas. Och det är väääldigt svårt att hålla tårarna tillbaka. Okej, jag är oerhört lättrörd, men tror faktiskt ingen kan se när en helt nyfödd bebis läggs upp på mammans bröst och vara oberörd. Kan inte tänka mig hur det då ska vara att se sitt barnbarn. Eller till och med ta emot sitt barnbarn. Ojojoj.

Bröllop.

Andreas friade till mig några dagar efter att vår dotter föddes. Vi satte genast igång med bröllopsdrömmarna och fick några bra och kul idéer. Men sen blev det tyst om bröllop, så ni som följt bloggen sedan dess kanske har undrat. Vi får frågan från våra nära och kära lite nu och då, om hur det ska bli med den saken. Jag förstår att folk är bestörta över att vår dotter är en oäkting.

Så här är det.
När man är föräldraledig lever man på försäkringskassan. De är inte kända för att vara överdrivet generösa, även om jag ändå har en skaplig mammapeng. Alternativen för att finansiera bröllop är att antingen plocka ut full mammapeng, det vill säga vara hemma kortare tid med Lova. Det känns inte särskilt smart, att offra dagar med henne för att lägga pengarna på ett kalas. Sen kan man ju ta lån eller ta från sparkonton, men det känns inte särskilt smart.

Genomsnittsbröllopet i Sverige idag kostar etthundratusen kronor. Sjukt många nollor för ett kalas. Det är absolut inte aktuellt. Men det är svårt att komma undan under femtiotusen, i alla fall om det ska vara skapligt många gäster.

Så vi har helt enkelt lagt planerna lite på is. Ibland pratar vi om att bara gifta oss i största enskildhet, för vi vill vara giftiga. Det känns viktigt. Men samtidigt ska man bara göra det en gång i livet. Så vi vet inte hur vi vill ha det.

Lättast vore ju om tomten kom med en säck med pengar till oss.

Gullunge.

Barnens brev till tomten #7

Hejsan tomten
Jag vil att du komer 2 gånger om året. För jag vet inte när jag fyler år.
Einar 9 år

Jobbsök, intervju och blandade känslor.

Jag ringde ett samtal idag. Jag har skickat min CV till ett ställe där jag kan tänka mig jobba och sedan har jag inte hört något. Fick svaret att jag inte var glömd, hon hade mig i åtanke men har haft mycket att göra. Skulle höra av sig i nästa vecka och kunde eventuellt erbjuda ett vikariat.

Jag sökte tre jobb igår kväll. Idag ringde en av cheferna och frågade om jag kunde komma på intervju på måndag. Självklart kan jag det. Tjänsten innebär fast anställning på en traumaavdelning. Spännande som tusan och som bonus så jobbar min kära gamla studiekamrat tillika C-uppsatspartner där. Nice.

Jag fick jag en verklighetschock och insåg att det ljuva hemmalivet med Lova som bästis snart är slut. Det är väldigt blandade känslor.

Nu har jag förvisso inte fått något jobb ännu och det är ju en bit kvar. Först ska de vilja ha mig och sen ska jag vilja ha dem. Och så ska vi vara överens om löner och annat. Men det bådar ju gott!

Vadå konsumtionssamhälle?

Nu är vi färdiga med julkappsinköpen. Typ. Utom att jag inte köpt vad jag ska till Andreas. Men han har fått ett par skitsnygga vinterkängor idag. Han måste vara den enda norrlänningen i världen som inte ägt ett par vinterskor. Men nu har han.

Och så har vi köpt en ganska stor och väldigt vit matta som vi har mitt i vardagsrummet. Vi tyckte att vitt var särdeles praktiskt när man 1. har barn 2. kommer kliva på ena kanten av mattan varje gång man går till soffan vilket följdaktligen med största sannolikhet kommer slita (läs: skita ner) mattan väldigt ojämt, 3. Vi snart ska flytta. Men nu slipper jag frysa om rumpan när jag sitter på golvet och leker med Lova. Hon har ju värsta blöjfodret för det första, och för det andra kryper hon ändå i väg.

För övrigt fick hon en ny Elodie details hakklapp härom dagen när vi besökte PappaSnälls jobb. Och en asbra pipmugg. Och av samma pappas chef fick Lovaliten en reflex och en fin leksak i julklapp av Babyproffsen. Schysst.

Bild lånad från Elodiedetails.se

Vi har gjort århundradets fulaste pepparkakshus för några dagar sedan och lärde oss att hemmagjord ordentlig kristyr är skitbra och att färdigköpt är usel.

