Tack lillebror...

OJOJOJ... jag kollade i en gammal blogg och hittade där en kommentar på detta inlägg.... (publicerade det lite varstans).. Kommentaren är skriven i december, men jag såg det alltså NU!

Så här står det:


jasså du har alltså gått direkt från älgjakten till bloggträsket... hahaha Jag ÄLSKAR dina formuleringar!!!!!

Skämt å sido men jag fattar visserligen att folk undrar men jag anser att du inte behöver blogga en förklaring för någons skull (utom möjligen din egen) Jag kan inte i den situation jag är i för en sekund förstå dig men det behöver jag inte heller... Jag har tusen skitnödiga svensson åsikter om detta men de tänker jag låta flyta ut ur min hjärna utan att lägga någon vikt vid dem..... (Inte så likt mig kanske) men det är bara för att vad du än hittar på så respekterar jag dig och älskar dig precis som du e..... lillasyster.... he he he Hoppas du hittar dig själv och vem vet...... snart kanske du sitter på pass i älgskogen igen... // S

ps. this is a niiiiice pice of furniture...... ds.

Det är nästan så att jag blir tårögd. Love ya lillebror! ;)

GÄÄÄSP

Det här är nog den värsta natten på jobbet ever. Har inte hänt något på 3 timmar..... galet svårt att hålla ögonen öppna.

Saker att göra när natten är alldeles för lugn på jobbet.

• Sortera ungefär 650 st mail. Fixa fina mappar och dona. Inse att Kenny har skickat 208 mail till mig. Fler mail än övriga kompisar tillsammans.
• Bli fattig genom att beställa allehanda saker från roliga shoppingsajter.
• Snurra runt på facebook och snoka i folks liv. Folk som man egentligen skiter fullständigt i. Kul att hon jag spelade handboll med för en herrans massa år sedan har köpt sig ett par bröst och blivit utvikningsbrud. Kul för henne.
• Kolla statistik i mobilen och inse att kos har skickat 841 sms till mig sedan jag kom hem från Norge. Mindre än 1 ½ månad alltså.
• Gå ut och smygröka på balkongen (chefen, om du läser det här så är det här bara tips och idéer. Det kanske aldrig har hänt på riktigt! Kanske.). Njuta av utsikten över hela Stockholm och det faktum att man i juli inte fryser trots kortärmat.
• Leka med spray dust flaskan och äcklas över hur dammigt det är på expeditionen.... för att sen inse att det faktiskt var det minst äckliga jag gjort den här kvällen.
• Ha race med mig själv i korridorerna med ett gåbord. Eller rullstol.
• Läsa FASS (men då har det gått riktigt riktigt långt i tristess).

Dagens känsla: Jag vill sova lika gott som patienterna.

Rosa fluff.

Har precis kommit hem från ett biobesök. Sex and the city. Jag gillade serien som tusan och jag måste faktiskt säga att filmen var helt okej. Jävligt tjejig, men jag uppskattar ju den typen av filmer (att jobba 5 år på biograf gjorde att jag blev mätt på film i allmänhet... allt utom rosa tjejfilmer).... hur som helst så var det ett par oerhört kärlekskranka flickor som lämnade biosalongen. Läs: Grynet och ena delen av M&M. Jag tror inte man kan bli mer girlie girl än jag är just nu och jag kräks nästan av smaken av rosa sockervadd. För att spä på vår desperata önskan om att det skulle finnas någon hemma att pussa på, spenderade vi hemfärden med att lyssna på Lugna favoriter och bli, om möjligt, ännu fjantigare. Många djupa suckar från oss båda. ÅÅÅh.
Det är tamejtusan inte hälsosamt att se sådana filmer. Nu känns mitt kos längre bort än någonsin.

Kom hem och ge mig kärlek, socker.

Dagens känsla: ååååååååh...... jag vill pussas och vara skitfjantig!

Kärlek.

Jag är kär. Som fan.

Man måste våga för att vinna. Men det är okej att vara rädd.

Dagens känsla: Han fattas mig när han inte är nära.

Att vara eller icke vara....singel

Min semester blev pannkaka. Alla planer sprack. M hamnade i Spanien. Kos i london. Grynet hemma. Tur att jag inte är bitter.

Drog en liten halvcrazy roadtrip till Göteborg härom sistens, med stopp hos exsvärmor både på dit och hemvägen. I Göteborg hade jag en underbar dag med kos. God lunch på myshak. Skumpa och jordgubbar i en park. Öl på hans kompisars pub. Skitfulla klockan 18...... Kos drog iväg på kvällskvisten och kvar blev jag i en halvt främmande stad. Hittade hotellet jag bokat rum på och mötte upp Blogg-Emelie. Kvällen var jädrigt trevlig och jag fick, med blandande känslor, åter igen känna på hur det är att vara osingel. Dagen därpå var det då rakt inte läge att köra bil på många timmar så jag shoppade loss i favoritstaden.