På tal om hallonsaft kan jag informera om att Lova äger 38 par byxor i nuvarande storlek. Fatta vad sällan vi behöver tvätta. Sjukt är vad det är.

Barnens brev till tomten #6

Hej tomten
Du älskar gröt
Jag hatar gröt
Men jag älskar julmust.
/Efraim, 7 år

Tomten är mördad.

Vi fann den mordmistänkta på brottsplatsen. Tomtens huvud låg en bit ifrån kroppen.

Förlåt min morbida humor.

Efraim.

Det här mina vänner är Efraim. Han är typ det fulaste vi äger och har. Han står troget på vår trappa på terrassen. Vettetusan varför, eller vad det skulle vara bra för. Luggsliten är han, men inte fan var han vacker från början heller. Men han är vår. Vår alldeles egna superspeciella familjemedlem och trädgårdstomte. Vi älskar honom inte. 

Barnens brev till tomten #5

Hej Tomten. 
I julkapp önskar jag mig en vattentunna till traktorn och en halmpress som gör 4 Kantiga halmbalar.
Vi ses på julafton tomten.
Jag har varit snäll.

Hälsningar Edwin, 4 år.

Det är viktigt med en balanserad frukost.

Kö.

Kö för att komma in på Systembolaget 10 minuter före stängning.

 Med ordningsvakter i dörren.

Klarabergsgatan, Stockholm.

Barnens brev till tomten #4

Tjena Tomten!
Jag heter Markus och är nästan 5 år. Jag har varit snäll nästan hela året. Jag har börjat dricka mjölk. Men har svårt med grönsakerna. Får vuxna också julklappar? I sånna fall vill mamma ha nya nerver av stål.
Markus, 4 år.

Det glittrar lite i mina dammfria hörn.

Just nu känns det som att det finns två olika läger av mammor. Det finns feministerna. Troligtvis 70-talisterna. De som absolut ska dela lika på föräldraledigheten, de som tycker sig leva i verkligheten. De som vill göra karriär, men har skaffat barn i alla fall fastän de hellre hade väntat tills män kunde föda. De som tycker att det är ganska jobbigt att ha barn. De som ser ner på "supermammorna". De tror med en bitter ton att "supermammorna" ljuger och inte alls städar, tvättar, bakar, syltar, saftar, långkokar, inkokar, putsar fönster, snyter barn, syr kläder och skjuter en älg ungefär samtidigt, vilket de stoltserar med på Facebook.

Sen finns det en senare generation. Och som alltid så blir det motreaktioner på saker och ting. Jag tillhör nog motreaktionen i dess yngsta fas. Jag tycker det är kul med allt det där (utom älgskjutning som jag inte vet något om). Jag tycker på allvar att det är plättlätt att ta hand om en bebis. Kanske beror det på att Lova är exemplarisk, eller så beror det rätt och slätt på min inställning (och nu tänker många att "jaja vänta du bara tills Lova trotsar. Eller vänta tills ni har ett eller sju barn till." Ja, jag väntar, men har slutat förvänta mig).
Jag tycker det är en skitkonstig tanke att jag ska gå och jobba. Så att jag kan betala skatt. Så att skatten går till Lovas framtida barnomsorg. Jobba och ta hand om sjuka stället för att vara hemma och ta hand om mitt eget barn, som jag satt till världen. Mitt ansvar. Jag tycker det är fantastiskt att vara hemma. (Ni som känner mig vet även vilken arbetsnarkom jag kan vara). Visst har jag tråkiga och långtråkiga dagar, men de är sällsynta. Tydligen är jag då bakåtsträvande och vill tillbaka till 50-talet med hemmafruar som passar upp på sina män. Ojämställda.


Men det är bra med bitterfittor. Det är bra att vi får höra hur tråkigt, hemsk, äckligt, jobbigt, det är att ha barn. (För att inte tala om alla hemskheter man får höra om förlossningen när man är gravid). Det gör ju att jag har en tro om att allt ska vara helt fruktansvärt. Och när jag upptäcker att det inte är så hemsk, så ser jag världen i rosa.
Jag ser min lycka. Jag ser min man som jag älskar. Jag ser mitt barn som är det finaste på jorden.

Och det glittrar lite i mina dammfria hörn.

Je Vois La Vie En Rose

Veckans boktips.

Den här veckan tipsar Lova om tre helt olika böcker. "Katastrofmedicin", "De första sju åren" och "SEX - En politisk historia". 

För er som inte fattat det ännu så är "Veckans boktips" de böcker som Lova slumpvis väljer ut och leker med.

System.

Lova har utvecklat ett system som går ut på att jag plockar undan och hon stökar ner. Hon är snabbare än jag.