J skrev ett par kloka ord en gång. Faktiskt. Jag hatade nedanstående text när den skrevs.

Om man precis läst färdigt ett kapitel i en bok vad gör man då?? Jo man går direkt och fortsätter läsa nästa. Om denna bok är bra så fruktar man slutet! Om denna bok är dåligt längtar man till slutet eller många gånger så läser man inte så långt som till slutet. Är det viktigt att alltid läsa färdigt och analysera för att få alla svar även om du inte riktigt tror på att innehållet är brutalt ärligt eller ska man avsluta kapitlet i förväg och sluta läsa boken?
Jag har en bok där jag inte riktigt vet om jag vill veta alla svar, en bok innehållande mycket intressanta saker men också saker jag tar avstånd ifrån.(...)..Frågan är om jag ska söka efter en bok som ger mig de svar jag vill ha, en bok som jag vill läsa för resten av mitt liv. Tror inte att den boken finns men om någon vet var den finns så berätta det för mig. Jag vill verkligen ha en bok som aldrig tar slut.

Allt har gått så jävla fort och jag kör med någon slags varannandag princip nu igen. Ena dagen livrädd, andra dagen helpå. Har emellanåt en stark känsla av att det här faktiskt skulle kunna bli riktigt bra. Dock har de senaste dagarnas brist på kommunikation fått mig att rygga tillbaka lite lätt. Om kos ska jobba långt borta och dessutom, när han är ledig, ha sitt hem långt borta.... och kommunikationen sker via sms... Tjaaaa.. kan man bygga en relation på luft? Föga troligt. Tre telefonsamtal om dagen som varar i ett par minuter fungerar inte riktigt för mig. Allt är samtidigt så nytt, så vad tusan kan jag kräva? Ska gilla läget och ta vad jag anser är skit? Eller ska jag vara krävande och stå upp för vad jag tycker är rimligt? De gånger jag får höra hans röst blir jag överöst med smicker, komplimanger och jag svävar på små söta slibbiga sockervaddiga rosa moln. Vanligtvis skulle jag lägga ner rakt av. Jag skulle inte ägna många tankar åt det. Men hey, jag är faktiskt kär. Jag vill ha allt.

Dagens känsla: Jaha. Ska jag ta ett beslut nu då?

:O

Vad tusan hände egentligen?
Sitter ensam på min semester och har inget att göra. Samtidigt är jag berövad på min totala frihet.

Dagens känsla: idag trivs jag inte i mitt eget sällskap.

Frost.

En ny blogglänk har poppat upp under bloggeliten här bredvid. Checka den galnaste bloggen ever. Och jag som tyckte jag var onormal....

Kär och förvirrad.

Det är tamejfan med stor sorg och saknad som mitt kos åkte hem idag. Att säga hejdå i farten på pendeltåget kändes mest bara tragist, men kanske var lika bra. Jag är grymt dålig på det där med avsked.

Tankarna och känslorna hoppar runt som tusan nu. Älskade singelliv, hur blir det nu då? Lovely kos, jag vill ha dig nära. Ska jag ge mig in i någon slags distansförhållande? Ååh jag vill bara leva och må bra. Slippa sakna, men ändå längta. Köra all in men ändå vara fri. Bo ensam, men ändå ha tillgång till kramar när som helst. Jag vill som vanligt ha kakan.... och samtidigt hetsäta den som en äkta bulimiker.

Jag brukar ha rätt när jag känner på mig vissa saker. Jag hoppas jag har fel den här gången, för jag vill inte att historien ska upprepas.

Dagens känsla: Tomt.

Vanilj och rosa sockervadd.

Gårdagen bjöd på känslosvängningar utan dess like. Dagen började i upprört tillstånd med några obra sms och en igenslagen dörr. Slet som ett djur på jobbet och gjorde 8 timmars arbete på 5.5 timmar, inklusive diverse av undersköterskans uppgifter. Mötte gos i stan och hade den mysigaste eftermiddagen och kvällen i världshistorien tror jag. Hälsosam lunch på ett av favoritcaféerna, promenad, ligga i gräsmattan i en park och slumra i solen, äta mjukglass i Kungsan, promenera, shoppa, dricka espresso och kedjeröka. Pussas och kramas i all oändlighet. Vi insåg att vi har ännu mer gemensamt och gillar även samma klädbutiker. Det är alltså inte bara samma musiksmak, intresse för god mat, vin och fin choklad, samma humor....... kan fortsätta i en halv evighet. Han fortsätter att locka fram spontaniteten i mig vilket egentligen skulle kunna bli rätt farligt... eller farligt kanske är att ta i, men risken för att göra relativt ogenomtänkta, impulsiva och galna grejer ökar. Härligt. Men farligt. I like.

Avslutade kvällen med att bli bjuden på middag hemma hos mig själv. It´s so fucking lovely och jag blir bortskämd i kvadrat.

Dagens känsla: vill tillbaka till gårdagen!!!

I min rosa bubbla som smakar hubbabubba...

....finns bara du och jag just nu.

Mysfaktorn är högre än på mycket länge (ja, inte här på jobbet då förstås, här är det i vanlig ordning mest guckelimuck och äckel). Jag kan verkligen vänja mig med att bli bortskämd med god mat och vin, helkroppsmassage, många långa kramar och passionerade intensiva kyssar.

Är fortfarande lite skraj för att våga....
....kan det verkligen vara så perfekt?

Dagens känsla: Oh no, jag har inte ont någonstans längre! Åtgärd önskas!

oh yeah.

living the dream.

Dagens känsla: Fan så jävla nice.

Livets marathon

Jag blir uttråkad alldeles för lätt. 5 sekunder utan att ha något att göra gör mig rastlös. Jag blir även uttråkad när saker och ting blir rutin, vardag och tryggt. Har nu jobbat på samma ställe i lite över ett år - tristessen är ett faktum. Självklart finns det alltid nya saker att lära sig inom mitt yrke, men det går för långsamt. Jag blev erbjuden fast tjänst. Jag tackade nej, av rädsla för att fastna och inte komma vidare. Jag ska istället tjäna pengar i norge och förhoppningsvis skaffa intressant jobb i sverige. Att arbeta som event-syrra vore sjukt skoj. Jobba på konserter, festivaler och andra evenemang. Lite som ambulans light... Har ingen aning om hur lätt eller svårt det är att få anställning, men det går ju att ta reda på.

Jag behöver utmaningar, jag behöver känna att det rör på sig. Det gör det sannerligen just nu.

Träffade Maya innan jobbet igår kväll. Sjukt vad hon är cute and charming. Me like.

Nattens känsla: Det rör på sig med stora steg.

EkoEkoEkoEkoEkoEkoEko

Vaknade av ett telefonsamtal när jag som bäst försökte ta igen mig efter en tradig natt på jobbet. Samtalet var som ett knytnävsslag i ansiktet- jag ogillar när dåliga historier upprepar sig. Varför händer det alldeles för ofta? En stark känsla av att det ligger en hund begraven, samma känsla som jag känt ett par gånger tidigare. Något är ouppklarat. Så måste det vara. Tröttheten och samtalet gav mig en fin dos illamåendet och plötsligt kändes allt lite gråare. Borde jag lyssna på min intuition och vända mig bort, eller ska jag hoppas på det bästa?

En sak är i alla fall säker. Om jag blir påhoppad så tar Grynet aldrig skit.

Dagens känsla: Förberedd på strul

Bloggtorka.

Ber om ursäkt för bloggtorkan, kära läsare.

Något hände den kvällen ute i stugan, som jag skrev om sist. Jag är i total harmoni med mig själv och bloggandet kommer därav av sig. Detta är ju trots allt primärt min terapi.

Jag kan berätta att jag gillar att bo här när det är sommar. Många som vill komma och hälsa på och ni ska alla veta att ni är sååå välkomna! :) Hade besök av P i helgen. Det var nice. På torsdag kommer rar, det är det bästaste just nu. Roadtrip till Göteborg och Liseberg blir det. Midsommarfesten la jag ner, jag tar den dagen som den kommer. Jag anar att det ändå kommer att bli bra.

För er som har frågat: Ja något har hänt med mig. Efter ett halvår med fokus på personlig utveckling och massa kul så är det klart att en förändring har skett. Många möten med nya människor, massor av nya erfarenheter. Jag känner harmoni.

Nattens känsla: 2 dagar kvar.....

Till Anders

Folk säger att det är fegt att begå självmord, jag håller inte med. Beslutsamhet är en dygd, därmed var du modig. Hoppas du gjorde rätt val... vi som är kvar förlorade dig och vi kommer att sörja. Hoppas du får det bättre nu, vännen. Busa i himlen och ha det oförskämt bra, så ses vi senare.

Måste skriva mer.

Jag har varit naken med kläderna på. Nu förstår jag vad Winnerbäck menar.

Hur kan man känna sig pirrig, nervös och osäker, med alldeles för hög puls... samtidigt som man känner ett totalt lugn och en trygghet utöver det normala. Att totalt släppa kontrollen och känna att det är okej. Att känna att någon annan styr och har mig i sina händer. Och samtidigt vara på samma nivå som personen.

I många år letade jag efter dig.

Någon rörde vid min själ.

Ikväll har jag haft mitt livs upplevelse. Jag kommer aldrig kunna förklara. Någon såg rakt in i mig. Jag såg mig själv med större skärpa än någonsin med hjälp av den här personen. Så genuint. Så själsligt intimt. Jag är matt. Jag är tacksam. Jag har lärt mig mer om mig själv på ett par timmar, än vad jag vanligtvis gör under ett år. Jag tackar dig som fan. Bli min mentor?