Vet inte om jag gillart.

Barnens brev till tomten #3 .

Hej Tomten jag önskar mig Lego, snäckor, och, godis och ost, senapssill.
Martin, 5 år

En nykter julafton?

På Facebook cirkulerar just nu en inbjudan till "En nykter Julafton". Just nu är det 42 351 personer som svarat att de kommer att delta, det vill säga att så många kommer vara nyktra.
Argumenten för att hålla sig nyktra är exemeplvis
"Julen är barnens högtid" (och Jesus, eller?)
"Man kan faktiskt vara nykter EN dag om året" (okej, jag super 364 dagar om året istället?)
Jag håller med om att det är hemskt när folk super sig fulla framför barnen. Barnen blir rädda. Det är sjuuuukt tragiskt när barn får stå ut med alkoholiserade föräldrar.
Men jag tror inte att 42 351 personer kommer kunna säga, med handen på hjärtat, att de inte ens luktar på glöggen på julafton.
Så lite tror jag om folk.
Och jag kommer både lukta och smaka på glöggen. Men thats it. Och jag tror inte Lova kommer ta skada av det.
Skål och hej tomtegubbar!

Barnens brev till tomten #2

Hej tomten!

Jag önskar mejeh många snygga brudar

Hälsningar

Felix, 7 år

Bästa morgonfrippan.

Barnens brev till tomten #1

Hej Tomten
Jag önskar at du inter komer när jag badar
Astrid, 7 år

Vad önskar du dig Tomten?
Julia 7 år

Föräldrahysteri.

Är det inte genus, så är det no poo. Eller så ska det vara hemlagat, eller bara ekologiskt. Vegetariskt. Eller ekonomiskt. Det ska vara Molo eller det ska vara loppis som är mer klimatsmart. Eller handgjort och re-make:at. Det ska vara nolltolerans mot socker, fast alla mormorar och farmorar trugar och skickar åt ungen en chokladbit så fort du vänder ryggen till. Det ska vara nolltolerans mot tv för annars får ungarna ADHD, det är lika säkert som att björnar bajsar i skogen. Pseudotvillingar är inte bra för det är en direktbiljett till hispan, för barnen. Man ska ha barnet nära, i bärsjal och i samma säng, för det gör att barnet blir tryggt. Man ska ställa upp och visa att man är närvarande, men man får inte curla för då blir barnet bortskämt och handlingsförlamat. Man ska leka hela tiden, på rätt sätt för barnets utveckling. Lattemamma sig på stan. Vara snygg på mingelpartyn och inte alls sakna barnet, för man litar ju såååå på bästa pappan som sitter hemma. Man ska testa 5 minutersmetoden när ungen inte slocknar. Eller så ska man köra på Anna Wahlgrens tortyrmetoder - de funkar ju ändå bäst. Man ska vara pedagogisk och generös. Montessorri och Montazami.

Men hur du än vrider och vänder på dig så har du alltid arslet bak. Och du kan ge dig fan på att någon säger att du ska göra tvärtom och kommer med ett gäng argument för sin sak.

Näe vet ni va. Kan vi inte bara sluta vara så fixerade vid teorier och vetenskap en liten stund. Kan vi inte börja med att känna efter med hjärtat. Sunt förnuft. Kärlek. Eller låta varandra tro på det vi vill tro på och skita i resten?

Barn har  blivit människor även när de vuxit upp i grottor och ätit nötter eller i Amerikas ghetton med coca cola i nappflaska och kulor som viner utanför fönstren.
De har till och med blivit människor här, i trygga Sverige med skaplig ekonomi, mat på borden och lägst barnadödlighet i världen.

SvD, Aftonbladet

Pippilottar.

Enligt PappaSnälls önskemål.

Tips i istid:
Ni tänker väl på att inte tvätta era barn (eller er själva för den delen) i ansiktet med vatten på morgonen, eller smörjer in dem i ansiktet med krämer precis innan utgång? Det kan bli små iskristaller på huden som ger köldskador.
Vi smörjer in Lova varje kväll med Weledas Weather & Wind och även en stund före vi ska gå ut (det är därför hon är kletig i ansiktet på bilden). Verkar funka bra.
För övrigt är det viktigt att tänka på att bebisarna faktiskt är stilla i sina vagnar, till skillnad från oss som rör oss, vilket rimligtvis innebär att de inte fixar kylan i samma utsträckning som oss.

1/12

Tjugo minusgrader.

Tjugo.

Minus.

Det där snacket om global uppvärmning måste vara humbug.

Hej istid.