Jag fashineras av den här personens människokännedom. Jag knackade med fingret på min mobil, personen visste vad jag tänkte på. Som sagt, jag kommer aldrig kunna förklara, men det var mitt livs hittills starkaste upplevelse.

Jag ska börja se folk djupare i ögonen.

Jag ska jobba på min brutala ärlighet. Jag ska sluta linda in saker.

Jag ska smälta upplevelsen.

Dagens känsla: Jag är omtumlad, men ser ändå allting helt glasklart.

Självkänsla vs Självförtroende i livets vågskål.

Jag har tidigare skrivit något inlägg om balans i känslorna. Många av bloggarna jag läser genomsyras av skribenternas längtan och sökande efter att finna balans. Jag har skrivit om att jag inte vill ha denna balans, utan snarare att jag vill ha hela spektrat av känslor och att det är känslovariationerna som gör mig levande.
Idag hörde jag en intressant diskussion på radion och fick en jädrans insikt. Det jag söker är också balans. Fast det är balans mellan självkänsla och självfötroende. Jag är övertygad om att denna balans leder till harmoni och i förlängningen styrka. Jag är även övertygad om att jag har denna balans just nu, mer än någonsin.

En annan insikt som slog mig nyligen är att jag har mig själv överst på priolistan, vilket är någon slags premiär. Kan det vara så att självkänsla, självförtroende kontra att ge sig själv lite tid, rum, kärlek och vad jag nu behöver, har ett samband? Troligen.

Kanske är det så att jag inte riktigt finns där för mina vänner så som jag brukar. Jag vet att jag ofta försöker lyssna och ge stöd åt vänner som behöver det. Jag tycker inte att jag dras ner av det i allmänhet, men jag har en rätt stor dos empati så det är klart att vänners problem finns i bakhuvudet. Som sagt - jag är står överst på min priolista och jag vill må bra. Möjligtvis är det så att jag är mer ego än vanligt, men i så fall är det precis vad jag behöver.

Telefonen ringer och piper konstant. Ibland orkar jag inte svara. Ibland säger jag att jag ringer upp sen. Sorry vänner, men Grynet är viktigast i mitt liv just nu. På andra plats kommer rar, som ger mig massor av inspiration och energi. Det glöder i mig.

Dagens känsla: Helt okej att vara tillbaka på jobbet.

Nu är allt som det ska vara.

Livet är som ett barnkalas. Och i min rosa bubbla som smakar hubbabubba har en ny person fått plats.

Dagens känsla: Längtan och eufori.

Hmps.

När man skippar den där killen man spanat på i hundrafemtio år för att någon annan snurrar i huvudet... då är man.......................................................... vadå?

Dagens känsla: kåt glad och tveksam?

Grynets blogg har tappat sting.

Hade ett bra Murre-citat, men har glömt bort vad det var. Hon har i alla fall analyserat huruvida jag har kräkreflex eller inte.

Blev erbjuden fast tjänst idag. Jag tackade nej. Har ingen lust att bli fast och gå här och harva resten av livet, jag vill ha roligare än så. Någon gav mig positiv respons på mitt beslut. Jag fick en kick.

Dagens känsla: intresset stiger.

Murre gör det igen.

Dagens Murre:

Murre och jag sitter i en hamn, kollar på båtar och Mälarens skitiga vatten och njuter av solen. Murre ser som vanligt filosofiskt ut samtidigt som hon betraktar en fiskmås.
Murre: Orka vara en fiskmås.
Jag (gapskrattar): What?!
Murre: Ja, jag är fan glad att jag är människa, vi står liksom högst upp. Tänk om man vore en kackerlacka. Orka vara en kackerlacka.

Euforin flödar. Ikväll har vi grillat, druckit skumpa, rökt vattenpipa och njutit av vädret. Allt är så klockrent.

Dessutom har det dykt upp en oerhört intressant person.

Dagens känsla: Låt livet alltid vara så här... jag tycker faktiskt om att fån-le.

Lättad.

"jag sög o sög o sög...men det kom inget"

(josse pratar om gången då hon skulle försöka slanga ur en pool)

Jag har gått ner ungefär 20 kg. 12 av dem har försvunnit det senaste halvåret. Nice, med tanke på att min sjukdom innebär att jag har det svårare än vanligt folk att gå ner i vikt.

Dagens känsla: Jag älskar verkligen livet.

Murre är bäst.

Murre: jag har börjat träna.
Jag: jaså? Fan vad duktigt.
Murre: ja jag gör en situp om dagen. När jag kliver upp ur sängen. Det blir 365 situps om året.
Jag (tokskrattar): Men hur fan gjorde du innan då? Rulla ur sängen som en säl eller?
Murre (fundersamt): jaaaaaa

Skulle kunna skriva en bok med Murre-Citat.

Dagens känsla: Livet blir inte bättre än så här. Men jag vill kramas.

Jag och Øyvind

Jag är grym på att förhandla.

Jag: Hallå där.. vi kom överens om att jag skulle jobba kväll! Vet du hur illa det är att jobba natt på NN5? det är kaos, bara vikarier som inte har någon koll på något. SNÄÄÄÄLLA låt mig jobba kväll.
Øyvind: Men det er jo derfor jeg setter min beste vikar på den jobben! Og det er ingen kveldsvakt ledig.. Så snääääälla ta nattevakten, så skylder jeg deg en tjeneste..:) Kommer på jobb 930 i dag så jeg er utilgjengelig frem til det
Jag: jag låter hellre bli att jobba alls så får varken du eller jag pengar.
Øyvind:Heiheihei.. Det var jo aldri noen kveldsvakt, vi må begge ha fått Alzheimerz.. Skylder deg 2 øl neste gang du kommer og jobber!!!:)
Jag: Öl kan jag köpa själv, men jag vägrar att jobba natt.
Øyvind: Må jeg virkelig ringe deg å be på mine knær???<3<3<3<3
Jag:det kommer inte hjälpa. :(:(:(
( Øyvind ringer, jag svarar inte)
Øyvind: Ikke vil du svare heller?:(
Jag: nej jag är sur.
Øyvind: Vær så snill å svare da, jeg vil jo bare høre stemmen din og love deg gull og grønne skoger om du tar vakten..:(
Jag: Nope. Jag är tjurig som en 3-åring.
Øyvind: Har slettet deg fra NN5, hva med NN2 i kveld i stedet?
Jag:NN2 kvällsvakt, jag tar det. och jag blev nästan kär i dig nu. tack och puss! :D



Blev ändå lovad öl nästa gång jag åker hit.

Maya.

Igår jobbade jag på infektion. Där jobbade som vanligt andra svenskar, bland annat Maya som jag aldrig hade träffat. Jag och Maya fann varandra på två röda och insåg att vi hade massor att prata om. Lunchade i gräset och diskuterade folkhälsa och sexologi. Efter jobbet tog vi bussen ner på stan och promerade, åt sushi, promenerade, drack rosé på stans mysigaste ställe, precis vid Aker brygge. Vi pratade om allt, som om vi hade känt varandra i tio år. Helt fantastisk tjej som jag hoppas jag kommer få se mer av. Bra att hon är från samma stad, det gör allt lättare.

Hela gårdagen levde jag i eufori över faktumet att jag äntligen fick ha schyssta diskussioner.

Dagens känsla: Somliga har TRE DAGAR KVAR :D

ops.

Jahaja brorsan. Hur länge har du läst min blogg?

Datorn har återuppstått.

okej. Jag har alltså haft med mig min trasiga dator till detta land, bara ifall jag hade fått möjligheten att lämna in den på lagning i Oslo. Möjligheten fanns inte så den har stått och samlat damm i mitt sovrum. Idag är jag åter igen hemma från jobbet av den anledningen att jag har yrsel och knappt orkar gå upp på övervåningen i huset. Jag drabbades av tristess och plockade fram datorn bara för att kolla om jag kunde få liv i den. Och HEY! It funks. Galet.

Dagens känsla: WOHOOO! (och lite yr och hostig)

Shoppa!!!!

Mitt shoppingbegær slog mig just i ansiktet, likt en bulimikers starka impuls att hetsæta. Ni vet alla vad mitt shoppingbegær innebær. HJÆLP!

HEEM!

Næsta fredag kl 18 ær jag på arlanda. Tio minuter senare står jag nog i min hall. YAAAY!

Tre veckor i Oslo.

Tre veckor hemma i vardagen brukar gå så pass snabbt att man inte ens hinner reflektera øver att dagarna och veckorna bara flyger. Tre veckor hær har kænts som en halv evighet. Den lediga tiden jag har hær ær rætt långtråkig, vilket ær precis vad jag behøver och før førsta gången på mycket længe har jag fått tid till att reflektera øver saker och ting.


Jag har inte kommit fram till några speciella saker egentligen, om hur jag ska leva mitt liv och varfør jag gjort vissa val och så vidare. Dæremot har jag kommit fram till något som troligvis ær den størsta insikten jag fått i mitt liv hittills: Jag stræver efter ett perfektion. Jag har skrivit tidigare att jag vill mjølka ut allt som livet har att erbjuda. Problemet ær att jag ska gøra det med en sjuklig kontroll øver livet hela tiden, vilket leder till att jag gør val som jag sedan aldrig reflekterar øver. Jag bestæmmer mig før att jag ska gå Sødra Latins yrkesmusikerlinje nær jag ær fjorton år gammal, sen gør jag det. Ville jag någonsin bli musiker? Eller var det faktumet att det var det svåraste gymnasiumet i landet som fick mig att vilja komma in dær? Bevisa før mig sjælv att jag klarade det? Likaså var det nær jag skulle søka sjukskøterskeutbildningen. Røda Korset eller inget. Jag kom in. Jag tar beslut, jag genomfør det jag beslutar.... och i slutændan vet jag inte alltid varfør jag gjorde som jag gjorde.

Jag strævar hela tiden efter ett perfekt liv. Jag har lovat mig sjælv att aldrig nøja mig. Det ær en sak om jag kænner mig nøjd, men jag ska aldrig nøja mig 'bara før att'. Kanske har denna strævan blivit absurd? Eller i det snaraste till ett oerhørt behov av kontroll?
Just nu ær jag i ett læge dær jag inte riktigt vet vad jag vill med mitt liv och massa løsa planer flyter runt i skallen på mig. Att inte veta vad jag vill gør mig lite stressad, eftersom jag ær van att alltid vara vældigt målinriktad. Samtidigt lever jag før førsta gången i nuet. Det blir frontalkrock i skallen då jag både vill leva før dagen och samtidigt ha någon slags plan.

Det skulle vara bra om jag læt livet styra lite mer øver mig, men min rædsla øver att tappa kontrollen ær før stark.
Det finns stunder dær jag tappar kontrollen - ett dåligt beteende. Kanske ær det ett sætt att slæppa taget?

Personer som bara lever før dagen brukar jag se som bekymmersløsa. De tycks inte reflektera utan tar allt som de kommer och grubblar inte særskilt mycket. Ibland vill jag vara en sådan person. Nu ær jag dock inte funtad så, men om jag skulle førsøka skulle jag nog kænna mig tom. Jag måste ha lite fighter inombords. Och framfør allt så måste jag tillåta mig sjælv att ta fighterna, att stanna upp... och att reflektera.

Dagens kænsla: Min hysteriska hemlængtan har lagt sig. Jag accepterar.

My place

Murre har beskrivit mitt hem i sin blogg. Ær detta vad jag længtar hem till?

Uj vad jag får pikar om att jag inte næmner æn den ena æn den andra i den hær bloggen. Ni som ær omtyckta borde veta om det ændå.

Chrille. Du ær grym och har helt klart ræddat min vistelse hær. Tack før att du finns.

Ett enda långt studiebesøk.

Jag lær mig faktiskt massa intressanta saker nær jag jobbar hær. Exempelvis har jag satt fler katetrar hær æn under 1.5 år i sverige. Jag har spolat konstiga sår. Jag har tagit suturer før førsta gången sedan utbildningen. Lært mig en hel del om CPAP och spirometri. Varit med och hjært-och-lungræddat. Så, helt illa ær det inte att vara hær alla gånger. Jag har hittills jobbat 53 timmar den hær veckan, och hoppas att det blir minst 30 till. Jag ser dollartecken!

Jag har nu jobbat på två olika ortopedavdelningar, hjærtøvervak, observationsavdelning, gastro kirurg øvre och nedre, gastromedicin, lungmedicin inklusive intermedier.....sækert något mer som jag glømt bort... snacka om studiebesøk.

Dagens kænsla: Hemresan nærmar sig och vistelsen hær kænns helt okej.

Love you.

Oh god, ni får mig fan att næstan børja bøla. Sitter på jobbet så jag får se till att låta bli att bedriva sådan verksamhet.

Fredrik innehar nu titeln som værldens bæsta kommentator.

J, miss you också. Tænker på dig. Ring mig, please?

Och M&M.... min lægenhet ær inte heller lika kul utan er. Så... flytta in før gott?!

JObbar 15 timmar idag igen. Och jag funderar allvarligt på att ringa helsenor och sæga att jag måste åka hem akut før ett par dagar i veckan... bara før att få umgås med er. Men hey, jag førlorar pengar som skulle ræcka før 2 par schyssta skor. Inte før att skor ær viktigare æn er.. men.. æh nu snurrar jag till det.

Det gør faktiskt lite ont i hjærtat. Jag vill verkligen hem.

Dagens kænsla: VAD FAAAN GØR JAG I DETTA U-LAND?!

Hallongrottor.

Kæra vænner. Ni tar upp all min tankeverksamhet. Vill heeeem!
M&M, ni ær bæst. Puss på er mina hallongrottor.

Fast just idag ær det nice. 17 mai. Normænnen firar och jag jobbar. 15 timmars jobb med 350:-/ timmen. Norska pengar. OOOH yeah.

Dagens kænsla: Tristess

Självanalys.

Mina tankar är ett enda virrvarr. Har haft massa intressanta diskussioner i det senaste, både med andra och mig själv. Varje gång tänker jag: Oh, detta är bloggmaterial. Men tankarna vill inte etsa sig fast så som de brukar, så när jag väl sitter här så är hjärnan tom. Tankarna är nog ännu för omogna, så om det vill sig riktigt väl kommer jag kunna prestera en jädra massa intressant i framtiden.

Det finns ett ämne som tycks sparka mig i ansiktet nästan dagligen. Det enda ämnet jag inte orkar tänka på. It´s my hodepine så jag får väl helt enkelt tackla det. Vet bara inte hur...
Jag har väldigt mycket framtidsplaner som tar upp en hel del hjärnverksamhet. Det innefattar resor och flytt och arbeten på olika platser. Vill så mycket, vill uppleva allt. Samtidigt blir det krock i min skalle då jag tänker att jag kanske borde satsa på allt det där andra. Satsa på ett sådant liv som jag lämnade. Märkligt hur allt förädras så mycket på kort tid, bara på grund av ett mindre roligt besked.

Jag har analyserat min hemlängtan också. Innan längtade jag ju bort. Nu längtar jag hem. Vad är det jag vill till? Självklart mina vänner, men mer då? Tryggheten? Vill jag tillbaka av samma anledningar som jag ville bort? Eller är det bara att jag inte har ro inombords? Konstigt nog så vill jag mest tillbaka till Risör. Det var lite som att komma hem..... eller var det bara en illusion för att jag hade extremt bra dagar där allt klaffade?

Dagens känsla: Jag vill inte vara ledig. Ge mig jobb, Öyvind!

Fight.

Jag har skrivit hur mycket som helst om mina borttappade känslor. Oh well, dom är tillbaka nu. Big time. Blir fruktansvärt påverkad av allt möjligt. Det är nog en kombination av vad som hände strax innan jag åkte, avståndet till alla jag älskar... och att den lediga tid jag har här ger mig massor av möjligheter till tankar och reflektion.
Kanske jag borde fortsätta jobba 70 timmar i veckan? Eller bara låta det ske? Hur som helst så är jag oerhört ovan med att känna så mycket.

Jag slåss med rätt mycket inombords just nu.

Att jag är tårögd konstant beror förstås mestadels på min pollenallergi som i år har accelererat.

Dagens känsla: Vad är det som händer?

Hum?

Vilken respons.

Dagens kænsla: Har jag inga vænner? :O

Midsommar

Nu anvænder jag bloggen lite som kommunikationsmedel istællet før att skriva konstiga krønikor om konstiga tankar..

men kæra vænner. Midsommarfest på min terass? Sill, nubbe, midsommarstång, jordgubbstårta, grilla.. rubb och stubb + några norskor som vill læra sig att festa på svenska. vad sægs?

Heaven on earth.

Jag har spenderat helgen i sødra Norge i Risør. Heaven on earth! Åkte hit før att træffa føredetta pojkvænnens føredetta flickvæn och fira hennes fødelsedag. Hur trevligt som helst. Skulle egentligen åkt tillbaka till Oslo igår, men den hær staden har givit mig så mycket euforiska kænslor så jag stannade en dag extra. Jag tror jag skulle kunna flytta hit. Har på nolltid skaffat mig nya bekanta som jag hoppas att få træffa snart igen.

Lite skakis idag efter sjukt mycket vindrickande på en riktigt riktigt trevlig bakgård. Ska snart sætta mig på bussen mot Oslo igen, trots att jag verkligen inte vill det.

Dagens kænsla: Skakis.

Tack.

Imorgon kväll när jag går av mitt dubbelpass så har jag på en vecka jobbat 80 timmar. En normal arbetsvecka i Norge är 35.5 timmar.

Fick en inbjudan på födelsedagsfest hos föredetta pojkvännens föredetta flickvän. Blir nog nice. En 3 timmars busstur till Risör, grilla och dricka öl. Precis vad jag behöver.

Igår hade jag en riktigt ruskigt dålig dag. Jobbade 15 timmar. Var låg. PMS. Kroniskt sötsugen. Kramsugen. Ensam. Blah. Idag är det betydligt bättre tack och lov.

Tack för helt fantastiskt underbart stöd.

Dagens känsla: Varför sitter jag här när det är 25 grader varmt ute?

Svenskar.

Här omkring Akershus sykehus vimlar det av svenskar. Norska sjukhus brukar kallas svenskkolonier av norrmännen. Konstigt system egentligen, att de hyr in så mycket folk från bemanninsföretag, det måste kosta norska staten sinnesjukt mycket. Häromkvällen var vi 5 svenskar och 2 norskar på avdelningen. Crazy.

Men det verkar inte bara vara kring sjukhusen det är så. Var på skattekontoret idag, där vimlade det också av svenskar. Det var trevligt, vi kunde hjälpas åt att fylla i konstiga formulär.

Konstigast av allt var ändå när jag skulle fråga en person om vägen till en butik. En person som sålde tidningar på gatan. Hon var också svensk.

Jaja trevligt, då kommer jag inte glömma bort språket i alla fall.

i love oslo

Sitter på internetcafe i oslo. I love den hær staden. Har fixat massa praktiska grejer, sen bara gått på karl johann och suttit vid aker brygge och solat och haft det såååå bra. lite sællskap hade inte varit fel dock.

Dagens kænsla: norsk eufori.

Sjukvården i Norge.

En sak har jag kommit fram till sedan jag kom hit : jag ska aldrig flytta till Norge på heltid och jobba som sykepleier. Jag tycker inte att de är så duktiga faktiskt. Sjukgymnaster tycks inte existera vilket leder till att PEP-flaskor och förebyggande av kontrakturer och så vidare är lika med 0. Deras medicinlistor är hopplösa och jag är därför glad över att jag oftast inte har ansvar för läkemedel. De är rätt duktiga på att bädda sängar dock. Hey.

Ingen planering för patienterna görs, och palliativ vård förnekas. "nej nej patienten ska hem till sitt boende". Ja eller hur, eller så dör patienten inom 24 timmar. Suck. Ge god omvårdnad och morfin istället.

De är sjukt snåla med smärtlindring vilket får mitt hjärta att svida. Mobilisering verkar de inte veta vad det är, patienterna ligger platt på rygg hela dagarna. Om man inte tvingar någon att hjälpa till att vända dem ibland.
Dessutom är sykepleierna sjukt dåliga på att sticka. Och jag får inte ta prover, men jag får sätta venflon/PVK/infart/nål.
Hey, sjukvården i svergie är nog riktigt bra. Där har vi struktur och planer. Vi är inte rädda för att ge smärtlindring åt de som behöver. Vi vet hur man förebygger trycksår. Vi vet nog mer om det mesta.
Sjukhuset jag är på är dessutom en jävla miljöbov. Plasttallrikar, plastbestick, plastmuggar... allt är engångsmaterial.

Sitter nu och surfar på min snälla roomies lilla ultraportabla. Tror grannarna står för bredbandet faktiskt! Ägaren till datorn, tillika den enda mannen i huset är ute och springer. Jobbigt ärtigt folk.

Ikväll är jag ledig, imorgon ska jag in till Oslo och dels ordna praktiska saker, men även bara glida runt.

Förövrigt funkar mina nya mediciner sjukt bra. Tack och lov.

Dagens känsla: YAAAY jag är ledig! men vad faaan ska jag hitta på?

Trøttis

Trøtt. Har inte mycket mer att sæga.

Dagens kænsla: Jag vill leka med kompisar.

Saknar er.

45 timmar ska jag jobba på 4 dagar. Hej och hå. Fortsætter det i den takten kommer ni få se en blek och trøtt Grynet nær hon kommer hem. Lite rikare också.

Saknar er så jædrans mycket, sjukt surt att min dator pajade. Ska se om jag kan fixa till det, men hur?! Jag vet inte om jag ens kommer hinna titta på Oslo. hehe

Språket smittar tamejfan. Jag kommer snart prata Norska.

Om man tar bort all lækemedelshantering och allt administrativt från en sjukskøterska, vad ær man då? Underskøterska? Hittills har jag mest gjort sådana uppgifter. Well, jag får løn som en sjukskøterska så det funkar.

Dagens kænsla: Miss you guys soooo much.

Ankomst till Oslo.

Nå ær jeg i Oslo. (MOHAHA)
Har snart avslutat mitt førsta pass, som jag gjort på en gastroavdelning. Kan inget om gastro så det har varit spænnande. Ska æven gøra ett pass på hjærtovervak. Thats just scary.

Bor i ett litet kollektiv i ett radhus, jag och tre till Svenskar. Har bara træffat en av dem hittills.

Jag kommer jobba ihjæl mig hær.

Dagens kænsla: Trøtt och lætt førvirrad av allt som ær nytt

Jag är ett kap. Faktiskt.

Hey, både jag och BloggF har många läsare, ändå är det ingen som anmäler sig i utlottningen av mig? IT HURTS! :P

Äntligen reaktion.

Igår blev det för mycket. Igår reagerade jag. Jag fick ut massa känslor, både genom ilska och gråt. Diagnosen var droppen som fick bägaren att rinna över och jag har insett att jag måste tänka om. Något folk i allmänhet tar för givet måste jag nu se som en bonus. Mitt största mål i livet är inte längre självklart.

Glasskärvorna som ligger utspritt över golvet säger en del vad som hände igår. Undrar om glaset eller jag är mest trasigt? Nå hej, jag ska slänga och dammsuga så det blir fint på ytan igen. Inom mig ska jag laga laga laga.. laga det som går.

Dagens känsla: Lätt apatisk, men samtidigt förvånansvärt tillfredställd.